Bra frågor, bra diskussioner
Författaren bor i Utah i USA.
Man kan göra mer än att ställa frågor för att få igång en diskussion i ett klassrum. Vi behöver ställa rätt slags frågor.
En söndagsskollärare frågar: ”Vilka var de två första människorna på jorden?” Hon ser förväntansfullt på sin klass med tonåringar men ingen räcker upp handen. Klassdeltagarna tittar ner på sina fötter eller bläddrar förstrött i skrifterna. ”Det är en enkel fråga”, säger läraren. ”Är det ingen som vet svaret?”
I rummet bredvid frågar läraren som har klassen Evangeliets lära: ”Vilken är den viktigaste principen i evangeliet?”
En syster räcker försiktigt upp handen. ”Tro?” frågar hon.
”Det är ett jättebra svar”, säger läraren, ”men inte just det jag söker efter. Någon annan?”
Tystnad.
Lärare ställer frågor därför att de vill att klassdeltagarna ska engagera sig i lektionerna. De inser att elever som engagerar sig lär sig mer än de som bara sitter och lyssnar. Men frågor av den typen som ställdes ovan fungerar oftast inte.
”Vilka var de två första människorna på jorden?” är ingen bra fråga eftersom svaret är så uppenbart att ingen vill svara — eller ser ett behov av att göra det.
”Vilken är den viktigast principen i evangeliet?” är inte heller någon bra fråga. Ingen vet svaret som läraren vill ha utom läraren, som egentligen säger: ”Gissa vad det är jag tänker på.”
De här frågorna handlar om fakta. De har båda ett specifikt svar. Men bra diskussioner i klassrummet uppstår genom en annan typ av fråga — konstigt nog från frågor som inte har ett specifikt svar. Det är nyckeln.
Ställa frågor som det finns mer än ett svar på
Om du undervisar en klass med vuxna kan du fråga: ”Vilken princip i evangeliet har varit viktigast i ditt liv, och varför?” Klassdeltagarna är förmodligen tysta en stund och tänker efter — och det är okej. Om du tar det lugnt och väntar några sekunder så börjar händer komma upp och du får höra om verkliga, innerliga upplevelser som deltagarna har haft med evangeliet. Du märker också att det en person säger får en annan att komma på något också. Det dröjer inte länge förrän klassen har en intressant och inspirerande diskussion!
Om du vill att klassen ska ha en diskussion om något särskilt, som tro, kan du till exempel säga: ”I dag ska vi prata om tro, evangeliets första princip.” Ställ sedan frågor om tro som inte har ett specifikt svar:
-
”Vad har tro spelat för roll i ert liv?”
-
”Varför tror ni att Frälsaren vill att vi ska ha tro?”
-
”På vilka sätt kan vi utveckla större tro?”
Du får många svar, och när du får det kan du skriva upp dem (i förkortad version) på tavlan. När ni är klara har du en bra lista som du kan använda för att göra en sammanfattning av diskussionen.
Det finns en annan fördel med att ställa frågor som det finns mer en ett svar på: Också de som inte bidrar till diskussionen tänker på frågorna. Deras kunskap och vittnesbörd kan stärkas fastän de inte har sagt något.
Diskutera skrifterna
Frågor som det finns mer än ett svar på kan vara bra under en diskussion om skrifterna. Många lärare tror att ett bra sätt att engagera klassdeltagarna är att be dem läsa ett stycke i skrifterna. Men tyvärr kanske det inte är så. En del är inte bra på att läsa och kan snubbla över vissa ord. Andra klassdeltagare har svårt att höra den som läser.
Den person som är lättast att höra i klassrummet är läraren, som står framför klassen. Dessutom kan läraren göra en paus mitt i ett stycke och ställa en fråga som leder till en diskussion. När du läser följande exempel, försök då se om du kan upptäcka vad läraren gör för att uppmuntra till en diskussion:
Läraren: ”I dag ska vi diskutera en välkänd berättelse, liknelsen om den förlorade sonen. Men jag vill att vi inte bara ska tänka på den förlorade sonen utan också på de andra medlemmarna i hans familj. Gå till Lukas 15:11 på sidan 92 i Nya testamentet.” (Genom att nämna sidnumret hjälper du elever som kanske inte är så bekanta med skrifterna.)
Efter att ha väntat på att klassdeltagarna ska hitta sidan börjar läraren läsa: ”’En man hade två söner.
Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.’ Vad finns det som vi redan kan säga om hans familj?” (Lägg märke till att frågan kan ha mer än ett svar.)
Elev: ”Fadern verkar vara villig att ge den yngre sonen det han vill ha.”
Läraren: ”Ja, eller hur? Vanligtvis fick sönerna inte sitt arv förrän efter det att fadern hade dött. Men fadern verkar vara en kärleksfull och generös man. ”Något annat?”
