Familjens eviga betydelse
Äldste M. Russell Ballard
i de tolv apostlarnas kvorum
Från ett tal som hölls i den 27 oktober 2015.
I det tal som äldste M. Russell Ballard höll under den nionde världskongressen för familjen i Salt Lake City i Utah, USA sa han att de som tror på traditionellt äktenskap måste uppbåda allt stöd de kan för att stärka och skydda sin tro, familj och frihet.
Tempel är väldigt viktiga för sista dagars heliga eftersom par vigs för tid och all evighet i dem, inte bara tills döden skiljer dem åt. Som kyrkan förkunnade i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” för 23 år sedan är ”äktenskapet mellan man och kvinna … instiftat av Gud och … familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse”.1
Den här läran förklarar varför vi lägger stor tonvikt vid familjen. Vi tror också att vi ska sträcka oss ut till andra människor med förståelse, kärlek och medkänsla. Mitt tal kommer först att fokusera på de doktrinära skälen till att traditionella familjer spelar en sådan stor roll i vår kyrka. Sedan förklarar jag förhållandet mellan religiösa synpunkter vad gäller familjen och religionsfriheten. Till slut föreslår jag några vägledande principer för att försöka nå människorna omkring oss trots missförstånd eller meningsskiljaktigheter.
Kyrkans lära om familjen
För att skapa ett sammanhang kring vår kyrkas lära om familjen vill jag citera texten till en sång som våra barn ofta sjunger som heter ”Jag bodde i himlen”. Den här sången lär oss varifrån vi kom, varför vi är här och vart vi är på väg. Det är det som sista dagars heliga kallar Frälsningsplanen – vår himmelske Faders eviga plan.
Vet du att vi var tillsammans i himlen en gång?
Där fick vi leva i kärlek och glädje och sång.
Då gav vår himmelske Fader en underbar plan
för denna jord och frälsning och liv åt hans barn.
Fadern behövde en son som var tillräckligt god
att ge sitt liv för att rädda oss mänskor på jord.
Där fanns en son vilken sökte ära åt sig.
Jesus bad: ”Fader, sänd mig och all ära ske dig.”
Jesus blev utvald och kom som Messias till jord,
borttog all ondska och död med sitt liv och sitt ord.
Han ger oss hoppet och livet, vår Herre och vän –
tack att vi får komma hem till vår Fader igen!2
Med den här sången i åtanke vill jag förklara några viktiga delar av frälsningsplanen som ger eftertryck åt vår odödlighet och eviga natur, och familjens eviga natur.
Innan vi föddes bodde vi hos Gud, våra andars Fader. Han är våra andars bokstavlige Fader, och vi är hans andebarn. Därför är alla som föds till jordelivet bröder och systrar.
”Guds hela avsikt – hans verk och härlighet – är att göra det möjligt för var och en av oss att åtnjuta alla hans välsignelser.” Vårt val att lyda eller inte lyda hans bud avgör vår eviga bestämmelse. ”Jesus Kristus är det centrala i Guds plan. Genom sin försoning fullgjorde Jesus Kristus sin Faders avsikt och gjorde det möjligt för var och en av oss att få odödlighet och evigt liv.”3 Äktenskaps- och familjeband formas genom prästadömets myndighet för att bestå bortom graven om vi gifter oss ”för tid och för all evighet” i templet (L&F 132:7).
Jag hoppas den här korta översikten hjälper er förstå hur helt och hållet vår teologi är länkad till den traditionella familjen. Samhället, lagen och den allmänna opinionen kanske förändras, men samhällets syn på familjen kan inte och kommer inte att ersätta Guds syften och plan för sina barn.
I dagens värld där äktenskapet och familjen marginaliseras i ökande takt är inte Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ensam om att se den traditionella familjen som ett av sina viktigaste doktrinära element.
Påve Franciskus har sagt: ”Han [Gud] skapade män och kvinnor för glädje, för att dela sin resa med någon som kompletterar dem, för att få den fantastiska upplevelsen av kärlek: att älska och bli älskad, och att se deras kärlek bära frukt i form av barn.”4
Baptistkyrkan förkunnar: ”Äktenskapet innebär att en man och en kvinna gör ett förbundsåtagande för hela livet. … Mannen och hustrun är lika mycket värda inför Gud, eftersom båda skapades i Guds avbild.”5
Våra doktrinära trossatser om den eviga familjen och uttalanden av andra framstående kristna ledare gör det lättare att förstå varför vi är så hängivna uppgiften att vårda, beskydda och främja traditionella familjer.
