I hans egen tid, på hans eget sätt
Från ett tal till nya missionspresidenter den 27 juni 2001.
Uppenbarelse är något verkligt. Den kommer på Herrens sätt och enligt Herrens tidsschema.
Jag vill ta upp några principer som kan tillämpas på all kommunikation från Anden — kommunikation till den som undervisar, till den som vill lära sig och till alla medlemmar i kyrkan.
Först bör vi inse att Herren talar till oss genom Anden i sin egen tid och på sitt eget sätt. Många människor förstår inte den här principen. De tror att när de är beredda och när det passar dem, så kan de ropa till Herren och då kommer han genast att svara, till och med exakt på det sätt som de själva bestämt. Uppenbarelse kommer inte på det sättet.
Kvalificerad för uppenbarelse
Grundläggande för varje ansträngning att ta emot uppenbarelse är en beslutsamhet att göra allt vi kan av egen kraft och eget omdöme. Det innebär att vi behöver tjäna och arbeta.
Att fortsätta tjäna och arbeta är ett viktigt sätt att kvalificera sig för att få uppenbarelse. I mina studier av skrifterna har jag lagt märke till att de flesta uppenbarelserna till Guds barn kommer när de är på väg, inte när de sitter i sina boningar och väntar på att Herren ska tala om för dem vilket deras första steg ska vara.
Det är till exempel värt att notera att uppenbarelsen som är känd som ”Herrens ord och vilja beträffande Israels läger” (L&F 136:1) inte gavs i Nauvoo när de tolvs kvorum planerade uttåget från Nauvoo under de sorgliga dagarna efter profetens martyrdöd 1844. Inte heller gavs den på Mississippiflodens västra strand. Den gavs i Winter Quarters i Nebraska, efter att de heliga hade tillbringat ett fruktansvärt år med att färdas från Nauvoo västerut över Iowa till tillfälliga läger längs Missourifloden. Uppenbarelsen om hur de heliga skulle ledas över slätterna gavs den 14 januari 1847 när de heliga redan hade färdats en tredjedel av vägen mot bergens dalgångar.
Vi får maningar från Anden när vi har gjort allt vi kan, när vi är ute i solen och arbetar, inte när vi sitter i skuggan och ber om vägledning för hur vi ska ta det första steget. Uppenbarelse kommer när Guds barn är på väg.
Så vi gör allt vi kan. Sedan väntar vi på Herrens uppenbarelse. Han har sitt eget tidsschema.
Rätt tid och rätt typ
För omkring 35 år sedan, när jag var rektor för Brigham Young-universitetet, gjorde vi upp planer för hur vi skulle övertala Förenta staternas president att komma och tala vid universitetet. Vi hade särskilda tidpunkter som skulle passa oss, och det finns vissa saker vi ville att han skulle tala om och göra medan han var där. Men vi var kloka nog att veta att vi inte kunde kontakta Förenta staternas främsta auktoritet och inbjuda honom att komma till BYU och tala till 26 000 personer, och sätta upp villkor för hans närvaro.
Vi visste att för att kunna bjuda dit presidenten behövde vi säga: ”Vi välkomnar dig närhelst du kan komma och för hur länge du väljer att vara här och för vadhelst du väljer att säga och göra medan du är här. Vi anpassar helt våra tidsscheman och våra arrangemang till ditt besök.”
Om nu detta är sättet som en grupp på 26 000 personer måste närma sig en nations främste auktoritet, borde det inte förvåna oss att en person — hur viktig han eller hon än må vara — inte kan sätta upp villkor för eller påtvinga personliga tidsmått på ett besök eller på kommunikation från universums högste auktoritet.
Faktum är att Herren uppenbarade den här principen för sina barn i den storslagna uppenbarelse som finns i 88:e kapitlet i Läran och förbunden. Herren sade: ”Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig, be och ni skall få, bulta och det skall öppnas för er” (vers 63).
Därefter förkunnade Herren att om vi har blicken fäst på hans ära ska hela vår kropp vara fylld med ljus och vi ska förstå allting. Sedan fortsatte hans undervisning med följande storslagna löfte: ”Heliggör er därför så att ni har endast Gud i sinnet, och de dagar skall komma då ni skall se honom, ty han skall ta slöjan från sitt ansikte för er, och det skall ske i hans egen tid och på hans eget sätt och enligt hans egen vilja” (vers 68; kursiveringen tillagd).
