Berättelser från konferensen
Undervisa personer med ett uppriktigt hjärta
Från ”Vi är ett”, Liahona, maj 2013, s. 62–63.
År 1955 blev jag officer i USA:s flygvapen. Min biskop gav mig en välsignelse just innan jag for till min första postering, som var i Albuquerque, New Mexico.
I sin välsignelse sade han att min tid i flygvapnet skulle vara ett missionsarbete. Jag kom till kyrkan min första söndag i Albuquerques första gren. En man kom fram till mig, presenterade sig som distriktspresident och sade till mig att han skulle kalla mig att verka som distriktsmissionär.
Jag sade till honom att jag bara skulle gå en utbildning där i några veckor, och sedan skulle jag placeras någon annanstans i världen. Han sade: ”Det vet jag inget om, men det är meningen att vi ska kalla dig att verka.” Mitt i min militära utbildning blev jag, av vad som verkade vara en slump, utvald bland hundratals andra officerare att utbildas för att ersätta en officer som plötsligt omkommit.
Så under de två år jag var där verkade jag i mitt ämbete. De flesta kvällar och varje helg undervisade jag dem som medlemmar förde till oss om Jesu Kristi evangelium.
Mina kamrater och jag lade i genomsnitt 40 timmar per månad på vårt missionsarbete utan att en enda gång behöva knacka dörr för att hitta någon att undervisa. Våra medlemmar gav oss så mycket att göra att vi ofta undervisade två familjer per kväll. Jag såg själv kraften och välsignelsen i profeternas upprepade uppfordran att varje medlem ska vara en missionär.
Den sista söndagen innan jag lämnade Albuquerque organiserades den första staven i den staden. Det finns nu ett heligt tempel där, ett Herrens hus, i en stad där vi en gång hade möten i ett kapell med heliga som tog med sina vänner så att de kunde bli undervisade av oss och känna Andens vittnesbörd. Vännerna upplevde ett välkomnande hem i Herrens sanna kyrka.