Var det här slutet på mitt liv?

Samson Ho, Hongkong, Kina

Jag var en frisk far till två vackra barn och make till en underbar och flitig hustru. Jag hade ett bra jobb och en stadig inkomst. Livet verkade vara perfekt, men min värld började falla i bitar när jag fick diagnosen nasofaryngeal cancer, en ovanlig sorts huvud- och halscancer.

Vid den tiden tjänade jag som rådgivare till biskopen, och vi höll vår årliga basketturnering i kyrkan när jag började må väldigt dåligt. Jag gick till doktorn, och efter många prover förklarade han att jag hade nasofaryngeal cancer, stadie 4. Jag blev orolig och rädd. Jag undrade om det här var slutet på mitt liv och vad som skulle hända med min familj om jag dog. Det enda jag kunde lita på för att få vägledning och tröst var att be till min himmelske Fader.

Efter att ha bett oupphörligen i tre dagar kändes det som om en mjuk röst viskade: ”Var inte rädd.”

Från det ögonblicket var jag inte rädd för att dö. Men det var fortfarande jobbigt. Under en tid kunde jag inte svälja någon mat och jag var mådde för dåligt för att kunna sova, men jag gav aldrig upp eller vände mig bort från Gud – och han har hjälpt mig.

Min cancer har varit på tillbakagång i över 18 år. Jag vet inte hur länge Gud låter mig leva, men jag är glad att jag fortfarande kan tjäna mina bröder och systrar. Jag vet att vår himmelske Fader aldrig lämnar eller överger oss. Och om vi vill få välsignelser av Gud får vi inte lämna eller överge honom.