Principen som framlades i den uppenbarelsen kan tillämpas på all kommunikation från vår himmelske Fader. Vi kan inte tvinga fram andliga ting.
I de flesta fall är ”hans eget sätt” inte i ett åskdån eller ett bländande ljus utan vad skrifterna kallar en stilla och mild röst” (se 1 Kung. 19:12; 1 Nephi 17:45; L&F 85:6). En del har missförstått den här principen. Som en följd därav har vissa bara tittat efter de stora manifestationerna som upptecknats i skrifterna och gått miste om den stilla och milda rösten som getts till dem. Det är som att bestämma sig för att bara lära sig av en lärare som ropar och vägra lyssna på ens den visaste undervisning som kommer som en viskning.
Vi måste inse att Herren sällan talar högt. Hans budskap kommer nästan alltid som en viskning.
Uppenbarelse som upplysning och frid
En av de bästa beskrivningarna av hur Anden undervisar oss finns i uppenbarelsen som gavs till Oliver Cowdery i Harmony, Pennsylvania i april 1829. I den här uppenbarelsen sade Herren till Oliver:
”Ja se, jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta.
Och se, detta är uppenbarelsens ande” (L&F 8:2–3; kursivering tillagd).
På liknande sätt talade profeten Joseph Smith om uppenbarelsens ande som ”ren intelligens” varigenom ”ni plötsligt [kan] få vissa tankar och idéer”.1 I en annan uppenbarelse blev Oliver påmind om att han hade frågat Herren och att ”närhelst du har frågat har du fått undervisning av min Ande” (L&F 6:14). Hur kom den undervisningen? ”Se, du vet att du har frågat mig och att jag upplyste ditt förstånd” (vers 15; kursivering tillagd). Samma undervisning upprepades i en uppenbarelse till Hyrum Smith i vilken Herren sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Jag skall ge dig av min Ande, som skall upplysa ditt förstånd, vilket skall fylla din själ med glädje” (L&F 11:13; kursivering tillagd). Det här är storslagna beskrivningar av hur Herren kommunicerar med oss genom sin ande.
I en annan uppenbarelse till Oliver Cowdery påminde Herren honom om den gång han hade bett om att få veta ”sanningen om dessa ting” (L&F 6:22). Och Herren beskrev hur han hade besvarat den bönen och gett Oliver en uppenbarelse: ”Talade jag inte frid till ditt sinne om detta? Vilket större vittnesbörd kan du få än det som kommer från Gud?” (vers 23; kursivering tillagd).
Av de här uppenbarelserna lär vi oss att Gud undervisar oss genom sin andes kraft, som upplyser våra sinnen och talar frid till oss angående det som vi har frågat om.
Uppenbarelse är en känsla
Vi lär oss också av de här uppenbarelserna att detta att få undervisning av Anden inte är något passivt. Herrens kommunikation kommer för det mesta inte förrän vi har studerat frågan i vårt eget sinne. Sedan får vi en bekräftelse.
Processen förklarades för Oliver Cowdery i en annan uppenbarelse som han fick i Harmony i april 1829. Herren beskrev varför Oliver inte hade kunnat översätta Mormons bok:
”Se, du har inte förstått. Du antog att jag skulle ge dig den, när det enda du tänkte på var att be till mig.
Men se, jag säger dig, att du måste utforska det i ditt eget sinne. Sedan måste du fråga mig om det är rätt, och om det är rätt skall jag få ditt hjärta att brinna inom dig, därför skall du känna att det är rätt” (L&F 9:7–8; kursivering tillagd).
Det här kan vara en av de viktigaste och mest missförstådda lärorna i hela Läran och förbunden. Andens undervisning kommer ofta i form av känslor. Detta faktum är av yttersta betydelse, ändå förstår några inte dess rätta innebörd. Jag känner till personer som tror att de aldrig fått en bekräftelse från den Helige Anden eftersom de aldrig känt att deras hjärtan har brunnit inom dem. Den brinnande känslan är enligt mig inte en känsla av hetta som från en värmekälla, utan en känsla av frid och värme och lugn och godhet.
Uppenbarelse är inte konstant
Uppenbarelse är inte konstant. Herrens sätt begränsar hur ofta han talar till oss genom sin ande. Vissa som inte förstår det har missletts eftersom de har förväntat sig att få uppenbarelser för ofta.
