Budskap från första presidentskapet
Världen behöver pionjärer i dag
För många började inte pionjärfärden 1847 i Nauvoo, Kirtland, Far West eller New York, utan i det avlägsna England, Skottland, Skandinavien eller Tyskland. Små barn kunde inte helt förstå den starka tro som motiverade deras föräldrar att lämna familj, vänner, bekvämligheter och trygghet bakom sig.
En av de små kanske frågar: ”Mamma, varför ska vi flytta? Vart är vi på väg?”
”Kom nu lilla vän, vi ska till Sion, vår Guds stad.”
Mellan hemmets trygghet och löftet om Sion stod den mäktiga Atlantens vredgade och förrädiska vatten. Vem kan återge den rädsla som ansatte människornas hjärtan under de farofyllda överresorna?” Manade av Andens tysta viskningar, understödda av en enkel men orubblig tro, litade pionjärerna på Gud och seglade iväg på sin resa.
De kom slutligen till Nauvoo bara för att ge sig av igen och möta svårigheter på vägen. Gravvårdar av salviabuske och sten märkte ut gravarna utefter hela vägen från Nauvoo till Salt Lake City. Sådant var priset som vissa pionjärer fick betala. Deras kroppar vilar i frid, men deras namn lever vidare för evigt.
Trötta oxar lunkade på, vagnshjul gnisslade, modiga män slet, krigstrummorna ljöd och prärievargarna ylade. Men de trosinspirerade och stormdrivna pionjärerna kämpade vidare. De sjöng ofta:
Kom, kom Guds folk, ej kamp och möda räds,
blott med fröjd framåt drag!
Fast lång och svår dig resan syns, dock gläds,
nåd du får, ny var dag. …
Allt är väl! Allt är väl!1
De här pionjärerna kom ihåg Herrens ord: ”Mitt folk måste prövas i allt, så att de kan bli redo att ta emot den härlighet jag har för dem, nämligen Sions härlighet.”2
Tidens gång fördunklar våra minnen och försvagar vår uppskattning för dem som vandrat längs smärtans stig och lämnat bakom sig ett tårbefläckat spår av namnlösa gravar. Men hur är det med dagens utmaningar? Finns det inga steniga vägar att följa, inga höga berg att bestiga, inga klyftor att överbrygga, inga vägar att bana, inga floder att korsa? Eller finns det ett verkligt behov i dag av en pionjäranda som för oss bort från farorna som hotar att sluka oss och leder oss till ett tryggt Sion?
Under årtiondena sedan andra världskriget har moralnormerna sänkts gång på gång. Brottsligheten ökar och anständigheten avtar. Många befinner sig på en enorm berg-och-dalbana av katastrofer. De söker efter spänning för stunden samtidigt som de uppoffrar evighetens glädjeämnen. Och så går vi miste om friden.
Vi glömmer vilken framgång grekerna och romarna hade i en barbarisk värld och hur triumfen slutade — hur en slapphet och svaghet slutligen övervann dem och ledde till deras undergång. I slutändan ville de ha trygghet och ett bekvämt liv mer än de ville ha frihet. Och de förlorade allt — trygghet och säkerhet och frihet.
Ge inte efter för Satans lockelser. Stå i stället fast vid din tro. Själens otillfredsställda längtan upphävs inte av en oändlig jakt på glädje bland sensationernas och syndernas spänning. Synd leder aldrig till dygd. Hat främjar aldrig kärlek. Feghet framkallar aldrig mod. Tvivel inspirerar aldrig till tro.
Vissa tycker det är svårt att motstå hån och oförskämdheter från dåraktiga personer som förlöjligar kyskhet, ärlighet och lydnad mot Guds bud. Men världen har alltid förringat hängivenhet mot principer. När Noa befalldes att bygga en ark såg det dåraktiga folket upp mot den molnfria himlen och skrattade åt och hånade honom — tills regnet kom.
Måste vi lära oss den dyrköpta läxan gång på gång? Tiderna förändras men sanningen består. När vi inte lär oss av tidigare upplevelser är vi dömda att upprepa dem med all deras hjärtesorg, lidande och vånda. Har vi inte visdomen att lyda honom som känner till slutet från början — vår Herre, som utformade frälsningsplanen — i stället för den där ormen som föraktade dess skönhet?
Ett lexikon definierar en pionjär som ”en som går före för att bereda eller öppna vägen för andra att följa efter.”3 Kan vi på något sätt uppbåda modet och målmedvetenheten som karaktäriserade pionjärerna under en tidigare generation? Kan det faktiskt vara så att du och jag är pionjärer?
Jag vet att vi kan vara det. Hur mycket behöver inte världen pionjärer i dag!
Undervisa från det här budskapet
I skrifterna står det att hemlärare ska ”varna, förklara, förmana och undervisa samt inbjuda alla att komma till Kristus” (L&F 20:59). Du kan nämna varningarna och uppmaningarna som finns i president Monsons budskap för dem du besöker. Du kan samtala med dem om hur de kan känna igen och följa rättfärdiga exempel, undvika bedrägerier och lära av andras misstag. Fråga dem du undervisar hur de kan vara pionjärer i dag.
Barnen kan tycka om att lära sig mer om pionjärer genom att läsa ”På vandringsleden” på sidan 62 i det här numret.
Fotoillustration Welden C. Andersen