Joseph Smith och Johannes Uppenbarelse
Profeten Joseph Smith bidrog till att avmystifiera Johannes Uppenbarelse och visade oss dess relevans i vår tid.
Fotoillustration Christina Smith; Johannes på Patmos, av Mark Steiner © Providence Collection
Johannes Uppenbarelse skrevs under första århundradet efter Kristus men var den sista boken i Nya testamentet som upptogs i kanon (auktoritativ skriftsamling). En del kristna lärda har under senare århundraden ifrågasatt författarskapet till boken och tog avstånd från några av dess läror (till exempel läran om tusenårsriket eller läran att människor skulle dömas efter sina gärningar) och fann dess visionära berättarform och gammaltestamentliga hänvisningar alltför besynnerliga och olika andra nytestamentliga skrifter.
Men vissa obestridliga fakta ledde till att boken kom att bli allmänt accepterad. Till exempel omnämnde många fornkristna författare Uppenbarelseboken. De tillskrev den aposteln Johannes och citerade den utförligt och instämmande i sina skrifter. Flera andra böcker vars äkthet inte ifrågasattes kunde inte göra anspråk på sådana bevis.
I början av artonhundratalet när Gud kallade Joseph Smith till att vara återställelsens profet, ingick Johannes Uppenbarelse i nästan alla bibelversioner och lästes allmänt. Bildspråket i Johannes syn stimulerade läsarnas fantasi och gav upphov till många olika tolkningar, och fortsätter att göra det än idag.
Som profet för tidernas fullbordans utdelning hade Joseph Smith en unik möjlighet att sprida ljus över Uppenbarelseboken och bidra till att göra den mindre skrämmande att läsa och förstå. Det här gjorde han på minst två sätt: 1) han förklarade bestämda delar av Johannes Uppenbarelse och utvecklade dess generella sammanhang, och 2) han avmystifierade den.
Förklara och utveckla
Det bästa exemplet på hur Joseph Smith tillhandahöll en förklaring av Johannes Uppenbarelse finns i Läran och förbunden 77. Uppenbarelsen mottogs i mars 1832 och består av frågor och svar om bestämda verser i Uppenbarelseboken, kapitlen 4–11. Profeten sa att den här förklaringen uppenbarades för honom medan han arbetade på sin inspirerade översättning av Bibeln (se L&F 77, kapitelingressen).
Frågorna är ganska direkta, av typen: ”Vad betyder detta?” och ”När ska det här hända?” Svaren är också direkta, men inte alltid uttömmande. De svar som profeten Joseph Smith sökte och fick vederlägger olika spekulativa tolkningar och hjälper oss förstå hur Johannes syn relaterar till de sista dagarnas verk.
Den här uppenbarelsen hjälper oss till exempel förstå att de sju sigillen som Johannes beskriver från och med kapitel 5 i Uppenbarelseboken betecknar sju större tidsperioder i jordens historia och att de två avslutande perioderna rör vår tid och vad som sker därefter (se L&F 77:6–7), och hjälper oss förstå varför Johannes syn ägnar så mycket mer tid åt de sjätte och sjunde sigillen. Joseph Smiths uppenbarelse fortsätter med att förklara hur symbolerna i det sjätte sigillet (de fyra änglarna och de 144 000 beseglade tjänarna ur Israels stammar) relaterar till återställelsens verk och insamlingen i de sista dagarna (se L&F 77:9–11).
Självfallet är den här förklarande uppenbarelsen inte Joseph Smiths enda bidrag till att hjälpa oss förstå Uppenbarelseboken i hans översättning av Bibeln. I sitt arbete inspirerades han ibland att helt enkelt uttrycka texten tydligare,1 men ofta inspirerades han också att lägga till eller revidera text för att anknyta den till andra skrifter så att de förstärker varandra.2 En del av Joseph Smiths arbete med Bibeln tycks alltså ha varit att väva dessa gemensamma trådar mellan de olika böckerna i skrifterna för att skapa en enhetlig väv av läror och profetior, och Uppenbarelseboken är inget undantag.
Detalj från Johannes Uppenbarelse, av Paul Mann; detalj från Kristus i sädesfältet, av Thomas Francis Dicksee
Dessutom utvecklade Joseph Smith genom andra uppenbarelser och översättningar Uppenbarelsebokens kontext genom att visa att den följer ett mönster av storslagna syner som givits till olika profeter i alla tidsåldrar. I Mormons bok och Den kostbara pärlan får vi veta att Nephi, Jareds bror, Mose och Enok var och en såg liknande syner som visade hur mänsklighetens historia utvecklades, och även världens ände. Vi får också veta att fastän dessa andra profeter fick se världens ände så förbjöds de att berätta det för världen eftersom Johannes hade blivit förutordinerad att skriva det (se 1 Nephi 14:25–26). Så, Mormons bok, som kom fram genom profeten Joseph Smith, lär oss att det var förutbestämt att vi skulle ha Johannes skildring av händelserna som föregår Jesus Kristi andra ankomst och att den är väl värd att studera.