Sekulärt stöd för religiösa synsätt
Det finns de som anser att sådan lära och sådana uttalanden utgör irrationella religiösa röster. Men Förenta staternas högsta domstol gjorde i juni 2015 den extra ansträngningen att erkänna att uppriktiga och förnuftiga människor kan ha olika åsikter, även när det gäller att erkänna samkönade äktenskap:
”Äktenskapet är heligt för dem som lever efter sin religion. …
Det finns ett mycket stort antal hänvisningar till äktenskapets skönhet i religiösa och filosofiska texter i olika tidsåldrar, kulturer och trossamfund, likväl som i konst och litteratur i alla deras former. Det är rättvist och nödvändigt att påpeka att de här referenserna är baserade på tanken att äktenskapet är en förening mellan två personer av motsatt kön. …
Äktenskapet, som de ser det, är till sin natur en könsdifferentierad förening av man och kvinna. Den här synen har länge funnits – och finns fortfarande – i god tro hos förnuftiga och uppriktiga människor här och i hela världen.”6
Högsta domstolen erkände helt riktigt att många uppriktiga och förnuftiga människor i världen fortfarande erkänner det traditionella äktenskapet.
Tro, familj och frihet
Med insikten att förnuftiga och uppriktiga människor kan se äktenskapet som enbart mellan individer av motsatt kön kommer också ansvaret för allmänna forum att ge plats åt, och religionsfrihet att beskydda, sådana åsikter. Det är faktiskt så att eftersom religiös tro kan påverka hur de troende ser på meningen med livet, påverkar sådana åsikter deras interaktion med samhället.
Jag kommer att tänka på en notis i nyheterna om små barn vars lärare läste en berättelse för dem om två prinsar som blev kära i varandra. Läraren presenterade materialet utan någon varning eller information. När föräldrarna bad att få meddelande om den här berättelsen skulle läsas igen i framtiden vägrade lärarna tillmötesgå deras önskemål.7
Skulle det verkligen ha skadat skolans administratörer att låta föräldrarna hålla sina barn hemma när det som lärs ut står i motsats till deras tro? Skolans beslut verkar vara ett direkt angrepp på föräldrarnas roll i att uppfostra sina barn.
Vi lever i en extrem tid. Kompromisser verkar ofta ligga långt borta och vara svåra att uppnå. Vi hör berättelser om människor som har försökt vara trogna sina normer bara för att anklagas för att vara trångsynta eller intoleranta, eller bestraffas på en skala som verkar orimlig.
De flesta av världens knappt 200 nationer, inklusive Förenta Staterna, erkände föräldrarnas rättighet att undervisa sina barn när de skrev under International Covenant on Civil and Political Rights (Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter). Artikel 18 i den här överenskommelsen lyder: ”[Parterna] … förpliktar sig att respektera föräldrars … frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.”8
Det här internationella skyddat för mänskliga rättigheter är i samklang med kyrkans ställningstagande, som tydligt uttrycks i tillkännagivandet om familjen: ”Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, … att lära dem älska och tjäna varandra [och] att hålla Guds bud.… Män och hustrur — mödrar och fäder — kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller dessa plikter.”9
Det kanske känns som om strömningarna går emot oss, men vi har stort stöd i att behålla vår syn på det traditionella äktenskapet. Jag har bara pekat på några exempel. Det finns många fler.
Vi måste uppbåda allt stöd vi kan för att stärka och skydda vår tro, våra familjer och vår frihet. Vissa personer försöker aktivt ta ifrån oss de här rättigheterna. En nyhetsartikel berättade att miljontals dollar har lagts på att försöka riva ner religionsfriheten i Förenta staterna.10
Inför sådana hot anser jag att min kollega äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har formulerat vår ståndpunkt bäst: ”I vår strävan att vara ödmjuka och undvika stridigheter får vi inte göra avkall på eller minska troheten mot de sanningar vi känner till. Vi får inte ge upp vår ståndpunkt eller våra värderingar.”11
Om de som bekämpar oss är uppriktiga i sin hängivenhet mot mångfald och jämlikhet borde vi kunna arbeta tillsammans för att finna medkänsla och fred. Om vi tvingar på varandra våra åsikter, som i fallet med barnen som fick höra material som stod i motsats till deras föräldrars önskningar, minskar mångfalden och jämlikheten snedvrids. Genom att kompromissa och sträcka oss ut i kärlek till alla Guds barn, som är våra bröder och systrar, kan vi väva en fridfull och varierande gobeläng av ideal och trosuppfattningar.
