Ledarens väg till uppenbarelse
Lokala prästadöms- och biorganisationsledare tar upp fyra principer som har hjälpt dem att agera med inspiration i sina ämbeten.
När jag fick kallelsen kände jag mig överväldigad”, säger en grenspresident som nu har verkat i flera år. ”Jag hade tro på att min himmelske Fader visste hur han skulle välsigna medlemmarna och deras familjer, men hur kunde jag veta vad han ville att jag skulle göra för att hjälpa dem?”
Presidenten kände till två principer som hade stärkt honom som nyomvänd till kyrkan och som ung far: skriftstudier och bön. Så han började göra det med ett nytt ändamål.
”När jag gjorde det kände jag att jag skulle läsa det som står i Läran och förbunden 9:8: ’Utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga [Herren] om det är rätt.’ När jag läste de där orden på nytt visste jag att Herren redan ledde mig på vägen mot uppenbarelse.”
Det är en väg som alla ledare måste färdas på för att vara effektiva i sitt ämbete. Och när de söker den inspiration som de är berättigade till, lär de sig om och om igen att vissa evangelieprinciper främjar gudomlig vägledning. Här är fyra av dem.
1. Rådgör tillsammans
”Jag har märkt att även om jag känner mig starkt inspirerad att göra något så har jag blivit ännu säkrare när jag har pratat igenom det med mina rådgivare”, säger en före detta hjälpföreningspresident. ”Ibland bekräftade de helt enkelt att de kände likadant, och vi kunde agera i enighet. Men ibland hjälpte de mig att se sådant som jag inte hade sett tidigare, och då kunde vi antingen ändra på det vi gjorde eller vara mer lyhörda för hur vi skulle göra det. Då kunde vi ändå gå framåt i enighet.”
Det finns också råd att få genom att titta i handböckerna, studera generalkonferenstal och be i tro.
”Några av de bästa råd jag får kommer när jag läser talen från generalkonferensen flera gånger”, säger Unga kvinnors president i en församling. ”När jag sedan knäböjer i bön så frågar jag min himmelske Fader om det jag har studerat och hur jag ska tillämpa de levande profeternas och biorganisationsledarnas undervisning för att hjälpa de unga kvinnorna.”
En rådgivare i Söndagsskolans presidentskap i en stav säger: ”När vi träffas som presidentskap går vi igenom ett kort avsnitt i Handbok 2: Kyrkans förvaltning. När vi regelbundet går igenom anvisningarna som vi redan har fått hjälper Anden oss att hålla oss till riktlinjerna.”
”Jag får stor tröst av det faktum att Herrens kyrka är en kyrka av råd”, säger en stavspresident. ”Det är en härlig upplevelse att presidera i råd där deltagare med stor kombinerad visdom och erfarenhet ber tillsammans och sedan samtalar om det bästa sättet att agera. Deras inspiration gör att jag kan tänka igenom alternativen, lyssna på Anden och sedan med full tillit ta mitt beslut till Herren.”1
Ibland innebär sökandet efter råd att man pratar med någon som har mer kunskap. ”Jag försökte hjälpa en familj med ekonomiska problem och kände mig manad att låta dem prata med en broder i församlingen som är ekonomisk rådgivare”, säger en nyligen avlöst biskop. ”Han kunde hjälpa dem på sätt som jag aldrig hade kunnat göra.”
En annan biskop som hade fått höra att biskopar behöver låta andra församlingsledare gå in och göra sin plikt, återger följande upplevelse: ”En änka i vår församling vill få besök av biskopen minst en gång i veckan. För henne var det bara ett besök från biskopen som dög. Jag försökte besöka henne så ofta som möjligt, men jag hade många ansvarsuppgifter, bland annat små barn. Slutligen gick jag för att besöka henne igen tillsammans med en av mina rådgivare.
