Vår plats
Lära känna nya vänner
När mina föräldrar berättade att vår familj skulle flytta tyckte jag det skulle bli jättekul att få nya vänner. När vi hade kommit till vår nya stad gick vi till kyrkan. Jag kände Anden väldigt starkt där, och visste att allt skulle bli bra.
Strax därefter började jag i min nya skola. Jag var en av de få mormonerna i min skola. När jag kom in kände jag mig väldigt utanför. Jag såg tydligt att jag skilde mig från de andra eleverna.
Under de första veckorna försökte jag få nya vänner. Men jag kände mig så tafatt! Jag försökte sitta bredvid olika personer under varje lektion och äta lunch vid olika bord varje dag. Det verkade inte som om jag kom någonvart.
Jag bestämde mig för att kämpa för att vara ett bättre exempel för mina jämnåriga. Jag koncentrerade mig på Personlig tillväxt och hängivna skriftstudier. När jag arbetade flitigt insåg jag tydligare att jag är en Guds dotter och att han älskar mig.
Allteftersom tiden gick och jag fortsatte göra de här sakerna märkte jag något: Jag hade börjat få vänner i skolan. Det var nästan som om andra drogs till mig. De påpekade att jag var annorlunda. Jag insåg att det berodde på att jag lät mitt ljus lysa. Jag hade ett annat sätt än mina klasskamrater, jag klädde mig anständigt, jag använde ett vårdat språk och jag var vänlig mot andra.
Vi är alla Guds barn. Jag är så tacksam för att jag lät mitt ljus lysa fast jag kände mig utanför. Jag vet att vi aldrig är ensamma om vi är på Herrens sida!
Rebekah C., Prince Edward Island, Kanada
Kunde jag GE BORT EN Mormons bok?
Under veckoträffen fick vi i uppgift att bli missionärer genom att skaffa en kamrat, dela våra vittnesbörd med någon som inte är medlem i kyrkan, och att ge dem en Mormons bok.
Efter veckoträffen bad jag min mamma om råd. Hon lovade att om jag bad i tro och frågade min himmelske Fader, skulle han säkert svara.
Det tog mig två veckor att hitta någon som ville ta emot en Mormons bok. Först blev jag avvisad om och om igen. Jag var så trött på att bli sårad att jag ville ge upp.
En natt drömde jag om en kvinna som var nära vän med min familj. I drömmen insåg jag att hon var den person som jag och min kamrat skulle besöka. När jag vaknade tackade jag Herren för att han hjälpte mig.
På nästa veckoträff skrev min kamrat och jag våra vittnesbörd på första sidan av boken och gjorde i ordning en fruktkorg åt kvinnan. Vi gick hem till henne, knackade på dörren och väntade. Jag var rädd att hon kanske inte skulle ta emot gåvan, men sa till mig själv att ha lite tro. Till slut kom hon ut med ett leende och tog emot Mormons bok.
Genom den här upplevelsen lärde jag mig att när man har lite tro och vet att vår himmelske Fader är där, känns det omöjliga möjligt.
Rapunzel L., Amerikanska Samoa
Min semester från pianolektioner
En vecka bestämde jag mig för att ta semester från att öva på pianot. Min pianolärare hade inte godkänt den här semestern, och det hade inte min mamma heller. Under en hel vecka övade jag inte alls. Jag tyckte det var jättebra eftersom jag hade kul när jag slappnade av och gjorde andra saker.
Det roliga tog slut på torsdagskvällen när mamma påminde mig om att jag skulle ha min pianolektion nästa morgon. Jag trodde jag hade hittat en lösning: Jag gick upp en timme tidigare och började öva. Men jag insåg att mina ansträngningar var för små och för sena. Jag hade haft friheten att välja, men jag hade inte tänkt på konsekvenserna.
Nästa morgon när jag träffade min lärare började konsekvenserna visa sig. Jag var tvungen att erkänna att jag inte hade övat, och min lärare sa att jag borde jobba ikapp all övning jag hade missat, förutom min vanliga övning.
Jag är tacksam för det jag lärde mig om fri vilja och ansvarighet. Varje val har en konsekvens, och jag lärde mig att jag fattar bättre beslut om jag tar mig tid att fundera över konsekvenserna först.
Blake H., Utah, USA