Tills vi möts igen
Underverk
Från ”Miracles”, New Era, juni 1975, s. 39–44, en artikel baserad på ett tal under en andakt vid Brigham Young University den 18 februari 1953. Standardiserad interpunktion, användning av stor begynnelsebokstav och styckeindelning.
”Skicka efter äldsterna, jag mår inte så bra.”
För drygt ett år sedan kom ett par till mig på mitt kontor. De bar på en liten pojke. Fadern sa till mig: ”Min hustru och jag har fastat i två dagar, och vi har tagit med oss vår lille pojke för att han ska få en välsignelse. Du är den som vi har blivit sända till.”
Jag sa: ”Vad är det som fattas honom?”
De berättade att han föddes blind, döv och stum, utan koordinationsförmåga i musklerna. Han kunde inte ens krypa vid fem års ålder.
Jag sa till mig själv: ”Nu gäller det. ’Detta slag går endast ut genom bön och fasta’ [se fotnot till Matt. 17:20].” Jag trodde obetingat på föräldrarnas fasta och böner. Jag välsignade barnet, och några veckor senare fick jag ett brev: ”Broder Cowley, vi önskar att du kunde se vår lille pojke nu. Han kryper. När vi kastar en boll över golvet kryper han snabbt efter den på händer och knän. Han kan se. När vi klappar händerna över huvudet på honom, hoppar han till. Han kan höra.”
Vetenskapen hade gett upp. Gud hade tagit över. …
Jag kallades till ett hem i en liten by i Nya Zeeland en dag. Där höll hjälpföreningssystrarna på att förbereda en medlems kropp för begravning. De hade lagt kroppen framför stora huset, som de kallar det – huset dit folket kommer för att gråta och sörja över de döda. Plötsligt kom den döde mannens bror rusande. Han sa: ”Ge honom en välsignelse.”
De unga byborna sa: ”Nej, det ska du inte göra. Han är död.”
”Gör det du, då!” …
Jag hade [en trofast gammal maorier] med mig. … Den yngre bybon gick ner på knä och smorde den döde mannen. Sedan gick den vise gamle mannen ner på knä och välsignade honom och befallde honom att resa sig upp.
Ni skulle ha sett hjälpföreningssystrarna skingras! Den döde mannen satte sig upp och sa: ”Skicka efter äldsterna, jag mår inte så bra.” Vi berättade att han just hade fått en välsignelse, och han sa: ”Jaha, så var det.” Han sa: ”Jag var död. Jag kunde känna hur livet kom tillbaka som en filt som rullar ut sig.” Han levde längre än brodern som hade rusat dit, och han uppmanade oss att välsigna honom. …
Gud har kontroll över alla elementen. Du och jag kan sträcka oss ut, och om det är Herrens vilja kan vi lägga elementen under vår kontroll för hans ändamål.