”Medan vi pratade kände jag mig manad att säga: ’Kära syster, du vet att jag älskar dig som din biskop. Och eftersom jag älskar dig så mycket har jag bett två av våra trofasta bärare av melkisedekska prästadömet och två av våra underbara hjälpföreningssystrar att kontakta dig minst en gång i månaden, eller oftare om du behöver det. De rapporterar till mig om du har några behov eller problem. Går det bra för din del?’ ’O ja’, sade hon. Jag frågade om hon ville veta vad de hette och hon sade ja. När jag berättade det sade hon: ’Det är mina hemlärare och besökslärare!’ Och jag sade: ’Nu förstår du hur Herren har ordnat så att vi kan vaka över dig.’”
2. Lyssna med omsorg
Ledare säger också att förmågan att lyssna och urskilja är till hjälp när man söker inspiration.
”När vi träffar systrarna försöker jag höra mer än deras ord”, säger en hjälpföreningspresident i en församling. ”Ibland kan jag med hjälp av Anden känna att de behöver hjälp. Jag känner mig välsignad över att jag kan se det i deras ögon eller på deras uppträdande. Ibland har jag till och med sagt: ’Jag är din hjälpföreningspresident och jag känner att du behöver något. Hur kan jag hjälpa dig?’ Jag känner ofta att jag får inspiration när jag frågar: ’Vad skulle Frälsaren göra?’”
”Jag tycker om hur biskopen lyssnar på systrarna i våra församlingsrådsmöten”, säger en primärpresident i en församling. ”Han frågar alltid hur det är med oss och lyssnar noga på vad vi har att säga. Han har flera gånger sagt: ’Vi behöver komma ihåg att det finns många insikter som hustrur, mödrar och ensamstående systrar får.’”
”Vi behöver också komma ihåg att lyssna med Anden när vi lyssnar”, säger en högprästgruppledare. ”Det bästa måttet på en ledares framgång kan vara hans heller hennes förmåga att känna och följa Anden. President Monson har visat det gång på gång.”2
3. Stå på heliga platser
Ledare har också upptäckt att vissa platser främjar uppenbarelse mer än andra.
”För mig är templet den plats där jag får störst inspiration”, säger en rådgivare i ett biskopsråd. ”När jag vill känna mig nära Herren besöker jag hans hus så att jag kan känna mig fri från bekymmer och fokusera på att lyssna på Anden.”
”Jag har ett rum hemma som är avsett att vara mitt kontor”, säger en stavspatriark. ”Jag har bett Herren göra det till en plats där Anden kan känna sig välkommen. När jag förbereder mig för att ge en välsignelse går jag dit och ber. Det är också där jag har intervjuer och ger välsignelser.”
”Våra möteshus är invigda som platser för gudsdyrkan”, säger en biskop. ”Ibland när jag vill känna frid en kväll under veckan så går jag och sätter mig i kapellet. Jag tänker på medlemmarna i församlingen och hur mycket Frälsaren älskar dem. Eller så sjunger jag en psalm ibland.”
”För mig är Primär en helig plats”, säger en annan biskop. ”När jag vill känna mig uppbyggd och uppmuntrad går jag och sätter mig hos primärbarnen när de sjunger. Det gör mig alltid glad.”
”Bönen kan göra vilken plats som helst till en helig plats”, säger en Unga mäns president i en gren. ”Jag tänker på uppenbarelserna som profeten Joseph fick när han var i fängelset i Liberty. Han kunde göra det till en helig plats genom att åkalla Herren.”
4. Agera med myndighet
”Några av medlemmarna i vår församling tog inte ämbetena på allvar”, säger en biskop. ”Jag kände att jag kunde hjälpa dem genom att förklara hur vi som biskopsråd hade bett för att få veta vem som skulle kallas och att vi hade fått ett svar. Jag ville att de skulle veta att Herren, som arbetar genom ledare med myndighet, hade kallat dem. Det gjorde stor skillnad när de visste att kallelsen var inspirerad och att Herren också förväntade sig att de sökte inspiration för att ära det ämbetet.”
Han och hans rådgivare hade färdats på vägen mot uppenbarelse, en väg som är öppen för alla kyrkans medlemmar och ledare. Och genom att beskriva vägen de hade färdats på inspirerade de också andra.