2017
Mongoliet har Talang!
December 2017


Mongoliet har talang!

Författarna bor i Utah, USA, och Ulaanbaatar, Mongoliet.

Relativt få mongoler känner till kyrkan, men den här kören hjälpte till att ändra på det.

young adults in Mongolia

Fotografi med tillstånd av Odgerel Ochirjav; bild av folkmassa från Getty Images

I december förra året kom en kör från Ulaanbaatars östra och västra stav i Mongoliet till semifinal i det nationella teveprogrammet Mongolia’s Got Talent. Kören, som består av seminarie- och institutelever av vilka hälften är återvända missionärer, trodde aldrig att de skulle få en sån här möjlighet att dela med sig av sin tro och sina talanger.

2015 besökte en områdessjuttio Mongoliet och undervisade medlemmarna om kyrkans informationstjänst. Odgerel Ochirjav, president för Ulaanbaatars västra stav, var osäker på hur han skulle gå vidare. Sedan ringde hans svåger i januari 2016 och sa: ”Jag tittade på Mongolia’s Got Talent. … Jag fick en stark känsla av att kören i din kyrka borde vara med.”

President Ochirjav diskuterade idén med körledaren, syster Unurjargal Purev. Hon och körmedlemmar var entusiastiska inför den här möjligheten. Kören blev känd som ”SION”, en förkortning på mongoliska för ande, tro, sinne och enlighet.

Första omgången

I första omgången av tävlingen i mars 2016 framförde SION ett medley av två sånger. En domare sa: ”Jag ser era ansikten lysa upp! … Vi behöver lägga ut er video på YouTube för att visa upp det här för världen.”

En annan domare frågade kören vad de skulle göra om de vann första priset på motsvarande 50 000 amerikanska dollar. Han blev imponerad när de sa att de ville ge alltihop som en särskild julklapp till ett barnhem.

Den andra omgången

Av de 400 deltagarna var SION bland de 200 som gick vidare till den andra omgången, men deras framträdande schemalades till samma dag som en ungdomskonferens för flera stavar, vilket berörde 35 av körens medlemmar. Kören beslöt att delta i den andra omgången, så de hyrde en buss och åkte i åtta timmar efter sitt framträdande för att komma till ungdomskonferensen.

Av 200 deltagarna var SION bland de 32 som gick vidare till semifinal. Kören började visas upp på sociala medier i samband med Mongolia’s Got Talent.

Semifinalen

De övade från juni till september för att förbereda sig för semifinalen. Den dag de skulle framträda vaknade de klockan fyra till en dag med 34 minusgrader. Syster Nomuungerel Enkhtuvshin, medlem i kören, sa: ”Flera av gruppens medlemmar blev förkylda. Men de blev bättre när vi bad för dem.”

Människor över hela Mongoliet tittade på programmet och messade in sina röster.

Broder Shijir Purevdorj sa: ”Tack vare det här teveprogrammet får många människor en positiv inställning till kyrkan.”

Välsignelserna

Körmedlemmarna själva fick också ta emot välsignelser. Broder Odgerel Tumursukh sa: ”Vi helgade vår uppmärksamhet och vår tid i ett helt år medan vi skötte våra jobb och andra aspekter av våra liv. Även om det var svårt har vi fått många välsignelser. Jag har lärt mig att hushålla med min tid och göra uppoffringar för Herren.”

Förutom att de ökade sin tro fick körmedlemmarna också större självförtroende, utvecklade vänskap, och lärde sig enighet. ”När vi sjöng i kören lärde vi oss att förlåta och stötta varandra”, sa broder Ganbaatar Ulziiduuren. ”Vi har blivit mer eniga.” Syster Bilguunzaya Tungalagtuul lärde sig ”att jag aldrig borde tvivla på mig själv eller tro att det är något jag inte kan göra”.

Broder Bayartsogt Lhagvajav sa: ”Min familj har fått många välsignelser av att jag sjöng i kören, och det hjälpte mig också att få de svar jag hade sökt under en tid. Våra ledare erbjöd oss lösning[ar]. … Det har bekräftat mitt vittnesbörd om att våra ledare är kallade av Gud.”

”När jag deltog i Mongolia’s Got Talent”, förklarar syster Onon Dalaikhuu, ”lärde jag mig att nyckeln till [vår] framgång var att vi uppmuntrade och stöttade varandra.” Syster Dalaikhuus ansvar inkluderade att organisera arbetslagets medlemmar, vilket hjälpte till att stärka hennes ledarskapsegenskaper. Hon tillägger: ”Vi kände att Herren ledde och påverkade oss. Många av oss var sjuka, upptagna, trötta och kände oss överväldigade. Men när vi bad tillsammans kunde vi på något sätt hitta mer kraft och en önskan att uthärda.”

Även om kören inte fick tillräckligt många röster för att gå vidare till final exponerade deras framträdanden kyrkan över hela Mongoliet. President Ochirjav förklarar: ”Vi åtlydde ett uppdrag från våra prästadömsledare, och Herren förberedde en väg. … Nu pratar hela stan [Ulaanbaatar] om mormonkören som deltog i Mongolia’s Got Talent.”