Vägledande principer för att älska varandra
När jag nu har förklarat vikten av det traditionella äktenskapet och att vi måste försvara våra rättigheter, låt mig förklara varför vi behöver räcka ut handen i vänskap till dem vi har meningsskiljaktigheter med. Jesus Kristus befallde oss:
”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Då är ni er himmelske Faders barn” (Matt. 5:44–45).
Precis som vi inte vänder oss bort från familjemedlemmar vi har meningsskiljaktigheter med, kan och bör vi inte vända oss bort från dem som ser annorlunda ut, tänker eller handlar annorlunda än vi. Vi visar vår bästa medmänsklighet när vi visar kärlek och är vänliga mot alla Guds barn. Vi visar vårt lärjungeskap när vi vägrar vara högröstade, när vi vägrar använda nedlåtande beteckningar och när vi går in i den allmänna debatten för att söka rättvisa genom förståelse och ömsesidig respekt.
Kyrkan stödde nyligen lagstiftning som balanserar HBTQ-samhällets intressen med intressena hos de personer som har traditionella religiösa synpunkter. Lagstiftningen har skyddat HBTQ-personer från att bli avskedade eller nekade boende på grund av sin sexuella läggning eller identitet. Samtidigt skyddas religiöst samvete och rättigheten att utöva djup religiös övertygelse av den här robusta lagstiftningen.12
Ingen av parterna uppnådde allt de ville, men vårt arbete med HBTQ-samhället och Utahs lagstiftande församling minskade splittringen i våra samhällen utan att kompromissa med nyckelprinciper.13 Vi kan älska varandra utan att kompromissa med våra personliga gudomliga ideal. Och vi kan prata om de här idealen utan att marginalisera andra.
Jesus Kristus var det fullkomliga föredömet i att älska andra. Bara timmar innan han påbörjade den plågsamma processen att betala för vars och ens synder träffade han sina apostlar för att ta del av påskmåltiden – hans sista måltid – och ge dem de sista instruktioner han skulle ge dem i dödligheten. Bland hans lärdomar återfinns den gripande, livsförändrande förkunnelsen: ”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra” (Joh. 13:34).
Vi kan vara konkreta och brinna för fördelarna av äktenskap mellan en man och en kvinna utan att sakna respekt för eller förolämpa dem som har en annan åsikt. Oberoende av tro eller tillämpning bör vi som bröder och systrar söka förstå varandra. Kom ihåg att i slutändan, vare sig vi är gifta eller ensamstående, utgör vi alla en unik del av Guds storslagna plan.
Sammanfattning
Profeten Joseph Smith och hans bror Hyrum mördades den 27 juni 1844 av en pöbelhop medan de hölls fångna i delstatsfängelset. Efter martyrskapet hotade förföljelse och pöbelhopar att döda kyrkans medlemmar medan de byggde templet i Nauvoo. Men de kämpade vidare trots att de visste att de måste överge det. Innan pöbelhoparna drev ut dem var de i templet dag och natt för att avlägga heliga löften som skulle förena dem som familjer i evighet.14
På vägen mot Saltsjödalen betalade förfäder på både min mors och min fars sida ett mycket högt pris bestående av lidande och försakelser. Pionjärfamiljerna skildes åt av döden, men trots att de begravde barn, äkta hälfter, föräldrar, mor- och farföräldrar och vänner längs den karga vägen västerut strävade de framåt.
Deras tro på en gudomlig plan, utformad av himmelska föräldrar som älskar oss, gav dem modet trots att de stod inför oerhörda utmaningar. De sökte en plats där de utan att bli förföljda kunde fostra sina familjer till att älska Gud och tjäna honom. Jag tackar dem för att de visade vägen.
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas lära och teologi börjar och slutar bokstavligen med familjen. Jag upprepar vad jag har sagt tidigare: Vi tror att vi levde före det här jordelivet som medlemmar i Guds förjordiska andliga familj, och att vi som barn till himmelska föräldrar ska förbereda oss här på jorden för att återvända och få de välsignelser som lovats dem som håller Guds bud.
Den här kunskapen förbereder var och en av oss för den dag när vi dör och då säkert vet, när vi har återvänt till Guds heliga närvaro, vad det sanna ändamålet är med hans plan för oss. Därför, som det står i tillkännagivandet om familjen, ”uppmanar [vi] ansvariga samhällsmedborgare, regeringar och myndigheter överallt att verka aktivt för att bevara och stärka familjen som samhällets grundläggande enhet”.15