Skrifterna under stjärnorna
”Guds Ande betygar varje ord, jag vet att skriften är sann” (Barnens sångbok, s. 66).
När jag var liten tyckte mina bröder och jag om att sova ute på somrarna. Vi bredde ut våra sovsäckar på verandan, och sedan letade vi stjärnbilder och lyssnade på syrsorna innan vi somnade.
En kväll var min storebror Larry och jag ute på verandan. Vi sträckte ut oss och tittade på stjärnorna. Larry var för de mesta inte särskilt pratsam, men den kvällen sa han att han ville återge några berättelser. Han återgav berättelser från Mormons bok och började med när Lehi och hans familj lämnade Jerusalem.
Jag hade hört berättelser från Mormons bok i Primär förut, men när Larry berättade dem så var det annorlunda. De kändes mer verkliga. När jag tittade upp på stjärnorna och lyssnade på min bror kände jag mig mycket varm och glad inombords. Fastän jag inte visste det då så kände jag att den Helige Anden talade om för mig att Mormons bok var sann.
Några månader senare hittade jag en bok med illustrerade berättelser från Mormons bok hemma. När jag började läsa dem fick jag samma varma, trösterika känsla som jag hade fått när Larry återgav samma berättelser.
Flera år senare, när jag försökte bestämma mig för om jag hade ett vittnesbörd, var jag lite besviken över att jag aldrig hade fått något stort eller starkt svar. Betydde det att jag inte hade något vittnesbörd? Då kom jag att tänka på hur det hade känts när min bror återgav berättelser från Mormons bok, och då insåg jag att jag visste att kyrkan var sann.
Ett vittnesbörd kommer inte alltid i ett enda stort ögonblick. Oftast kommer det i många små, stilla stunder när den Helige Anden viskar till oss att det här är sant.