Tack vare ytterligare ljus av det slag som uppenbarades genom Joseph Smith ser vi tydligare Uppenbarelsebokens övergripande tema: ”Guds slutliga triumf på jorden över djävulen, en bestående seger för det goda över det onda, för de heliga över sina förföljare, för Guds rike över människors och Satans riken. … Segern [ska] åstadkommas genom Jesus Kristus.”3 Joseph Smith betonade dessutom att Uppenbarelsebokens budskap koncentreras kring Jesus Kristus som vårt hopp och lär oss att vi genom att vara trofasta mot honom och hans verk i de sista dagarna kan övervinna världen.
Avmystifiera
Vid en konferens i kyrkan den 8 april 1843 sa profeten Joseph Smith: ”Uppenbarelseboken är en av de lättfattligaste böcker som Gud någonsin låtit skriva.”4 Det här uttalandet kan ha chockerat hans åhörare eftersom det stod helt i strid med vad de själva upplevt. Så vad menade profeten med det?
Joseph Smith förklarade visserligen några av Uppenbarelsebokens mysterier, men i det här anförandet tycks han också ha haft för avsikt att avmystifiera den. Han gjorde det genom att visa att bokens kryptiska bildspråk inte alltid är så kryptiskt som vi kanske tror och att om en bok i skrifterna har ett ogenomträngligt bildspråk så behöver det inte innebära att boken är av desto större vikt eller betydelse för oss.
I en annan del av anförandet visade Joseph Smith till exempel att en noggrann läsning av Johannes Uppenbarelse kan begränsa antalet tillåtliga tolkningar. Han påpekade att de tre första kapitlen i boken handlar om Johannes tid och ”vad som snart måste ske” (Upp. 1:1) och att resten av boken handlar om ”vad som måste ske härefter” (Upp. 4:1) eller efter Johannes tid.5 Genom att begränsa vad bildspråket i de här delarna av boken skulle kunna gälla, bidrar dessa tidsramar till att göra bildspråket mindre gåtfullt.
Dessutom undervisade Joseph Smith om att ibland är ett djur helt enkelt ett djur. Han förklarade att när Johannes säger att han såg väsen i himlen som liknade djur (se Upp. 4:6, 7) så var det han såg faktiskt … djur i himlen. Profeten visade därmed att åtminstone några av Johannes beskrivningar av sina syner är bokstavliga medan andra är bildliga.6 Han förklarade också en viktig princip med avseende på sådana varelser:
”När Gud ger oss en syn med en bild, ett djur eller en symbol av annat slag, håller han alltid sig själv ansvarig för att uppenbara eller tolka synens innebörd. Annars är vi inte ansvariga för vår tro därpå. Frukta inte för att ni ska bli fördömda för att ni inte känner till innebörden eller meningen med en syn eller symbol, såvida Gud inte har givit en uppenbarelse, en uttydning av ämnet.”7
Att känna till uttydningen av varje detalj i gåtfulla syner är inte det som är viktigast när vi studerar skrifterna. Mystiken i profeternas symboliska bildspråk ska inte likställas med Guds hemligheter som uppenbaras för den ”som omvänder sig och utövar tro och som gör goda gärningar och alltid ber utan uppehåll” (Alma 26:22).
Genom att avmystifiera Uppenbarelseboken avlägsnade profeten Joseph Smith sådant som eventuellt kan avleda vår uppmärksamhet från det som är viktigast i Jesu Kristi evangelium. Naturligtvis ger oss Johannes syn viktiga upplysningar om de sista dagarna: avfallet och återställelsen, Jesu Kristi andra ankomst, hans triumf över djävulen, hans tusenåriga regering och uppståndelsen och den yttersta domen. Detta kan hjälpa oss i vår strävan att finna sanningen och följa Herrens vilja. Men om vi till exempel fäster alltför stort avseende vid uttydningen av ett visst väsen som beskrivs i den synen kanske vi försummar det som är viktigast.8
När vi studerar Johannes Uppenbarelse och drar fördel av det underbara ljus som profeten Joseph Smith spred över boken, ser vi var vi befinner oss i världens historia och ser Guds handlingssätt mot sina barn i det stora perspektivet. Med vetskap om det förstår vi vikten av att ha ett personligt vittnesbörd om Jesus Kristus och att till fullo delta i hans verk i de sista dagarna. Då kan vi övervinna världen och tillsammans med Kristus ärva allt av Fadern (se Upp. 3:21; 21:7).