”Jag gav ett löfte till Gud”
Kyrkan etablerades i Guayacana i Ecuador till stor del tack vare Virgilio Simarrón, som fattade ett svårt beslut för att hålla fast vid sitt vittnesbörd.
Foton med tillstånd av författaren
Virgilio Simarrón Salazar var ledare bland chachifolket i norra Ecuador. Än i dag håller chachifolket fast vid sina traditioner och sitt rättsväsen med stamråd, hövdingar och domare. Dessa ledarroller är hedersuppdrag som släkter innehar i flera generationer och åtnjuter stor aktning för i samhället. Aktning för uppdraget var ett ansvar som skulle omhuldas och ges vidare till nästa släktled.
Men Virgilio Simmaróns livsplanering ändrades 1996 när hans son Wilson återvände från skolan i Quinindé med några Mormons bok och ett starkt vittnesbörd om sin nya religion. Med tron och entusiasmen hos en som funnit sanningen berättade Wilson för sin familj om evangeliet och de döptes inte långt därefter i Canandéfloden.
Men när familjen Simarrón berättade om evangeliet för vänner och grannar uppstod en allvarlig konflikt. Några chachier ansåg att Virgilio Simarróns tro gjorde honom till kättare och övervägde till och med att bruka våld mot honom. Andra menade att han som hövding inte borde tillhöra en ny religion som skulle kunna splittra folket. De ställde honom därför inför stamrådet. Det var en av de svåraste upplevelserna i Virgilios liv.
Wilson berättar vad som hände: ”Rådet, som var fulltaligt, sa till min far: ’Du förblir vår hövding om du avsvär dig Jesu Kristi Kyrka – du måste ta tillbaka ditt beslut.’ Min far sa: ’Jag gav ett löfte till Gud, och när en man ger ett löfte till Gud kan man inte ta tillbaka det. Jag kan inte överge kyrkan. Om ni tycker att jag som hövding splittrar chachifolket, utse då i dag, o mitt folk, en annan i mitt ställe.’ Jag såg hur min far grät. Rådet satt i tystnad i över fem minuter – ingen sa något. Sedan sa någon: ’I så fall, hövding, gå din väg!’ Min far reste sig långsamt, så min mamma, min lillasyster och jag gick ner och lämnade rådet.”
Efter att broder Simarrón hade blivit avsatt följde en svår tid för familjen. De kände att de föraktades av många som tidigare hade hyst aktning för dem men de tydde sig till sin tro och predikade evangeliet med brinnande iver. Deras stavspresident Omar Intriago Cesar berättar: ”De började predika evangeliet från hus till hus för alla familjer bland folket. Guayacana gren började med Virgilio Simarrón och hans son Wilson. Kyrkan etablerades tack vare hans tro, kraft och vittnesbörd.”
Inom loppet av bara några år bar familjen Simarróns ansträngningar rik frukt. Den 30 maj 1999 blev en minnesvärd dag i Guayacana då en stor dopgudstjänst hölls. President Intriago berättar: ”Vi kom dit med Roberto Garcia som var missionspresident, och deltog i den underbara dagen där två missionärer döpte 60 personer i Canandéfloden. Sedan konfirmerade jag på ena sidan och president Garcia på den andra alla som hade blivit döpta. Det var en förmån som jag aldrig ska glömma.”
Även om Virgilio avgick som hövding för att stå fast vid sitt vittnesbörd, kunde han i stället lämna ett annat i arv till nästa släktled: att han tjänade sitt folk genom att etablera evangeliet bland dem. Han fick uppleva att Wilson utförde en heltidsmission och sedan återvände till Guayacana för att gifta sig med sin fru Ruth, och bilda familj. Virgilio dog några år senare som trofast medlem i kyrkan. Hans hustru Maria Juana Apa har fått uppleva att deras son 2014 kallades till grenspresident i Guayacana.
Wilson är mycket medveten om det arv som hans far alltid ville ge honom. ”Mina förfäder var alla hövdingar, militära ledare, starka krigare”, säger han. ”Jag känner att alla de här släktrötterna fortfarande är påtagliga inom mig. Men nu när jag är medlem i kyrkan har all den där kraften hjälpt mig att bli en god soldat åt Jesus Kristus.”
Ovan: En ny generation ledare: Ruth och Wilson Simarrón i Guayacana gren (med grensmedlemmar till vänster).