Det är inte vad jag har fått lära mig
Irene Taniegra, Filippinerna
En dag på jobbet var jag tvungen att ge mig ut och uträtta några viktiga ärenden åt mamma. Jag var på kontoret på förmiddagen och sade till en kollega att jag skulle vara borta på eftermiddagen. Under en rast viskade hon till mig: ”Jag kan hjälpa dig med stämpelklockan.”
”Nej tack”, sade jag.
När jag gick ut ur kontoret för att ta bussen följde min vän efter mig till stämpelklockan. Hon sade tyst: ”Du kan väl stämpla in för eftermiddagen så stämplar jag ditt tidkort när jag går hem?”
Innan jag kunde säga något tillade hon: ”Vår lön ligger under minimum så det är helt okej att göra så här. Det gäller bara en liten summa. Förresten är vi inte de enda som gör det.”
Jag började överväga vad hon hade sagt. Det hade ju en viss poäng, och jag visste att hon hade goda avsikter. Men det här var inte det jag hade blivit undervisad om i kyrkan.
Med all styrka och beslutsamhet jag kunde uppbringa sade jag tyst: ”Min vän, Herren är god, och om han välsignar oss kan vi få en större summa än så av honom.”
Hon gick sin väg och var lite sur på mig för att jag hade tackat nej till erbjudandet. När jag gick till busshållplatsen oroade jag mig för hur liten lönen skulle bli. Jag förstod att vi skulle behöva avstå från att köpa en del mat under den kommande månaden.
När jag gick där kom jag att tänka på orden i en psalm: ”Var ärlig i ditt hjärta. … Dig då Guds Ande hjälper att vandra på hans stig.”1 Jag erinrade mig också några ord från en annan psalm: ”Gör rätt val! Då Guds välsignelse du får.”2
De här orden stärkte mitt beslut att inte ge efter för frestelsen utan att lita på Herrens löften.
Det har gått tre år sedan den där händelsen och nu har jag ett nytt jobb. Herren har definitivt välsignat mig. Det tog tid, men löftet i psalmerna gick i uppfyllelse och jag kan känna att många välsignelser ska fortsätta komma när jag fortsätter att välja det rätta. Jag är tacksam för psalmerna som ger mig mod att hålla fast vid det som jag vet är rätt inför Gud.