Valet att inte skvallra
Författaren bor i Washington, USA.
Under mitt andra år på high school erbjöd jag mig att som en av de tekniskt ansvariga producera skolans årliga musikal. Den upplevelsen blev ett av mina bästa minnen från det året eftersom det var så roligt och jag lärde mig så mycket av att göra det. Jag tyckte också om att arbeta med människorna jag träffade.
Men det viktigaste jag lärde mig var något som jag inte hade väntat mig.
För att teknikerna skulle kunna kommunicera tyst använde vi hörlurar. Vi använde dem också till att berätta roliga historier, ha samtal och till att sjunga för varandra för att roa oss under de långa repetitionerna.
Men första gången vi använde hörlurarna var det ganska obehagligt för mig. Först hade jag jättekul. Sedan började några skvallra om aktörerna som repeterade på scenen. Jag försökte ignorera de spydiga och förolämpande kommentarerna, men allteftersom samtalet fortskred blev skvallret allt mer grymt och kränkande.
En del av kommentarerna fick mig att må illa, men jag var rädd att säga emot mina nya vänner. Jag önskar att jag hade gjort det, för när jag tolererade deras skämt blev jag så småningom frestad att skratta och komma med egna kommentarer. Jag började resonera med mig själv om varför det var okej. Ingen utom de andra teknikerna skulle höra mig, och jag ville passa in hos personerna omkring mig.
Även om det var svårt visste jag att det inte var rätt att prata illa om personerna på scenen, och jag valde att inte skvallra.
Efter repetitionen fick vi veta att allt vi hade sagt med hörlurarna på hade hörts bakom scenen. Alla de omkring 60 aktörerna hade hört oss prata. En del var arga, upprörda eller generade. Ingen var imponerad.
Senare när jag pratade med en av mina vänner om vad som hade hänt, sade hon: ”Alla vet att du aldrig skulle säga något sådant.” Hennes ord chockade mig och jag insåg betydelsen av valet jag hade gjort. Om jag också hade valt att skvallra, vad skulle det ha sagt om mig? Vad skulle det ha sagt om kyrkan?
Jag är tacksam för valet jag gjorde i den mörka lilla teatern, fastän jag trodde att ingen skulle få veta det, för det har lett till sådana välsignelser som vänskap, frid och tillförsikt som jag skulle ha förlorat om jag hade valt att skvallra.