Berätta hemligheter
”Älska varandra, så sade Jesus” (”Älska varandra”, Psalmer, nr 198).
Var det här en hemlighet som Luisa borde bevara?
Luisa slog igen matteboken när klockan ringde. Hon hade ändå inte kunnat koncentrera sig på talen under lektionen.
Alla de andra eleverna rusade ut. Det var sista lektionen på fredagen. Normalt sett var Luisa också glad över att det var helg. Men i dag kände hon sig bara orolig. Så hade hon känt sedan lunchen. Det var då hennes bästa vän Carlotta hade frågat henne: ”Kan du bevara en hemlighet?”
Luisa hade lutat sig närmare och nickat ivrigt. Hon var bra på att bevara hemligheter. Hon var säker på att Carlotta skulle berätta om en söt kille som hon var kär i.
Men Carlottas hemlighet var inte alls kul.
En röst avbröt Luisas tankar. Hon blinkade och tittade upp från bänken. ”Har du en fråga om läxorna, Luisa?” frågade hennes lärare. Alla de andra eleverna hade redan gått ut.
”Nej”, svarade Luisa. Hon mötte lärarens blick. Hon var bara tvungen att berätta det för någon! Men Carlotta hade fått henne att lova att inte göra det.
”Jag måste hinna med bussen”, sa Luisa snabbt. Hon satte på sig jackan och skyndade ut i den kalla vinterluften.
Hela vägen hem kände Luisa sig så nervös att hon knappt stod ut. Det var som om bröstkorgen kändes hoptryckt och det var svårt att andas.
Luisa kunde inte sluta tänka på Carlottas hemlighet. På lunchen sa Carlotta att hon hade gjort något som var farligt. Luisa kunde fortfarande knappt tro att hon hade hört rätt. Hon trodde att hon kände sin bästa vän! Hon kunde inte föreställa sig att Carlotta kunde göra något så skrämmande. När lunchen var slut hade Carlotta fått Luisa att lova att aldrig tala om det för någon.
Men tänk om Carlotta blev skadad!
Luisa försökte utestänga skratten och pratet runt omkring henne i bussen när hon blundade och bad en bön i sitt hjärta.
”Gode himmelske Fader, hjälp mig att veta vad jag ska göra. Jag vill inte att min vän ska vara arg på mig. Men jag vill inte att något ska hända henne heller. I Jesu Kristi namn, amen.”
Promenaden hem kändes längre än vanligt. Skulle inte mamma märka att något var fel när Luisa kom hem? Vad skulle hon säga?
Luisa tittade på snön på marken och kom att tänka på snöbollskriget hon och Carlotta hade startat med några andra i parken förra veckan. Det var så roligt! Hon tänkte på det andra som hon och Carlotta tyckte om att göra tillsammans. Umgås. Vandra. Göra läxor. Sporta.
Hur skulle det bli om Luisa avslöjade hennes hemlighet och Carlotta inte ville vara hennes vän längre? Tanken gjorde att det knöt sig ännu mer i Luisas mage.
Sedan fick hon en annan tanke. Just nu var det viktigaste vad som var bäst för Carlotta – inte vad Carlotta kanske skulle tycka om henne. Carlotta behövde en riktig vän, en vän som hjälpte henne att vara trygg. Luisa visste att Jesus alltid gjorde det som var bäst för andra trots att vissa personer inte tyckte om honom.
Luisa visste vad hon behövde göra. Hon behövde prata med mamma om det. Hon skulle också ringa Carlotta och säga hur orolig hon var och att en vuxen behövde hjälpa till. Då kanske Carlotta skulle prata med sin mamma också.
Luisa kände sig lättare om hjärtat när hon gick upp till ytterdörren.
”Mamma?” ropade hon när hon gick in. ”Kan vi prata?”
Carlotta kanske skulle bli arg, men Luisa visste att det här var det rätta att göra. Hon skulle vara en sann vän.
Vissa hemligheter är för viktiga för att bevara.