2013
Lydnad: Trons kännetecken
Augusti 2013


Lydnad: Trons kännetecken

Äldste F. Michael Watson

Må vi sträva efter att lyda buden, följa den gudomliga vägledningen från Herrens utvalda tjänare och ta emot de utlovade välsignelserna av honom.

Lydnad mot Guds lagar och befallningar har varit och kommer alltid att vara nödvändiga för dem som vill ta emot Frälsarens utlovade välsignelser.

I maj 1833 fick profeten Joseph Smith en uppenbarelse i vilken Herren förkunnade:

”Sanningen är kunskapen om tingen som de är och som de var och som de kommer att vara …

och ingen människa mottar fullheten om hon inte håller [Guds] bud.

Den som håller hans bud mottar sanning och ljus, tills hon är förhärligad i sanningen och vet allting” (L&F 93:24, 27–28; kursivering tillagd).

Genom att studera och följa sanningarna som finns i evangeliets lagar och förordningar lär vi oss och tar emot evangeliets utlovade välsignelser. Enligt vår himmelske Faders visdom och ordning blir sanningarna som vägleder sista dagars heliga tillgängliga för alla Guds barn. För, som han förkunnade: ”Detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39).

Vår älskade profet, president Thomas S. Monson, har sagt: ”Lyd Guds lagar. En kärleksfull himmelsk Fader har givit dem till oss. Om vi lyder dem blir vårt liv rikare och mindre komplicerat. Våra utmaningar och problem blir lättare att bära. Vi får del av Herrens utlovade välsignelser. Han har sagt: ’Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne, och de villiga och lydiga skall i dessa sista dagar äta Sions lands goda.’”1

President Monsons ord påminner om en tid för länge sedan när Nephi förkunnade för sin far: ”Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem” (1 Nephi 3:7).

En barnsång påminner oss om vår plikt och inriktning:

Jag skall utföra allt som Herren har befallt.

En väg bereder Herren Gud; jag lyda vill hans bud.2

När vi tänker på rådet från vår profet att trofast hålla buden och när vi erinrar oss Nephis svar till sin far, blir vi ett välsignat folk.

Profeten Joseph följde uppmaningen från ängeln Moroni och berättade vad som hade hänt för sin jordiska far. När Joseph Smiths far fick veta att hans son skulle anförtros guldplåtarna sade han ”att det var från Gud och sade åt mig att gå och göra som budbäraren hade befallt” (Joseph Smith — Historien 1:50). Något mindre än lydnad mot råden som Joseph hade fått både från himlen och jorden skulle ha ändrat historiens gång.

När kan vi döpas?

Våra missionärer ber och går ut och arbetar. De litar på att Herren inte ger några befallningar till dem utan att bereda en väg så att de får framgång genom sin lydnad och villighet att tjäna. De litar på hans löfte: ”Den som tar emot er, hos honom skall även jag vara, ty jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).

Många som söker sanningen följer villigt våra missionärers undervisning. Ofta har de som vill räknas bland de troende redan en önskan att lydigt följa sanningen. De är också villiga att gå ut och arbeta.

Så var fallet med de 42 personer som var med på en distriktskonferens i Kananga i Demokratiska republiken Kongo. De lydde Andens maningar och med varje steg i tro hade de gått i sex dagar för att kunna vara med på konferensen. De kom villigt dit eftersom de hade läst och hört återställelsens sanningar, de hade börjat följa tillhörande principer och de hade en önskan att bli medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.3

Lydiga mot Andens maningar och med tro i varje fotsteg hade de gått i sex dagar för att kunna vara med på konferensen. Deras första fråga till den presiderande auktoriteten när de kommit fram var: ”När kan vi döpas?”

De insåg att Herren så småningom skulle göra det möjligt för missionärer att undervisa dem i deras hem och ge dem sanningen de hade sökt efter så länge. Omkring 200 andra som inte kunde företa den sex dagar långa vandringen väntade på att få höra att missionärer snart skulle söka upp dem.

En bön i tro

I landet Angola hotade en del motstånd att omintetgöra de trofasta och lydiga heligas önskan att få se evangeliet slå rot i landet. Herren hade sänt sina tjänare för att öppna dörren till missionsarbetet, men kvällen innan de skulle resa hade de fortfarande inte fått sina visum. När kyrkans representanter besökte immigrationsmyndigheten angående förseningen avvisades de.

Med godkännande från första presidentskapet att inviga Angola för missionsarbete väntade äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum och andra på att få svar i Johannesburg i Sydafrika. Samtidigt försökte den trofasta medlemmen Paulina Lassalete da Cunha Gonçalves att öppna vad som verkade vare en stängd dörr. Hon hoppades få en inbjudan per brev som skulle ge kyrkan tillstånd att få tillträde till Angola. När de väl var där kunde de ordna med nödvändiga visum.

När det bara var några minuter kvar innan immigrationsmyndigheten stängde i Angola, hade äldste Christofferson ett möte med dem som väntade i kontoren för området Afrika Sydöst. Sedan knäböjde han i bön och bad vår himmelske Fader ingripa. Omedelbart efter hans bön i tro undertecknades breven med godkännande. En kärleksfull Fader i himlen hade berett vägen för invigningsdagen. På begäran av äldste Christofferson uppsändes en ödmjuk tacksägelsebön för underverket som skett.4

Orden i en primärsång klingar vackert och omisskännligt:

Himmelske Fader, är du alltid där?

Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?5

Ja, han är där. Och ja, han hör alla sina lydiga barns böner.

Lydnad har varit utmärkande för profeterna, och den här källan till andlig styrka är tillgänglig för alla som trofast följer Guds tjänare. President Monson har kungjort för de heliga behovet av att följa buden, för ”då finner [de] trygghet, då finner [de] frid”.6

Må vi sträva efter att lyda buden, följa den gudomliga vägledningen från Herrens utvalda tjänare och ta emot de utlovade välsignelserna av honom.

Slutnoter

  1. Thomas S. Monson, ”Tro, lydnad och uthållighet”, Liahona, maj 2012, s. 128.

  2. ”Nephis mod”, Barnens sångbok, s. 65.

  3. Jag var med på distriktskonferensen i Kananga som 42 undersökare kom till.

  4. Jag hade förmånen att själv få se händelserna i Johannesburg och att åtfölja äldste Christofferson till Angola. För en nyhetsrapport om hans och äldste Jeffrey R. Hollands besök till Afrika, se ”Apostles Bless Two African Nations”, Church News, 6 nov. 2010, s. 8–10.

  5. ”Barnets bön”, Barnens sångbok, s. 6.

  6. ”Håll alla buden”, Banrens sångbok, s. 68.