Ära vare Gud i höjden!

Äldste Ronald A. Rasband

i de tolv apostlarnas kvorum

Från ett tal till BYU Management Society – Salt Lake-avdelningen i Salt Lake City, Utah, USA, den 13 december 2016.

När vi handlar som Herren vill – när vi gör hans vilja och lyfter människor omkring oss – vittnar vi om att han lever och att han älskar oss.

Sju hundra år före Jesu Kristi födelse i Betlehem i Judeen förkunnade profeten Jesaja: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel” (Jes. 7:14).

125 år före Frälsarens födelse profeterade kung Benjamin: ”Och han skall heta Jesus Kristus, Guds Son, himlens och jordens Fader, alltings Skapare från begynnelsen. Och hans mor skall heta Maria” (Mosiah 3:8).

Dagen före Jesusbarnets födelse hörde Nephi, son till Nephi, en röst som sa: ”I morgon kommer jag till världen” (3 Ne. 1:13).

Nästa dag, en ocean därifrån, föddes Kristusbarnet. Säkert såg hans mor Maria med förundran ner på sin nyfödde son, Faderns Enfödde i köttet.

På Judeens kullar som omgav Betlehem, berättar Lukas, uppehöll sig några herdar (se Luk. 2:8). De här herdarna var ”rättfärdiga och heliga män” (se Alma 13:26) som skulle vittna om Kristusbarnet.

”Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

Men ängeln sa: ’Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.’ …

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

’Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag’” (Luk. 2:9–11, 13–14).

Föreställ dig den scenen i Judeen – himlen fylld av en stjärnas strålande ljus och körer från himlen som firade detta enastående tillfälle. Herdarna ”skyndade [sedan] iväg” (Luk. 2:16) för att se barnet som låg i en krubba. Och senare ”berättade de” (Luk. 2:17) för andra vad de hade hört och sett.

Varje år vid jultiden vittnar vi med herdarna om att Jesus Kristus, bokstavligen den levande Gudens Son, kom till ett hörn av världen som vi kallar det heliga landet.

Herdarna gick vördnadsfullt till stallet för att dyrka konungarnas Konung. Hur ska vi dyrka honom den här julen? Shoppa i all oändlighet? Skynda runt och dekorera våra hem och slå in paket? Blir det vår hyllning till Frälsaren? Eller ska vi också ge frid åt bekymrade hjärtan, hopp åt personer i behov av ett högre syfte, och ära åt Gud i vår villighet att göra hans vilja?

Jesus sa det på ett enkelt sätt: ”Kom … och följ mig” (Luk. 18:22).

Jesu Kristi evangelium, återställt genom profeten Joseph Smith, har tagits emot av troende över hela världen. Jag har själv sett ivern hos dem som har tagit emot Frälsarens heliga ord, från havets öar till det enorma landet Ryssland.

Julens budskap

En av de tidiga heliga som samlades i Sion var Hannah Last Cornaby, som slog sig ner i Spanish Fork i Utah i USA. Under den tidens svåra förhållanden firades julen ibland med en dyrbar apelsin eller en hemmagjord leksak, eller kanske bara en trasdocka – men inte alltid. Hanna skrev följande den 25 december 1856:

”Julaftonen kom och mina små älsklingar hängde med ett barns tro upp sina sockor och undrade om [de] skulle [fyllas]. Med värkande hjärta som jag dolde för dem försäkrade jag att de inte skulle glömmas bort. Och de somnade i glad förväntan inför morgondagen.

Utan en enda gnutta socker visste jag inte vad jag skulle göra. Men de fick inte bli besvikna. Jag kom att tänka på squashen som fanns i huset. Jag kokade den och silade bort vätskan som, när den hade småkokat i några timmar blev till söt sirap. Med den och lite kryddor gjorde jag pepparkaksdeg och skar upp den i alla tänkbara olika former och bakade dem i en stekpanna (jag hade ingen ugn). Sedan fyllde jag sockorna, och barnen blev lika glada som om de hade fått dyrbar konfekt.”¹

Mellan raderna i den här berättelsen kan man läsa om en mor som arbetade hela natten utan så mycket som en ugn till hjälp. Men hon var fast besluten att göra sina barn glada, att stärka deras tro, att i hemmet befästa känslan av: ”Lyckliga dag! Allt är väl!”² Är inte det julens budskap?

President Thomas S. Monson har sagt: ”Möjligheterna att ge av oss själva är obegränsade, men de kan också gå oss förbi. Det finns hjärtan att glädja. Det finns vänliga ord att säga. Det finns gåvor att ge.”³

När vi handlar i överensstämmelse med Herren – när vi gör hans vilja och lyfter dem omkring oss – vittnar vi om att han lever och att han älskar oss, oavsett vilka timliga utmaningar vi har.

Efter att den skotske John Menzies Macfarlane blivit medlem i kyrkan tillsammans med sin mor, som var änka, och sin bror, reste de tillsammans till Salt Lake City i Utah år 1852. Han var 18 år gammal. Under årens lopp blev han lantmätare, byggare och även distriktsdomare, men det var hans musik som utmärkte honom.

Han bildade sin första kör i Cedar City i Utah och tog med sig ensemblen runtom i södra Utah. Efter ett framträdande i S:t George uppmuntrades han av äldste Erastus Snow (1818–1888), apostel och ledare för kolonin, att flytta till S:t George och ta med sig sin familj och sin musik.

Det hade varit ett svårt år 1869 och äldste Snow bad broder Macfarlane att uppföra ett julprogram som skulle uppmuntra människorna. Broder Macfarlane ville ha ett nytt och engagerande musikstycke för evenemanget. Hur han än försökte komponera så kom det inget. Han bad om inspiration, och bad igen.

