Sista dagars heliga berättar
Julen genom min dotters ögon
Illustration Allen Garns
En fridfull tystnad lade sig över mig och min familj när vi gick in i en lada för att titta på en levande julkrubba. Det stod djur i båsen, och en man och en kvinna utklädda till Josef och Maria stod med ett lindat barn i kvinnans famn. De var tysta och koncentrerade sig på det lilla barnet. Hela atmosfären var väldigt fridfull.
Mina äldre barn, min fru och jag själv stod där medan min yngsta dotter satt på en höbal framför oss. Hon var tyst och stilla, och hennes blick var fokuserad på barnet. När resten av familjen var redo att gå lade jag en hand på min dotters axel och viskade att det var dags att gå. Hon sa att hon ville stanna hos Jesusbarnet. Hennes ord gjorde mig rörd och jag bestämde mig för att stanna där med henne.
Några minuter senare tog jag försiktigt min dotter i handen och sa till henne att vi behövde gå. Hon sa att hon fortfarande ville stanna kvar. Jag lade armen om henne och satte mig på knä bredvid henne.
Det tog inte lång tid innan jag kände det som om jag hade rest tillbaka i tiden och var med Maria och Josef. Då förstod jag varför min dotter ville stanna kvar. Jag kände Anden svepa över mig. Där och då kände jag att jag var i Frälsarens närhet. Jag fick tårar i ögonen när jag kände hans kärlek. När det till slut var dags att gå tog jag upp min lilla flicka. Samtidigt som jag vände mig mot utgången hörde jag hur hon sa hej då till Jesusbarnet och berättade hur mycket hon älskade honom.
Den kvällen delade jag en upplevelse med min dotter som jag kommer att värdera högt under resten av mitt liv, och jag missade den nästan. Den kvällen fick jag en gåva. Jag kände mig närmare Gud och kände hans kärlek till mig. Jag är tacksam för Frälsaren och för tillfället att minnas hans födelse. Jag vet att Frälsarens liv, exempel, och försoning utgör en förunderlig gåva av oändlig kärlek från Gud till alla hans barn. Jag ska alltid omhulda den här gåvan djupt i mitt hjärta.