För Gud är ingenting omöjligt
Författaren bor på Nya Zeeland.
För omkring tolv år sedan emigrerade jag tillsammans med min hustru och våra fyra söner från Sydkorea till Nya Zeeland. Medan jag arbetade som vicerektor vid en koreansk skola i Nya Zeeland träffade jag många koreaner som kämpade med att anpassa sig till den nya kulturen och till nya riktlinjer och tillvägagångssätt. Jag ville hjälpa dem och samtidigt göra något för Nya Zeeland, så jag tänkte att om jag blev advokat så kunde det vara ett sätt att sammanföra de två folken och länderna. Så efter att ha bett för att få bekräftelse på mitt beslut bestämde jag mig för att börja studera juridik vid 53 års ålder.
Jag visste att det skulle bli svårt. Men när jag fick studiematerialet insåg jag att det skulle bli mycket svårare än vad jag hade väntat mig. Varje kursbok såg för tjock ut och innehållet övergick min horisont. Fastän jag hade hjälpt till att översätta från engelska till koreanska under generalkonferensen i nästan 10 år och tagit magisterexamen i lingvistik i Nya Zeeland var de juridiska termerna ett helt annat slags engelska.
När jag kom hem från skolan den första dagen fick jag verkligen fundera över om jag skulle fortsätta eller sluta innan jag hade börjat. Under den osäkra tiden var det något som stod helt klart: Jag kunde klara det om jag litade helt och fullt på Herren.
Eftersom jag vet att Gud lever och besvarar våra böner bad jag honom om hjälp. Jag kom att tänka på ett skriftställe i Bibeln som gav mig stor tröst: ”Ty för Gud är ingenting omöjligt” (Luk. 1:37). Det skriftstället gav mig styrka att fortsätta.
När jag stötte på svårigheter under mina studier beredde Gud alltid en väg eller skickade änglar — hjälpsamma personer — som hjälpte mig igenom dem.
En dag kämpade jag med en uppgift som behövde bli klar. Jag gjorde mitt bästa men kunde ändå inte förstå vad läraren ville att vi skulle göra. När det blev söndag lade jag studierna åt sidan för att fokusera på mina uppgifter i kyrkan. Som högrådsmedlem i staven besökte jag en tilldelad församling för att hålla tal på sakramentsmötet. Efter mötet kom en broder fram till mig och sade att han hade sett mig i skolan. Jag visste inte att han också studerade juridik. När han frågade mig hur det gick med uppgiften sade jag helt ärligt att jag hade problem med den. Han erbjöd sig då att komma hem och hjälpa mig. Om jag inte hade kommit till den församlingen och träffat honom skulle jag inte ha blivit klar med uppgiften i tid. Han var en ängel som Gud hade sänt som svar på min bön.
I en av mina svåraste kurser undervisade läraren i två timmar utan uppehåll varje gång vi hade lektion. Det var svårt att förstå kursens innehåll men också lärarens uttal, så med godkännande spelade jag in hans föreläsningar för att kunna lyssna på dem igen. En dag fick jag ett mejl från en kvinna jag inte kände. Hon presenterade sig som en kurskamrat och frågade om hon fick lyssna på mina inspelningar eftersom hennes arbetsschema ibland hindrade henne från att vara med på lektionerna.
Jag var naturligtvis glad att kunna ge henne kopior av mina inspelningar. Jag trodde att jag hjälpte henne, men jag insåg snart att hon var en ängel som Gud hade sänt för att hjälpa mig. För att klara kursen behövde vi lämna in två uppgifter och göra ett tre timmar långt slutprov. Hon hjälpte mig göra uppgifterna och förbereda mig för slutprovet. Utan hennes hjälp tror jag inte att jag hade klarat kursen.
Förutom svårigheterna med att vara en äldre elev och inte ha engelska som modersmål hade jag andra ansvarsuppgifter som gjorde det svårt att fullfölja programmet. Mitt arbete, mina plikter i samhället och ämbetena i kyrkan tog mycket av min tid, och jag försökte även ge mina allra viktigaste ansvarsuppgifter som make, far och farfar den omsorg och uppmärksamhet de behövde. När en av mina kollegor fick höra om allt jag hade att göra förutom mina studier sade han att det var vansinnigt av mig att studera juridik med tanke på alla mina andra ansvarsuppgifter. Men jag var övertygad om att ”det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud” (Luk. 18:27).
Vid femtiofem års ålder tog jag examen som advokat och fick arbete vid högsta domstolen i Nya Zeeland. Jag är tacksam över att jag inte bara blev advokat trots språkbarriären utan också för att jag fick ett starkare vittnesbörd om att Gud lever och besvarar våra rättfärdiga böner. Jag vet att ingenting är omöjligt med hans hjälp.
Herren välsignade broder Sang-Ick Han på många sätt för att hjälpa honom ta examen i juridik vid femtiofem års ålder.
Illustration Dilleen Marsh; foto med tillstånd av Sang-Ick Han