FRÄLSARENS RESPEKT FÖRkvinnan
Författarna bor i Utah i USA.
Genom att studera Kristi umgänge med kvinnor i Johannesevangeliet kan vi bättre förstå vår potentiella relation till honom.
I en tid när kvinnor i allmänhet behandlades som underlägsna, visar Johannesevangeliet att Jesus Kristus behandlade kvinnor med medkänsla och respekt. Som äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum sa, är ”Jesus Kristus … kvinnans och kvinnlighetens största förkämpe”.1
Den här artikeln fokuserar på följande kvinnor i Johannesevangeliet: 1) Maria, Jesu moder (se Joh. 2:1–11; 19:25–27); 2) den samaritiska kvinnan vid brunnen (se Joh. 4:4–30, 39–42); 3) kvinnan som ertappades med äktenskapsbrott (se Joh. 8:1–11) och 4) Maria från Magdala (se Joh. 20:1–18). De här kvinnornas upplevelser i livet skilde sig markant åt, men Johannes belyser sättet Frälsaren såg på de olika omständigheterna i deras liv och han nedtecknar välsignelserna som kom till varje kvinna tack vare hennes tro på Jesus Kristus.
Marias tro föregick det första offentliga underverket
Johannes presenterar Maria för läsaren i början av sitt evangelium. Hans redogörelse för Jesu Kristi första offentliga underverk vid bröllopet i Kana innehåller en hyllning till Marias tro.
Maria hade troligtvis ett ansvar att fylla vid bröllopet.2 När ”vinet tog slut sade Jesu mor till honom: ’De har inget vin’” (Joh. 2:3). Det här avsnittet antyder att när Maria vände sig till Jesus Kristus om hjälp så kan hon respektfullt ha förväntat sig ett underverk.3
Jesus Kristus svarade: ”Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit” (Joh. 2:4). I Joseph Smiths inspirerade översättning av den här versen frågar Frälsaren Maria vad hon vill att han ska göra och lovar att göra det.4 Titeln kvinna kan låta hård och respektlös för en nutida läsare, men när Frälsaren använder den här så är det mycket troligt att han vill förmedla motsatt innebörd.5 En forskare förklarar: ”’Kvinna’, eller snarare ’Dam’ är på grekiska en respektfull titel som också används för att tilltala drottningar.”6 Det var som om han sa till sin mor: ”Min dam, vad du än ber mig om i tro skall jag göra för dig.” Berättelsen visar att Frälsaren var intresserad av de rutinmässiga stressmoment som kvinnor ställs inför. Jesus Kristus hedrade sin mor genom att erbjuda sig att hjälpa henne med hennes bördor och ansvar.
Sedan skildras Marias fortsatta tro när hon uppmanar tjänarna att lyda Kristus: ”Gör vad han än säger till er” (Joh. 2:5). Vattenkrukorna fylldes och Frälsaren förvandlade vattnet till vin som svar på Marias önskan att han skulle tjäna gästerna på bröllopet. Vilken vacker lära Maria framhåller: När vi har ett behov kan vi söka efter och lita på Jesus Kristus som har all makt. Liksom Maria kan sista dagars heliga kvinnor lita på Jesus Kristus i tro när de känner sig överväldigade av alla sina ansvar.
Den här korta berättelsen undervisar inte bara om kraften i Marias tro utan bekräftar också Jesu Kristi sanna identitet som Guds Son genom hans första offentliga underverk. Nästa kvinna Johannes presenterar för läsaren är den samaritiska kvinnan.
Jesus Kristus visade respekt för en kvinna från Samarien
Berättelsen i Johannes 4 visar Jesu Kristi respekt för alla kvinnor, oavsett nationalitet eller religiös bakgrund. Vissa judar såg samariterna som ”orenare än varje hedning”7 och skydde allt samröre med dem. Jesus Kristus satte inte bara dåtidens traditioner åt sidan, utan äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har uppmärksammat hur Frälsaren även hedrade den här kvinnan: ”Första gången Herren bekände sig vara Kristus, var för en samaritisk kvinna vid Jakobs brunn.”8
Efter att ha färdats i dagens hetta stannade Jesus Kristus för att vila och hämta vatten. Frälsaren inledde samtalet med den samaritiska kvinnan vid brunnen genom att be henne om vatten. Gradvis under samtalet fick hon ett vittnesbörd om hans gudomlighet. Johannes nedtecknar att hon först kallade Jesus ”jude”, sedan ”Herre”, sedan ”profet” och slutligen ”Messias” (se Joh. 4:9–29). Hennes alltmer respektfulla val av titlar antyder att hon utvecklade en tro på Jesus Kristus och omvändes.
Frälsaren sade till henne att han hade ”levande vatten” (Joh. 4:10) och att de som drack av det aldrig skulle törsta. Kvinnan som blev förbryllad ställde fler frågor. Jesus Kristus avslöjade då den samaritiska kvinnans tidigare liv och hennes nu syndfulla relation. Fastän hon kanske kände sig generad är det möjligt att hon också kände att Jesus Kristus talade med respekt, för hon svarade eftertänksamt: ”Herre, jag märker att du är en profet” (Joh. 4:19). Eftersom kvinnans synder redan var avslöjade och hon inte hade något mer att dölja, utövade hon tro på Jesus Kristus medan han undervisade henne. Ett av hans svar kan vara en nyckel till att uppnå frälsning: ”Tro mig, kvinna [eller min dam]” (Joh. 4:21).