Så en natt väckte han sin hustru och utbrast: ”Jag har orden till en sång, och jag tror jag har musiken också.” Han skyndade sig till deras lilla orgel och spelade melodin och skrev ner den medan hans hustru höll framför honom det flackande ljuset från ett stycke flanell som flöt i en skål med ister. Orden och musiken flödade fram:

Långt härifrån i Judeens land
herdarna hörde vid öknens rand:
Ära ske Gud,
ära ske Gud,
ära ske Gud uti höjden!
Frid på jorden, gott behag,
frid på jorden, gott behag!4

Broder Macfarlane hade aldrig varit i Judeen och sett det klippiga landskapet, men det inspirerade budskapet i hans musik vällde fram ur hans själ som vittne om Frälsarens födelse i Betlehem, en början som skulle förändra världen för evigt.⁵

John Menzies Macfarlane vittnade om Jesus Kristus genom sin musik, och Hannah Last Cornaby vittnade om Kristus genom att tjäna sina barn. Vi kan också tjäna Herren och bära vittne om honom genom enkla, osjälviska handlingar. Vi kan också göra skillnad i våra familjer, i våra församlingar, på våra arbetsplatser och i våra andra ansvarsområden.

Gör skillnad

Ett enkelt sätt att göra skillnad är att engagera oss i kyrkans årliga julkampanj på sociala media. Kampanjen är tänkt att hjälpa de heliga – och Guds barn över hela världen – att fokusera på Frälsaren. I år lanserar kyrkan ytterligare en världsomspännande satsning för att fira Kristi födelse och uppmuntra människor att efterlikna honom genom att tjäna andra under jultiden.

Kyrkan upprepar sitt framgångsrika tema från förra året: ”Ett ljus för världen” (se Mormon.org). Temat kommer från Joh. 8:12, där det står: ”Jesus talade åter till dem och sade: ’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’”

Kampanjen inkluderar en adventskalender och relaterade skriftställen som tillhandahåller förslag på hur man kan tjäna och dela med sig av julens ljus.

”Var och en av oss kom till jorden med Kristi ljus”, har president Monson sagt. ”När vi följer Frälsarens exempel och lever som han levde och som han lärde, brinner det ljuset inom oss och lyser upp vägen för andra.”⁶

Vi lär känna Frälsaren när vi gör det han gjorde. När vi tjänar andra för vi dem – och oss själva – närmare honom.

”Namnet över alla namn”

Under julen saknar jag särskilt vår lilla dotterson Paxton. Paxton föddes med en ovanlig genetisk defekt och led av en mängd hälsoproblem. Vår himmelske Fader lärde vår familj mycket som var dyrbart och speciellt under de tre korta år då Paxton välsignade våra liv.

Min syster Nancy Schindler gjorde ett vackert lapptäcke till Paxtons åminnelse. Hon kallade det ”Namnet över alla namn”. På lapptäcket står 26 namn för Jesus Kristus – namn som börjar med bokstäverna A till Z. Lapptäcket påminner mig om den härliga familjeåterföreningen med Paxton som gjorts möjlig genom Frälsarens lidande, offer och återuppståndelse.

Lapptäcket inspirerade mig att börja studera de namn på Kristus som uppenbaras i skrifterna. Att forska efter dessa namn har blivit en del av mina personliga skriftstudier. Hittills har jag hittat hundratals namn på Frälsaren.

Ett av mina ansvarsområden som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, vilket också står i Läran och förbunden, är att vittna om Jesus Kristus. I Läran och förbunden står det: ”De tolv resande rådsmedlemmarna är kallade att vara tolv apostlar eller särskilda vittnen om Kristi namn i hela världen” (L&F 107:23; kursivering tillagd).

Jag blev nyligen ombedd att tala under ett sakramentsmöte på Primary Children’s Hospital i Salt Lake City. Jag kände mig manad att tala om Jesus Kristus och hans hoppingivande namn. Jag vittnade om Frälsaren som ”den klara morgonstjärnan” (Upp. 22:16), en ”överstepräst för det goda som vi äger” (Hebr. 9:11), en ”undrens Gud” som uppstod ”med läkedom i sina vingar” (2 Ne. 27:23; 25:13), ”Fridsfursten” (se Jes. 9:6; 2 Ne. 19:6), och ”uppståndelsen och livet” (Joh. 11:25).

Vid jultiden tycker jag om att recitera Frälsarens olika namn när jag går till och från mitt kontor genom julbelysningen på Temple Square. Jag börjar med ”A och O” (Upp. 1:8); ”Barnet” i Betlehem (Luk. 2:12, 16); ”Rådgivare” (Jes. 9:6; se 2 Ne. 19:6); ”Frälsaren” (Rom. 11:26); den ”Upphöjde” (se Ps. 89:20); ”Fridens grundare” (Mosiah 15:18); och så vidare.

Jag ser fram emot att memorera fler av hans namn och söka efter tillfällen att ära hans namn under den här julen. När du strävar efter att göra skillnad den här julen hoppas jag att du gör Frälsaren till medelpunkten i dina ansträngningar, och att du ger honom äran när du tjänar andra i hans namn.

Jag vittnar om att vår evige Fader lever. Hans lycksalighetsplan är till stor välsignelse för vart och ett av hans barn under alla generationer. Jag vet att hans älskade Son, Jesus Kristus, barnet som föddes i Betlehem, är världens Frälsare och Återlösare.

Den här lovprisningen talar sanning i mina öron: ”Ära ske Gud uti höjden! Frid på jorden, gott behag.”⁷