Mina somrar vid templet
Författaren bor i Utah i USA.
Min familj fick stora välsignelser när vi använde semestern till att besöka templet varje sommar.
Jag växte upp i Norge. Det närmaste templet fanns i Stockholm. Dit tog det åtta till tio timmar att köra. Det behöver knappast sägas att varje resa till templet krävde noggrann planering och eftertanke. Vår stav planerade två besök till templet för ungdomarna varje år. Flera församlingar hyrde en buss och åkte till templet över en helg. Det var roligt att åka med andra ungdomar, men min familj och jag ville åka till templet tillsammans någon gång.
Så ett år bestämde vi oss för att åka till Stockholm under semestern. Det var en härlig upplevelse, och det blev snart ett mönster på somrarna. Vi bodde på en campingplats nära templet. Varje morgon gick vi upp tidigt för att kunna vara med på en dopsession med andra familjer från Norge som hade kommit till templet. Efteråt brukade vi spela fotboll och bada på campingplatsen.
De här somrarna har blivit heliga minnen för oss nu. Eftersom vi inte bodde så nära templet att vi kunde åka dit varje månad var det alltid ett speciellt tillfälle när vi väl kunde åka. Och fastän bilresan var lång och tröttsam, välsignade Herren oss för vår uppoffring. De andliga upplevelserna jag hade i templet hjälpte mig utveckla en kärlek till templet och dess förrättningar. De förde oss också närmare varandra som familj.
En speciell upplevelse jag kommer ihåg var när jag hade en lite upprorisk tid. Det kändes som om jag kunde se så många av mina föräldrars brister, och jag tyckte inte att de hade någon rätt att ge mig råd om hur jag skulle leva mitt liv. Jag levde värdigt nog för att kunna besöka templet, men jag ifrågasatte min fars roll som familjens överhuvud. Men när vi åkte till templet tillsammans för att utföra dop och konfirmationer, kände jag Andens ljuvliga närvaro. När pappa lade händerna på mitt huvud för att konfirmera mig till förmån för andra som dött, kände jag Anden bekräfta för mig att han handlade med prästadömets sanna myndighet. Det fick mig att inse att även om pappa inte var fullkomlig så var han en bra pappa och jag var välsignad nog att vara hans son. Jag kände att jag behövde omvända mig från min upproriskhet och försöka se visdomen och kärleken i hans uppmaningar.
Alla dessa år senare lyser de där somrarna vid templet klart i mitt minne. Templet har blivit en av de vackraste platserna i världen, liksom Mormons vatten var för Almas folk: ”Hur ljuvliga är inte dessa för deras ögon som där kom till kunskapen om sin Återlösare” (Mosiah 18:30).