Tack vare sin tro fick den samaritiska kvinnan ett vittnesbörd från Anden och ville vittna om att Jesus var Kristus, den utlovade Messias. Hon lämnade sin vattenkruka (symbol för hennes världsliga ägodelar) och gick till staden och förkunnade: ”Kom och se en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Han kanske är Messias” (Joh. 4:29). Den samaritiska kvinnan blev ett redskap i Guds händer, och hennes tro och missionsanda hjälpte till att uppmjuka andras hjärtan till att ta emot Jesus Kristus.
Genom att belysa den här upplevelsen visar Johannes att Frälsaren är medveten om kvinnor och känner till detaljerna i deras liv. Dessutom respekterar han alla kvinnor oavsett deras bakgrund. För kvinnor som känner att de inte har en relation till Kristus eller känner sig utstötta i sitt eget samhälle, visar den här berättelsen att Jesus Kristus känner till varje kvinnas utmaningar och kan ta emot och lyfta henne. Johannes evangelium belyser det här genom att undervisa om Kristi medkänsla för kvinnan som ertappades med äktenskapsbrott.
Jesus Kristus visade medkänsla med kvinnan som ertappades med äktenskapsbrott
I Johannes 8 jämförs fariséernas grymma behandling av kvinnan med den milda respekt och det medlidande som Jesus Kristus visade henne. Kanske ville Frälsaren försöka låta fariséerna inse och ta tillbaka sitt hårda fördömande av kvinnan när han ”böjde sig ner och skrev med fingret på marken” som om han inte hörde dem (Joh. 8:6). Att ”skriva på marken var en välkänd symbolisk handling under antiken, som betecknade en ovillighet att hantera en aktuell situation”.9
Ändå fortsatte de skriftlärda och fariséerna att besvära Jesus Kristus och genera kvinnan. Av medlidande med kvinnan ”reste [Jesus] sig och sade: ’Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.’ Och han böjde sig ner igen och skrev på marken” (Joh. 8:7–8). Blottställda och dömda av sig själva gick anklagarna iväg en efter en. Bara kvinnan som begått äktenskapsbrott var kvar för att ställas inför Jesus.
Till kvinnans fördel ska sägas att hon stannade vid Jesu Kristi sida i stället för att fly. Hon måste ha känt sig upplyft och stärkt av den respekt som Jesus visade henne. Han frågade: ”’Kvinna [eller min dam], var är de? Har ingen dömt dig?’ Hon svarade: ’Nej, Herre, ingen.’ Då sade Jesus: ’Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!’” (Joh. 8:10–11).10
Återigen vittnar Johannes evangelium om att Jesus Kristus behandlade kvinnor med medkänsla och respekt, oavsett deras synder. Eftersom vi alla har syndat kan vi få stort hopp av den här kvinnans exempel som utövade tro på Jesus Kristus. Liksom Frälsaren visade empati mot den här kvinnan under svåra och bedrövliga omständigheter, tröstade han Maria från Magdala när hon grät vid graven.
Maria från Magdala utvaldes som vittne om den uppståndne Kristus
Johannes är den ende evangelieförfattaren som nämner den första personen som såg den uppståndne Herren, vilket visar att trofasta och dugliga kvinnor kan få stora andliga manifestationer. Johannes skriver: ”Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den” (Joh. 20:1). Maria såg att stenen var borttagen och sprang för att hämta hjälp och berätta för apostlarna att Jesu kropp var borta. Hon träffade på Petrus och Johannes som sprang till graven och bara hittade begravningskläderna. Sedan gick de båda apostlarna och Maria blev kvar ensam vid graven.
Maria grät i trädgården vid graven. Tanken på att hon inte visste vad som hade hänt Herrens kropp kan ha överväldigat henne. Fastän Frälsaren uppenbarade sig och tilltalade henne, kände hon inte igen honom först. Men sedan ”sade [Jesus] till henne: ’Maria’” (Joh. 20:16). Något fick henne att inse att det var hennes Frälsare. ”Hon kände genast igen honom. Hennes flod av tårar blev ett hav av glädje. Det är han. Han har uppstått. Han lever.”11 Efter att ha sett den uppståndne Herren, uppmanades Maria att vittna för apostlarna att han levde.
Fastän lärjungarna var skeptiska först (se Luk. 24:11) måste Marias vittnesbörd ha haft en viss inverkan. Senare var lärjungarna samlade för att samtala om dagens händelser, och de begrundade förmodligen Marias vittnesbörd. Då ”stod [Jesus] mitt ibland dem och sade: ’Frid vare med er’” (Joh. 20:19).
Den här upplevelsen belyste Jesu Kristi djupa aktning för kvinnor, för Maria från Magdala blev utvald till att som första person se och sedan få uppdraget att vittna om den uppståndne Frälsaren. Herren fortsätter att lita på att kvinnorna i vår tid står som vittnen om honom. Äldste M. Russell Ballard har sagt: ”Vår tidsutdelning saknar inte sina hjältinnor. Oräkneliga kvinnor från varje kontinent och samhällsgrupp har gjort dramatiska insatser för Kristi sak … Min fråga är: ’Är du en av dessa kvinnor? Och lystrar ni män som bär prästadömet till samma uppfordran?’”12
Vi kan följa deras exempel
Genom tro på Jesus Kristus kan vi följa de exempel som kvinnorna i Johannes skrifter är. Vi kan lita på att Frälsaren förstår de regelmässiga stressituationer vi upplever och kan hjälpa till att bära våra bördor. Vi kan vara övertygade om att Jesus Kristus lyfter oss oavsett våra överträdelser. Dessutom kan vi veta att Kristus kan trösta oss när vi upplever djup sorg, lidande och ångest.