Sista dagars heliga berättar
Hur visste de vad jag behövde?
Hannah Eiselin, Arizona, USA
För nästan 20 år sedan fick jag min missionskallelse till Japan. Med stor förväntan blandad med lite ängslan förberedde jag mig för att åka på mission i januari. Omkring den här tiden förlorade båda mina föräldrar sina arbeten.
Det fanns pengar till min mission så snart jag kommit dit, men vår familj hade det svårt ekonomiskt. Jag var inte säker på varifrån jag skulle få pengar till kontanta utgifter som missionärskläder, resväskor och andra nödvändigheter. Jag arbetade deltid men tjänade inte tillräckligt. Jag var särskilt orolig över hur jag skulle få pengar till att omgående ansöka om ett pass så att jag skulle få det i tid för att resa till Japan.
I desperation en eftermiddag gick jag in på mitt rum och vädjade till min himmelske Fader. Jag talade om min önskan att tjäna i Japan och min tacksamhet för att min dröm att verka som missionär snart skulle bli verklighet. Jag svalde mina tårar, och berättade för honom att jag behövde 75 dollar till ett pass, som jag helt enkelt inte hade. När jag reste mig från min bön visste jag att allt skulle ordna sig. Jag visste inte hur, men en stilla frid försäkrade mig om att Herren skulle hjälpa mig.
Senare den dagen öppnade jag vår brevlåda och där låg det ett julkort. Personen som levererat det hade gjort allt för att förbli anonym. Det fanns inget frimärke på kortet, för det hade levererats för hand.
På insidan av kortet stod det: ”Gratulerar! Du är mottagaren av en slumpartad och vänlig, kristuslik gärning. God jul, Hannah! Lycka till på din mission”.
Inne i kortet låg 100 dollar. Jag stod vid min ytterdörr och grät. Vem gjorde det här och hur visste de vad jag behövde?
Åratal senare vet jag fortfarande inte vem som kom med pengar till mig den dagen. Jag har tänkt på den personen, eller personerna, många gånger sedan dess. De visade det jag tror äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum menade när han sa: ”Kristuslika vänners medkänsla påverkar och förändrar djupt våra liv. … I denna kyrka besvaras ofta böner om hjälp av Herren genom det enkla, dagliga tjänandet av omtänksamma bröder och systrar. I godheten hos sanna vänner har jag sett en återspegling av Herrens egen barmhärtighet.”1
Den handlingen av godhet förändrade mig, hjälpte mig att komma till min mission i tid och inspirerade mig att söka efter sätt att besvara andras böner.