Elev: ”Jag tycker att den yngre sonen verkar vara självisk. Det är inte lite han ber sin far om, som fortfarande är i livet.”
Läraren: ”Nej, just det. Han verkar bara tänka på sig själv. Hur är det med den äldre sonen?”
Elev: ”Han är väldigt tyst än så länge.” Klassen skrattar.
Läraren: ”Ja, och det säger kanske något om hans karaktär. Vi kan vara uppmärksamma på det medan vi fortsätter läsa.”
När du läser det här exemplet, vad märker du att läraren gör för att uppmuntra till diskussion? Du kan göra en lista — det är din lista och din tolkning av situationen, så alla dina svar är rätt. Varför? Därför att den första frågan i det här stycket hade mer än ett svar, och så länge som du svarar ärligt på en sådan fråga så kan du inte ge ett felaktigt svar. Om du ställer liknande frågor i ett klassrum gäller det också klassmedlemmarna, vilket innebär att de snart lär sig att deras kommentarer är välkomna och att de tryggt kan delta.
Dessutom kanske du lade märke till att jag gjorde något för att engagera din hjärna innan du började läsa. Jag skrev: ”Se, medan du läser, om du kan upptäcka vad läraren gör för att uppmuntra till en diskussion.” Jag gjorde det därför att jag visste att det skulle hjälpa dig tänka på vad du läste och förbereda dig för att delta i den här ”diskussionen” efteråt.
Läraren i exemplet använda den här metoden två gånger: en gång när han sade: ”Jag vill att vi inte bara ska tänka på den förlorade sonen utan också på de andra medlemmarna i hans familj”, och en gång när han sade: ”Vi kan vara uppmärksamma på det medan vi fortsätter läsa.” Båda förslagen ger klassmedlemmarna något att fokusera på så att de är redo att svara på frågor som det finns mer än ett svar på när läraren ställer dem.
Detta hjälper klassmedlemmarna att skapa en anknytning till stycket som lästes. I stället för att bara sitta passivt och titta på så följer de med i texten och tänker faktiskt på skrifterna. Och när de har läst klart är de redo att svara på frågor. Då behöver du bara be dem svara och samordna diskussionen.
Lägg också märke till i den här diskussionen att du faktiskt undervisar från skrifterna och inte bara från lärarhandledningen. Lärarhandledningen ska användas till att förbereda lektionen och är en bra resurs för frågor med mer än ett svar, men man bör främst inrikta sig på skrifterna när det gäller undervisning och inlärning.
Var fokuserad
Det finns en fara med att diskutera mycket i klassen: Det är lätt att man kommer bort från ämnet. Det är viktigt att du förbereder din lektion väl så att du vet hur du vill att den ska utvecklas och så att du är redo, om så är nödvändigt, att föra tillbaka klassen till diskussionens huvudämne. Vanligtvis behöver du bara ge lite vägledning. ”Det var intressant, men jag tror vi har gått ifrån ämnet lite. Vi går tillbaka till vår diskussion om tro nu.”
Det hjälper också att ha en tydlig, intressant inledning så att klassmedlemmarna vet vilken inriktning din lektion har. Ha sedan en diskussion som du leder.
Ge slutligen en inspirerande sammanfattning av det som du undervisat om. Orden i en psalm eller dikt ger ofta en bra sammanfattning. President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Tala om för åhörarna vad du ska prata om, prata om det och tala om för dem vad du har pratat om. Det är en bra metod.”1
Se till att bära ditt vittnesbörd om de sanningar ni samtalar om.
Berätta om känslor och upplevelser
Men en bra diskussion kan ha större inverkan än så. När så är lämpligt inspirerar Anden klassmedlemmarna i det de säger så att de berättar sådant som Herren vill att klassen ska höra. Som Herren sade till sina lärjungar: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt. 18:20).
Vi behöver naturligtvis vara försiktiga när det gäller djupt personliga eller heliga upplevelser. Men berättelser från klassmedlemmar kan bidra mycket till en lektion. Som det står i lärarhandledningen för kursen Evangeliets lära: ”Berätta om insikter, känslor och erfarenheter som har anknytning till lektionen. Be eleverna göra detsamma.”2
En klassrumsdiskussion är mycket mer än att få deltagarna att ge kommentarer. När allt kommer omkring är det en mycket andlig angelägenhet som kan föra klassen närmare Gud.
När du använder de här metoderna får du se hur andligheten och kunskapen om evangeliet ökar, också hos dig själv. I stället för att undra hur du ska fylla hela lektionstiden börjar du få ont om tid. Du får kanske också se en ökning i närvaron eftersom klassdeltagarna vet att de får ta del av en bra diskussion; de får lära av skrifterna, av varandra och av Herrens ande.