Smällaren

När äldste Dale G. Renlund var 12 år gammal bodde hans familj i Sverige. En söndag tog hans vän Steffan med sig en stor smällare och några tändstickor till kyrkan. Dale tyckte det var spännande. Han tog smällaren och tände stubinen. Han hade tänkt släcka stubinen, men han brände sig på fingrarna och tappade smällaren. Dale och Steffan stirrade förskräckta på stubinen, som fortsatte brinna.

Smällaren exploderade! En hemsk lukt fyllde kyrkan. Dale och Steffan samlade snabbt upp resterna av smällaren och öppnade fönstren för att försöka vädra ut lukten. De hoppades att ingen skulle märka något.

Men när medlemmarna kom till sakramentsmötet märkte de lukten. Den var så stark att de som var där inte kunde fokusera på mötet. Dale kände sig väldigt generad och skämdes. Han visste att det han hade gjort hade gjort hans himmelske Fader besviken.

Efter kyrkan bad grenspresidenten, president Lindberg, Dale att komma till hans kontor eftersom han kunde se att något var fel. Dale berättade för president Lindberg hur ledsen han var över smällaren.

President Lindberg var vänlig. Han öppnade skrifterna och bad Dale läsa några understrukna verser. Dale läste ”Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem. Härigenom kan ni veta om en människa omvänder sig från sina synder: Se, hon bekänner dem och överger dem” (L&F 58:42–43).

När Dale hade läst färdigt såg han att president Lindberg log. Han kände att han hade blivit förlåten. När Dale lämnade kontoret kände han sig glad.

Äldste Renlund lärde sig att han kunde bli förlåten här han hade gjort något fel. Han kunde känna sig glad när han omvände sig och höll vår himmelske Faders bud.