Att vara kvinna: Ett evigt perspektiv
Från ett tal som hölls under FairMormon Conference i Provo, Utah, den 8 augusti 2014.
Jag vill klargöra genom egen erfarenhet att mitt liv som kvinna är rikt och vackert och oerhört mycket bättre tack vare Jesu Kristi evangelium.
För många år sedan höll min vän och hennes man ett ledarutbildningsmöte på landsbygden i Ghana. Efteråt kom en kvinna fram till henne och sa med eftertryck: ”Det här är en kyrka för kvinnor.” Min vän frågade kvinnan vad hon menade. I huvudsak sa hon: ”Vi har den underbara Hjälpföreningen som undervisar om sådant som är andligt och sådant som är vardagligt som välsignar våra familjer och oss. Samtidigt är din man i rummet intill och lär våra män att de måste behandla sina fruar och barn vänligt och milt. Vi har templet, så mina barn som är döda blir mina för evigt. Allt jag behöver finns i den här kyrkan. Det här är en kyrka för kvinnor.”
Är det här en kyrka för kvinnor? Förutom några färgstarka undantag har min upplevelse i stort sett varit berikande. Så i stället för att besvara frågan ska jag helt enkelt lita till det som jag har sett runtom i världen. Jag är ingen vetenskapsman, akademiker eller talesman för kyrkan. Men jag vill klargöra offentligt av egen erfarenhet att mitt liv som kvinna är rikt och vackert och oerhört mycket bättre tack vare evangeliet och Jesu Kristi kyrka av Sista Dagars Heliga.
Kyrkans lära om kvinnans roller i familjen, kyrkan, samhället, nationen och i templet – och hur män och kvinnor relaterar till varandra och samarbetar, är långt ifrån restriktiv eller konservativ. Det är den rimligaste, mäktigaste, mest upplysta och livgivande lära jag någonsin har hört uttryckas. Så jag säger till mina systrar att det ni hungrar efter som kvinna, som kristen, som intellektuell och som evig varelse finns här i Jesu Kristi lära och i utövandet av den läran i kyrkan.
Guds lära gör män och kvinnor lika ansvariga
Jesu Kristi evangelium gäller både män och kvinnor, och Guds lära gör båda lika ansvariga, utan någon dubbelmoral. Gud tolererar inte pornografi, äktenskapsbrott, övergrepp, försummelse, ojämlikhet eller förtryck, oavsett vårt kön.
Den här läran ger oss också vår kunskap om varifrån vi kommer, varför vi är här och vart vi är på väg. Den ger oss vår kunskap om våra egenskaper som kvinna och man och om våra roller som dotter och son, syster och bror, fru och make, och som mor och far.1
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Profeter har uppenbarat att vi först fanns till som intelligenser, och att vi skapades av Gud med andekroppar, och på så sätt blev hans andebarn – söner och döttrar till himmelska föräldrar.”2 Intelligens har alltid funnits (se L&F 93:29).
Jag är kvinna. Som kvinna har jag vissa egenskaper och ansvar.
Jag är dotter. Den rollen visar vem jag är i relation till Gud. Jag har gudomliga föräldrar och har rätt, som dotter, att kommunicera med min himmelske Fader genom bön och att ta emot uppenbarelse genom den Helige Anden.3
Jag är syster. Den rollen innebär att jag är kristen, medlem i kyrkan, syster i evangeliet, lärjunge, och att jag har ingått förbund om att jag ska offra och helga och tjäna och leda.
Jag kan också få möjlighet att vara hustru – om inte i det här livet så helt säkert i nästa. Den rollen visar vem jag är i relation till en utvald jämlik partner, en make. Vi är inte likadana – eftersom ingen har den kombination av gåvor och egenskaper som jag eller han har – men vi använder våra kompletterande egenskaper till att försöka bli ett. Ordet besegling är en utmärkt beskrivning av den eviga förenande potentialen i ett äktenskap som ingåtts genom prästadömets myndighet i ett tempel.
Rollen som mor visar vem jag är i relation till min avkomma. Oavsett om rollen som mor blir min under den här korta tiden på jorden eller efteråt, ges löftet om en evig familj till dem vars äktenskap har beseglats i templet och genom löftets Helige Ande (se L&F 132:19).
Vår lära är unik på jorden, och den är en del av Jesu Kristi evangeliums återställelse. Tänk dig vad det innebär om du förstår den här läran och tror på den. Mig ger den ett evigt perspektiv på allt jag gör.
Kyrkan är den plats där vi praktiserar Guds lära.
Jag vill påstå att mitt medlemskap i kyrkan gör mig till en del av ett av de bästa utvecklingsprogram som någonsin har skapats. En bred undervisning rörande personlig utveckling, starkare självförtroende och ledarskap för kvinnor sker helt enkelt genom att man engagerar sig i sådant som alla medlemmar ägnar sig åt: ledarskap, att tala offentligt, fatta beslut, prata övertygande, budgetering, att påverka andra, tjäna i samhället, läs- och skrivkunnighet, forskning, utveckling av resurser, odling, konservering av mat, familjehälsa – det bara fortsätter.
