Jag var där jag borde vara

Äldste Randy D. Funk

i de sjuttios kvorum

N är jag var 11 år bodde jag i Manti i Utah. I början av året tog min primärlärare med sig en fin liten yxa som man kan klyva ved med.

”Den som kommer till Primär mest det här året får behålla yxan”, sa hon. Jag bestämde med en gång att jag skulle komma varje vecka. I slutet av året fick jag yxan!

Snart var det min 12-årsdag. Jag ordinerades till diakon. Omkring den tiden flyttade min familj till Madison i Wisconsin. Jag saknade mina vänner men var ivrig att få nya. Madison var mycket större än Manti. Min nya skola var stor. Det fanns inte så många som var medlemmar i kyrkan. En dag bjöd några som var populära i skolan in mig till en fest. Men festen var samma kväll som en aktivitet i kyrkan. Jag hade lärt mig av mina upplevelser i Primär att bra saker händer när jag trofast kommer på kyrkans möten. Jag visste att jag borde gå på aktiviteten i stället. Jag tackade dem för inbjudan och förklarade varför jag inte kunde komma.

Dagen efter festen pratade alla i skolan om den. De hade druckit alkohol på festen, och alla som var där råkade illa ut! Jag var så tacksam för att jag hade varit där jag behövde vara.

Jag är tacksam för att jag gick på Primär och andra möten i kyrkan när jag växte upp. Jag lärde mig mycket om evangeliet där. Och jag hade roligt på aktiviteterna. Vår himmelske Fader välsignar oss när vi försöker vara där vi bör vara och göra det som vi bör göra. Han stärker vår tro. Han skyddar oss från frestelser och synd.

I Läran och förbunden 88:63 säger Jesus: ”Närma er mig och jag skall närma mig er.”

När vi är med på mötena i kyrkan, inklusive sakramentsmötet, närmar vi oss vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Vi lär oss viktiga sanningar som vägleder våra beslut under veckan, även när vi inte är i kyrkan eller är omgivna av andra som delar vår tro. När du lever rättfärdigt hjälper den Helige Anden dig att veta var du behöver vara och vad du behöver göra.