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt följande om hur Anden verkar: ”Jag har lärt mig att starka, gripande andliga upplevelser inte kommer till oss särskilt ofta.”2
För att illustrera detta kan vi tänka på vad vi får lära oss om våra första föräldrar efter att de drevs ut ur Edens lustgård och utestängdes från Herrens närhet. Herren gav Adam en befallning att han skulle offra den förstfödde i sina flockar som ett offer till Herren. Han lydde. Kommunicerade Herren med honom omedelbart? I skrifterna står det: ”Och efter många dagar visade sig en Herrens ängel för Adam” (Mose 5:6; kursivering tillagd).
William E. Berrett, en av våra främsta evangelielärare som verkade som administratör vid BYU och för Kyrkans utbildningsverksamhet, sade följande om konstant eller fortlöpande uppenbarelse: ”De som ber om att Anden ska ge dem omedelbar vägledning i varje liten sak gör sig mottagliga för falska andar som alltid tycks vara redo att besvara vår vädjan och förvirra oss. … De som jag har funnit vara de mest förvirrade i den här kyrkan är de som söker personlig uppenbarelse om allting. De vill ha en personlig försäkran från Anden från morgon till kväll om allt de gör. Jag säger att de är de mest förvirrade eftersom det ibland verkar som om svaren kommer från fel källa.”3
Profeten Joseph Smith sade något liknande: När de heliga ber ”vid nådens tron”, sade han, ska de inte be om oviktiga saker utan ”be innerligt om de största gåvorna”.4 Det är en viktig princip. Vi ber oupphörligt om vägledning, men vi bör inte förvänta oss oupphörlig uppenbarelse. Vi förväntar oss fortsatt uppenbarelse, vilket är en fortsatt försäkran om uppenbarelse närhelst vi söker vägledning och våra omständigheter är sådana att en vis och kärleksfull Herre väljer att ge det till oss.
Uppenbarelse och vittnesbörd
Syner inträffar. Röster hörs från andra sidan slöjan. Jag vet det. Men sådana upplevelser är sällsynta. Och när vi får en stor och ovanlig upplevelse talar vi sällan om det eftersom vi blivit uppmanade att inte göra det (se L&F 63:64) och eftersom vi förstår att uppenbarelsens kanaler stängs om vi visar upp sådant för världen.
De flesta uppenbarelser som kommer till kyrkans ledare och medlemmar kommer genom den stilla och milda rösten eller genom en känsla i stället för en syn eller en röst som talar hörbara ord till oss. Jag vittnar om att sådan uppenbarelse är verklig, som jag har lärt känna som en välbekant, ja, daglig, upplevelse som vägleder oss i Herrens verk.
En del personer som inte förstår uppenbarelsens principer väntar med att erkänna sitt vittnesbörd eller sin andliga utveckling tills de har upplevt något mirakulöst. De inser inte att för de flesta — särskilt för dem som har vuxit upp i kyrkan — är den dyrbara uppenbarelse som ger oss ett vittnesbörd inte en enstaka händelse utan en process. Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) sade: ”Att födas på nytt är något som sker gradvis, förutom i några få fall som är så mirakulösa att de upptecknats i skrifterna. När det gäller kyrkans medlemmar i allmänhet, föds vi på nytt gradvis, och vi föds på nytt till större ljus och större kunskap och en större önskan att vara rättfärdiga allteftersom vi håller buden.”5
Vi bör inse att Herren talar till oss i sin egen tid och på sitt eget sätt. Det sker vanligtvis genom det skrifterna kallar den stilla och milda rösten och som upplyser oss. Vi är ofta förpliktade att handla enligt vårt bästa omdöme, underkastade Andens återhållande intryck om vi har överskridit tillåtna gränser.
Uppenbarelse är något verkligt. Den kommer på Herrens sätt och enligt Herrens tidsschema.
Jag vittnar om att detta är sant. Vi har den Helige Andens gåva, rätten till Andens ständiga sällskap för att vittna om Fadern och Sonen, för att leda oss i sanning, för att lära oss allting och för att påminna oss om allting (se Joh. 14:26; 16:13).
Av uppenbarelserna till Hyrum Smith (ovan) och Oliver Cowdery lär vi oss att Gud undervisar oss genom sin andes kraft som upplyser vårt sinne och talar frid till oss angående det vi har frågat om.
Herren kommunicerade inte med Adam omedelbart efter att han hade lytt befallningen att offra den förstfödde i sina flockar. Skriftstället: ”Och efter många dagar visade sig en Herrens ängel för Adam” (Mose 5:6).