Vårt hem, vår familj
Prata om svåra ämnen
Författaren bor i Sydafrika.
När våra barn ställs inför svårigheter är det viktigt att prata med dem på ett sätt som stärker vår relation till dem.
Som förälder inser du vilket värde utmaningarna och prövningarna har för dina barns tillväxt, men det är ändå svårt att se barnen ha det jobbigt. De här svårigheterna kan emellertid bereda tillfällen för dig att bygga starka relationer till dina barn när du fostrar dem hemma i en kärleksfull atmosfär. President Gordon B. Hinckley (1910–2008) uppmanade föräldrar att skapa en sådan miljö: ”Min vädjan är – och jag önskar att jag kunde säga det vältaligare – att rädda barnen. Alltför många barn lever i smärta, fruktan, ensamhet och förtvivlan. Barn behöver solljus. De behöver glädje. De behöver kärlek och omvårdnad.”1
Det finns många svåra omständigheter dina barn kan ställas inför, till exempel mobbning, rått språk, skolfusk, dragning till personer av samma kön, ätstörningar, depression och självmordstankar. Som en sista dagars helig förälder vet du att du ”har ett heligt ansvar att uppfostra [dina] barn i kärlek och rättfärdighet”,2 men hur gör du det när dina barn kämpar med svårigheter, antingen i sitt eget liv eller i sina vänners liv? Här är några riktlinjer:
Ställ frågor som inbjuder till samtal. Du kan till exempel fråga: ”Det verkar som om det är något som bekymrar dig. Vill du prata om det?” Den här frågan visar inte bara att du har lagt märke till att något bekymrar ditt barn, utan du öppnar också dörren för att ditt barn ska berätta så mycket (eller lite) han eller hon vill.
När ditt barn har berättat lite om sina tankar om situationen kan du säga: ”Tack för att du berättade det för mig, och tack för att du litar på mig. Jag kan bara ana hur det måste kännas. Hur kan jag hjälpa dig?”
Sådana kärleksfulla svar kan ofta öppna dörren till en fortsatt dialog. Det är viktigt att barnen känner att du är uppriktig. En kram eller en kärleksfull blick kan också uttrycka genuin, hjärtlig omsorg.
Lyssna för att förstå. Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”När någon behöver bli hörd är det är dags att lyssna. Barn är av naturen ivriga att berätta om sina upplevelser. Om de försöker uttrycka sin ångest, kan vi då lyssna oförbehållsamt när de berättar om chockartade händelser utan att själva bli skrämda? Kan vi lyssna utan att avbryta och utan att vara snara till domar som sätter stopp för vidare samtal? Dialogen kan hållas öppen genom en lugnande försäkran om att vi tror på dem och förstår hur de känner sig. Vuxna bör inte låtsas som om ingenting har hänt bara för att de önskar att det kanske hade varit så.”3
Visa respekt. Skrifterna ger utmärkt vägledning om hur man skapar en kärleksfull och respektfull miljö. Lägg märke till några av nyckelorden i Läran och förbunden 121:41–42: överbevisning (inte tvång), långmodighet (ingen omedelbar, tvingad medgörlighet eller otålighet), mildhet (inte högljudd, aggressiv, intensiv kommunikation), ödmjukhet (inga högmodiga eller dominanta svar), välvilja (ingen elak manipulation) och uppriktig kärlek (genuina, äkta uttryck för kärlek). När vi fördjupar vår omvändelse blir ”vårt sätt att behandla andra … fyllt av större tålamod, vänlighet, milt accepterande och en önskan att ha ett positivt inflytande på deras liv”4.
Undvik kritik. Sista dagars heliga föräldrar försöker forma sitt liv efter Frälsaren. Hans umgänge med andra var fyllt av kärlek, medkänsla och uppriktig omsorg. Till och med när människorna hade begått allvarliga synder kallade han dem till omvändelse men fördömde dem inte (se Joh. 8:3–11). Undvik att kritisera dina barn. Det kan leda till låg självkänsla och brist på tillit. Hitta och betona i stället det goda hos vart och ett av barnen.
Kontrollera din ilska. ”Bättre styra sitt sinne än inta en stad” (Ords. 16:32) och ”en stridslysten ande är … av djävulen, som är fader till stridigheter, och han hetsar människornas hjärtan till att strida i vrede” (3 Nephi 11:29). Ilska driver bort Anden och har makt att förstöra den ömtåliga relationen mellan föräldrar och barn. Under en generalkonferens sa president Hinckley: ”Jag [vädjar] till er att kontrollera ert humör, att ha ett leende i ert ansikte, vilket kommer att sudda ut ilskan. Uttryck er med ord av kärlek och frid, uppskattning och respekt. Om ni gör det kommer ni aldrig att ångra er. Era äktenskap och familjerelationer bevaras. Ni blir mycket lyckligare.”5
Stärk relationen. Alla de här förslagen kan vara till hjälp, men om du inte minns dem när du är mitt i ett jobbigt samtal med ditt barn, fråga då dig själv: ”Hur kan jag använda den här situationen med mitt barn som en möjlighet att stärka vår relation?” Lyssna sedan och följ den inspiration du får.
Fortsätt att försöka. Det kan vara mycket svårt att vara förälder, men du klarar det om du inte ger upp. President Howard W. Hunter (1907–1995) sa följande uppmuntrande ord: ”En framgångsrik förälder är den som har älskat, den som har uppoffrat, den som har brytt sig om, undervisat och sörjt för barnets behov. Om ni har gjort allt detta och ert barn fortfarande är egensinnigt eller besvärligt eller världsligt, kan det ändå vara så att ni är en framgångsrik förälder.”6