Matförråd: Konserverad ost och boräntor

Yvonne Aston, Kanalöarna, Storbritannien

När jag hade gift mig började jag ivrigt lagra mat. Min man och jag ville ha ett stort förråd, men vi hade inte råd att köpa allt med en gång så vi bestämde oss för att köpa lite extra varje vecka. Vi höll ögonen öppna efter specialerbjudanden på sådant som vi köpte regelbundet, särskilt konserverad mat.

Jag tyckte om att titta i skåpet och se min lilla trave konserverade och torkade matvaror bli allt större. En gång gjorde vi misstaget att köpa konserverad ost som var vämjelig, men min man stålsatte sig och åt en burk varje vecka tills den var slut. När vårt matförråd hade blivit ganska stort började vi äta av det, och bestämde att vi skulle ersätta varje artikel med två nya artiklar.

Snart blev skåpet väldigt fullt, så vi köpte förrådsartiklar till vår hund och våra katter. Vi började också lagra örter och kryddor, vakuumförpackat vete, vatten och läsk, och annat som vi använde dagligen som inte var mat, till exempel tvål, deodorant och tvättmedel.

Sedan köpte vi ett hus, och just innan vi skrev under på den streckade linjen höjdes räntan på huslånet drastiskt. Vi var tvungna att leva på vårt matförråd i nästan ett år för att inte förlora vårt hem.

Matförrådet är nu en del av de vanliga hushållsgöromålen. Vi använder det och har nytta av det varje dag. Jag är så tacksam att vi lyssnade på det inspirerade rådet av Herrens profeter, för det betyder att jag nu kan se mig om i tacksamhet på mitt varma och mysiga hem.