Jag tror att missförstånden angående kvinnans roller uppstår när utövandet av en lära inte tycks stämma överens med själva läran. Men genom fortsatt uppenbarelse från Gud till hans profeter och till oss genom den Helige Anden kan vi fortsätta upptäckta och eliminera de flesta av de missförstånd som uppstår.
Apostlar och profeter fortsätter till exempel att förtydliga begrepp som vi alltid har trott på:
-
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att ”när män och kvinnor kommer till templet begåvas de alla med samma kraft, närmare bestämt prästadömets kraft”.4
-
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vi har inte för vana att tala om att kvinnor har prästadömets myndighet i sina ämbeten i kyrkan, men vilken myndighet skulle det annars vara?”5
-
President James E. Faust (1920–2007), andre rådgivare i första presidentskapet, förklarade: ”Varje far är patriark för sin familj, och varje mor är matriark. De är jämlika i sina olika föräldraroller.”6
1. Se hela bilden
Jag vill nu ge tre förslag som hjälper oss att praktisera vår lära. Mitt första förslag är att ha hela bilden i åtanke som Jesu Kristi lära ger.
För en tid sedan var jag i egenskap av chef för LDS Charities på ett möte när jag fick en brådskande vädjan angående kristna flyktingar som drivits ut ur Mosul, Irak av muslimska styrkor och nu vällde in i Kurdistan. Den anglikanska kyrkoherden i Bagdad hade 5 000 personer som trängdes på gårdsplanen framför hans kyrka, och de hade inget att äta. Ett servicemissionärspar från vår kyrka bad om pengar ur nödhjälpsfonden för att köpa ris, bönor, olja och filtar, och vi agerade omedelbart så att de kunde få mat samma kväll.
I mitt arbete stöter jag på sådant varje dag. Eftersom jag tvingas att se hela bilden så ofta, frågar jag mig själv: Hur använder jag min energi bäst? Låt oss söka efter svar i evangeliets lärosatser: När vi tittar ”bortom målet” (Jakob 4:14) eller blir besatta av en fråga eller sedvänja tar vi ofta bort vår fokus och vår tid från att följa evangeliet.
Bonnie L. Oscarson, Unga kvinnors generalpresident, har talat om hur vi kan vara förankrade i evangeliet samtidigt som vi söker svar: ”Vi kan välja om vi ska hålla fast vid det som vi redan har känt. Vi kan inte få svar på allting, men vi väljer om vi ska vara sanna mot det vi har känt från den Helige Anden. Låt oss arbeta på att förbättra saker och ting, men samtidigt bevara vår tro.”7
Våra seder och bruk i kyrkan fortsätter att förändras allt eftersom vi lär oss att tillämpa vår lära på bättre och mer fullkomliga sätt. Jag hoppas att nästa generation är ännu mer rättvis och jämlik när det gäller att praktisera evangeliet. Men jag tror också att de stora grundläggande stenarna är på plats och är tillräckliga för att ge näring åt vår tro och våra vittnesbörd.
2. Vara trofast trots motstånd
Motstånd är inte nödvändigtvis dåligt. Jag tror att motstånd också stärker oss. När jag besökte Huntingtons botaniska trädgård i San Marino i Kalifornien såg jag att stora fläktar på utställningen simulerade de ständiga passadvindar som stärker tropiska träd så att de kan stå emot eventuella orkaner. Herren sänder eller tillåter dagliga ”passadvindar” i form av problem och motstånd för att stärka våra rötter och göra oss mer flexibla. Sådana utmaningar är faktiskt en gåva.
De två följande skildringarna från kyrkans historia ger oss lite perspektiv på motstånd:
Den första är när Brigham Young kom till Saltsjödalen 1847, här återgivet av president Gordon B. Hinckley (1910–2008): ”Ingen plog hade någonsin körts ner i marken. [Brigham Young] visste inget om bördigheten, inget om årstiderna, vädret, frosten, de bistra vintrarna, de möjliga insektsplågorna. [De tidiga upptäcktsresandena] Jim Bridger och Miles Goodyear hade inget gott att säga om den här platsen. Sam Brennan vädjade till honom att fortsätta till Kalifornien. Han lyssnade inte på någon av dem. Han ledde sitt folk till en het och vad som måste ha känts som en ytterst öde plats. När han var framme tittade han ut över den stora vidden mot saltsjön i väster och sa: ’Detta är den rätta platsen.’”8
Den andra skildringen är av Wilford Woodruff när han minns något som profeten Joseph Smith sa. Profeten talade under återställelsens första dagar till en liten grupp ledare om den breda doktrinära kunskap som väntade dem: ”Jag har blivit mycket uppbyggd och lärt mig mycket av era vittnesbörd här i kväll. Men jag vill säga er detta inför Herren, att ni inte vet mer om denna kyrka och detta rikes öde än en baby på sin mors knä. Ni förstår det inte.”9
Jag återger de här två berättelserna eftersom de beskriver hur jag känner. Även om man är på rätt plats eller har rätt lära så betyder det inte att det inte kommer att finnas bländande saltfält och svärmar av svarta gräshoppor eller mördande frostperioder eller nejsägare, men det här är rätt plats och rätt lära. Och vi bör fortsätta sträva framåt. Vi förstår ungefär lika mycket som en baby på sin mors knä om vad Herren gör med män och kvinnor och prästadömet. Men Herren nöjer sig med att undervisa oss efter vår förmåga, allteftersom vi växer och allteftersom vi ställer frågor. Och när vi förstår mer kan vi, som syster Oscarson sa, ”samtidigt bevara vår tro”.
