Nödberedskap: Jordbävningar och damejeanner

Ricardo Sosa, Santa Lucia, Argentina

När jag var nio månader gammal drabbades mina föräldrar – ett ungt par med tre barn och ett på väg – av en jordbävning med magnituden 7,5 i Argentina. När huset började rasa tog mina föräldrar oss och sprang. När de hade kontrollerat att vi var okej tittade de sig omkring på förödelsen. Far gjorde en snabb bedömning av skadorna och förlusterna och insåg att vi inte skulle få något rent vatten från det allmänna vattensystemet. Det fanns inte ens vatten till att tvätta bort dammet som kom från husrasen!

När chocken hade släppt tog far sin cykel och åkte för att titta till sin mor som bodde några kvarter bort. När han kom fram till sin mors förstörda hus gick han runt till baksidan där hon satt med bara några få skråmor.

Farmor bad far att ta hand om några saker bland spillrorna och medan han gjorde det hittade han två damejeanner (stora glasflaskor i vilka 20 till 60 liter vin såldes) fyllda med dricksvatten. De var hela.

Några månader före jordbävningen hade president Spencer W. Kimball (1895–1985) uppmanat medlemmarna runtom i världen att lagra mat och vatten. Min farmor som nyligen blivit medlem hade lyssnat. Tack vare de här två damejeannerna hade vi tillräckligt med vatten för familjens behov i två dagar, tills nödhjälpen kom.

Det här exemplet på farmors lydnad var ett vittnesbörd för min far som senare omvände sig till evangeliet. Vår familj har sedan dess beseglats i templet. Jag är så tacksam för farmors tro och lydnad mot uppmaningen att vara förberedd.