Sista dagars heliga berättar
Mitt sjuka barn och min kallelse
När jag kallades till rådgivare i Unga kvinnor tackade jag ja till kallelsen, men var orolig för hur jag skulle kunna fullgöra den. Jag kände mig oförberedd, och jag kämpade med en prövning.
Tre månader innan jag fick kallelsen föddes min lille pojke Nicolas efter en riskfylld graviditet. Han behövde ständig vård. Några veckor efter hans födelse dök det upp en liten röd prick på hans ögonlock, och den började gradvis växa. Vår barnläkare förklarade att det var en godartad tumör och att den skulle försvinna av sig själv efter att Nicolas fyllt ett år. Men tumören utvecklades snabbt. Den fyllde hans ögonhåla och skulle komma att orsaka permanenta skador på hans syn om den inte behandlades.
Vi fattade det svåra beslutet att påbörja cellgiftsbehandling. Nicolas sköra kropp reagerade negativt på behandlingen. Han hade feber dagligen, fick ständiga infektioner och vägde för lite. Behandlingen gjorde att han grät mycket. Det blev svårare och svårare att uppfylla min kallelse under de här villkoren. Jag förstod inte hur jag skulle klara av det.
Tack och lov var min man ett stöd. Tillsammans beslöt vi att jag skulle fortsätta. Unga kvinnors president stödde mig också. Hon var en trofast och tålmodig syster. Hon hjälpte mig se egenskaper hos mig själv som jag inte visste att jag hade, och hon hjälpte mig hitta sätt att tjäna som jag inte hade tänkt på.
När jag var med de unga kvinnorna varje vecka hjälpte det mig att inte fixera mig vid rutinen med injektioner, undersökningar och läkare. Det hindrade mig från att slösa tid på att tycka synd om mig själv eller att undra varför det här drabbade min lilla ängel. Min kallelse var en välsignelse, och innan jag visste ordet av började Nicolas växa och behandlingen var klar. Nicolas blev en glad, frisk och energisk pojke.
Att tjäna vår himmelske Faders tappra döttrar har hjälpt mig övervinna känslor av otillräcklighet, utveckla eviga vänskapsband, upptäcka mina talanger och bli bättre inom mina ansvarsområden som mor och hustru.
Herren tar inte alltid bort våra prövningar, men jag vet av hela mitt hjärta att han alltid är villig att hjälpa oss ha tillräcklig styrka för att ta itu med dem.