3. Sök den Helige Anden
Att ställa frågor och få svar är kärnan i att bygga ett vittnesbörd om Guds lära. Den Helige Anden vittnar när något är sant genom lugna och varma känslor. Linda K. Burton, Hjälpföreningens generalpresident, sa följande om den här processen: ”Låt oss gå till de rätta källorna för att få svar. Varför ska vi tro på internet och inte på profeterna? Vi kan komma på hur vi ska ställa frågor på ett sätt som underlättar samarbete och bringar ärliga frågeställningar i dagen. … Men var tålmodiga och ödmjuka.”10
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum lär oss skillnaden mellan Satans inflytande och svaren vi får av Gud: ”Vem är det som viskar [lögner] så försåtligt i vårt öra? … Du och jag vet båda vem som gör detta – han som är alla lögners fader. Det är Lucifer, vår gemensamme fiende.”11
Profeten Joseph Smith, som hade mer erfarenhet av att få uppenbarelser än någon annan i den här tidsutdelningen, försökte lära oss att man måste ställa frågor med en beslutsamhet att främja enighet och respekt. Det inbjuder den Helige Andens närvaro. 1839 skrev Joseph i sitt brev från fängelset i Liberty att ”prästadömets rättigheter står i oskiljaktig förbindelse med himlens krafter” och att prästadömets kraft måste bevaras ”genom överbevisning, genom långmodighet, genom mildhet och ödmjukhet och genom uppriktig kärlek” (L&F 121:36, 41). Profeten undervisade Hjälpföreningen om liknande principer: ”Ödmjukhet, kärlek, renhet – det är detta som bör upphöja [oss].”12
Joseph Smith pratade om mildhet och ödmjukhet som medel varigenom vi känner den Helige Anden och utövar rättfärdigt inflytande. Han sa det till både män och kvinnor eftersom det påverkar båda halvorna av ekvationen i äktenskapet och i kyrkan. All myndighet och allt gudomligt godkännande försvinner (eftersom den Helige Anden försvinner) så fort en man eller kvinna börjar utöva orättfärdigt herravälde (se L&F 121:37) och inte lyckas leda med ödmjukhet, kärlek och renhet.
Det kvinnor hungrar efter finns i vår lära
Det finns en hunger hos alla kvinnor i världen efter att känna sig värdefulla, att få utlopp för sin energi på ett meningsfullt sätt och att hitta en man som vill bygga en familj och vara trogen.
En gång träffade jag en brittisk dansös under en resa med tåg i Finland. Vi var båda glada att få prata engelska, och under vårt samtal ställde vi frågor till varandra: Vad gör du i Finland? Vad tror du på? När hon fick veta vad jag trodde på, frågade hon: ”Du röker inte och dricker inte? Du tror inte på sex före äktenskapet?” Och under hela vårt samtal kom hon tillbaka till det här ämnet som fascinerade henne. ”Jag antar att om man dejtar män som känner på samma sätt, så kan det fungera”, sa hon. Och senare: ”Finns det män som känner på samma sätt?” I början var hon hånfull men blev till slut tankfull. Hon hungrade efter något som hon hade hört i vår lära.
Minnet av vårt möte på tåget har aldrig lämnat mig och påminner mig ofta om det välkända uttalandet av president Spencer W. Kimball (1895–1985): ”En stor del av den kraftiga tillväxt som ska äga rum i kyrkan i de sista dagarna beror på att många av de goda kvinnorna i världen … ska dras till kyrkan i stora skaror. Detta kommer att ske i den mån kvinnorna i kyrkan återspeglar rättfärdighet i sitt liv, i den mån kvinnorna i kyrkan betraktas som annorlunda – i positiv bemärkelse – än kvinnorna i världen.”13
Läran om kvinnans identitet och roller ger uttryck för mina främsta önskningar. Dödliga medlemmar praktiserar inte Guds lära på ett fullkomligt sätt, men de är lyhörda, fulla av liv, hoppfulla och har goda avsikter. Vi tror att Gud ”ännu kommer att uppenbara många stora och viktiga ting angående sitt rike” (TA 1:9). Vi kan välja att följa den läran.
Så jag frågar igen: Är det här en kyrka för kvinnor? Mitt svar är helt enkelt baserat på min egen erfarenhet runtom i världen. Ja.