Besökslärarnas budskap
Vårda familjen tillsammans
Studera det här materialet under bön för att veta vad ni ska prata om. Hur kan kunskap om ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” stärka din tro på Gud och välsigna dem du vakar över genom besöksundervisningen? För mer information, gå till reliefsociety.lds.org.
”Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn.”1 President Russell M. Nelson, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Hemmet är Guds laboratorium för kärlek och tjänande. …
Vår himmelske Fader vill att män och hustrur är trofasta mot varandra och att de värdesätter och behandlar sina barn som en gåva från Herren.”2
I Mormons bok sa Jakob att kärleken som männen hade till sina hustrur, kärleken som hustrurna hade till sina män, och kärleken som båda hade till sina barn var några av anledningarna till att lamaniterna en gång var mer rättfärdiga än nephiterna (se Jakob 3:7).
Ett av de bästa sätten att inbjuda kärlek och harmoni till våra hem är att prata vänligt till våra familjemedlemmar. När vi pratar vänligt inbjuder vi den Helige Anden. Syster Linda K. Burton, Hjälpföreningens generalpresident, bad oss fundera över: ”Hur ofta talar vi avsiktligt gott till varandra?”3
Ytterligare skriftställen
Levande berättelser
Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum berättade om en upplevelse i barndomen som lärde honom hur viktig en kärleksfull familj är. När han och hans bröder var små genomgick deras mor en omfattande canceroperation som gjorde det mycket smärtsamt för henne att använda högra armen. Med alla pojkar i familjen behövde det strykas mycket, men när hans mor strök fick hon ofta göra paus och gå in i sovrummet och gråta tills smärtan lättade.
När äldste Christoffersons far insåg vad som hände gick han i hemlighet utan lunch i nästan ett år för att spara ihop pengar till en maskin som gjorde det lättare att stryka. Genom kärleken till sin fru var han ett exempel för sina pojkar på att vårda andra inom familjen. Äldste Christofferson sa om den här ömma omsorgen: ”Jag hade ingen aning om min fars uppoffring och kärlekshandling mot min mamma då, men nu när jag vet det, säger jag till mig själv: ’Han är verkligen en man.’”4