Hur kan jag förstå?
När vi uppriktigt, innerligt, orubbligt och ärligt försöker lära Jesu Kristi evangelium och undervisar varandra om det kan dessa lärdomar förändra hjärtan.
Mina kära bröder och systrar, vilken stor glädje det är att få vara här tillsammans igen vid denna generalkonferens för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga under ledning av vår älskade profet, president Russell M. Nelson. Jag vittnar för er att vi har förmånen att höra vår Frälsare Jesu Kristi röst genom den undervisning vi får av dem som ber, sjunger och talar om vår tids behov under denna konferens.
Som det står i Apostlagärningarna undervisade evangelisten Filippus en viss etiopier som var eunuck med ansvar för hela skattkammaren tillhörande drottningen av Etiopien om evangeliet.1 När etiopiern återvände från sin tillbedjan i Jerusalem läste han ur Jesajas bok. Manad av Anden kom Filippus närmare och sa: ”Förstår du vad du läser?
[Eunucken] svarade: ’Hur skulle jag kunna det, om ingen vägleder mig?’ …
Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.”2
Den här etiopiske mannens fråga är en påminnelse om det gudomliga uppdrag vi alla har fått att söka kunskap och undervisa varandra om Jesu Kristi evangelium.3 När det gäller kunskap och undervisning om evangeliet är vi ibland som etiopiern. Vi behöver hjälp av en trofast och inspirerad lärare. Och ibland är vi som Filippus. Vi behöver undervisa och stärka andra i deras omvändelse.
När vi söker efter kunskap och att undervisa om Jesu Kristi evangelium måste syftet vara att stärka vår tro på Gud och hans gudomliga lycksalighetsplan, på Jesus Kristus och hans försoningsoffer samt stärka vår tro till att uppnå bestående omvändelse. En sådan stärkt tro och omvändelse hjälper oss ingå och hålla förbund med Gud, vilket stärker vår önskan att följa Jesus och frambringar en verklig förändring av vår ande – med andra ord förvandlas vi till en ny skapelse, som aposteln Paulus lärde i sitt brev till korintierna.4 Den här förvandlingen för med sig ett lyckligare, mer produktivt och hälsosamt liv och hjälper oss behålla ett evigt perspektiv. Är inte det här exakt vad som hände med den etiopiske eunucken när han hade lärt sig om Frälsaren och omvänt sig till hans evangelium? I skrifterna står det att ”han fortsatte sin resa, full av glädje”.5
Befallningen att lära sig om evangeliet och undervisa andra om det är inget nytt. Den har upprepats konstant sedan begynnelsen av människans historia.6 Vid ett speciellt tillfälle när Mose och hans folk befann sig på Moabs hedar innan de drog in i det utlovade landet, inspirerade Herren honom att förmana folket om deras ansvar att lära sig de lagar och förbund som de hade tagit emot av Herren och att undervisa sina efterkommande om dem,7 varav många inte själva hade fått uppleva att gå genom Röda havet eller när uppenbarelsen gavs på berget Sinai.
Mose förmanade sitt folk:
”Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, för att ni ska leva och komma in i och ta i besittning det land som HERREN, era fäders Gud, vill ge er. …
Berätta för dina barn och barnbarn.”8
Mose avslutade sedan med att säga: ”Och du ska hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, så att det går väl för dig och dina barn efter dig och du får leva länge i det land som HERREN din Gud vill ge dig för all framtid.”9
Guds profeter har genomgående uppmanat oss att vi behöver fostra och förmana våra familjer ”i Herren”10 och i ”ljus och sanning”11. President Nelson sa nyligen: ”I dessa tider av ohejdad omoral och vanebildande pornografi har föräldrarna det heliga ansvaret att lära sina barn hur viktigt det är att ha Gud [och Jesus Kristus] i sitt liv.”12
Bröder och systrar, vår profets varning är ytterligare en påminnelse om vårt eget ansvar att söka lära oss om och undervisa våra familjer om att det finns en Fader i himlen som älskar oss och som har utvecklat en gudomlig lycksalighetsplan för sina barn, att hans Son Jesus Kristus är världens Återlösare och att frälsning kommer genom tro på hans namn.13 Våra liv behöver vara grundade på vår klippa och Återlösare, Jesus Kristus, vilket kan hjälpa oss enskilt och som familjer att inrista våra andliga intryck i hjärtan, vilket i sin tur hjälper oss att hålla ut i tro.14
Ni kanske minns att två av Johannes Döparens lärjungar följde Jesus Kristus när de hade hört Johannes vittna om att Jesus var Guds lamm och Messias. Dessa goda män tackade ja till Jesus inbjudan att ”komma och se”15 och stannade hos honom den dagen. De fick vetskap om att Jesus var Messias, Guds Son, och följde honom resten av livet.
När vi tar emot Frälsarens inbjudan att ”komma och se” behöver vi på samma sätt förbli i honom, fördjupa oss i skrifterna, glädja oss över dem, få kunskap om hans lära och sträva efter att leva som han levde. Det är bara då som vi kan lära känna honom, Jesus Kristus, och känna igen hans röst, och veta att när vi kommer till honom och tror på honom så ska vi aldrig hungra eller törsta.16 Vi kan då alltid urskilja sanningen, vilket de båda lärjungarna som var med Jesus gjorde den dagen.
Bröder och systrar, det här sker inte av en slump. Att komma i samklang med gudomliga inflytanden är inte någon enkel sak. Det krävs att vi åkallar Gud och lär oss att göra Jesu Kristi evangelium till det centrala i livet. Om vi gör det lovar jag att den Helige Andens inflytande för sanningen till våra hjärtan och sinnen och vittnar om den,17 och lär oss allting.18
Etiopierns fråga ”Hur skulle jag kunna [förstå] det, om ingen vägleder mig?” har också en särskild innebörd vad gäller vårt enskilda ansvar att tillämpa evangeliets principer i våra liv när vi har fått kunskap om dem. Vad gäller etiopierns exempel så handlade han enligt den sanning han lärde sig av Filippus. Han bad om att få bli döpt. Han kom till insikt om att Jesus Kristus är Guds Son.19
Bröder och systrar, våra handlingar måste stämma överens med det vi lär och undervisar om. Vi behöver visa vår tro genom vårt sätt att leva. Den bästa läraren är en bra förebild. Att undervisa om något som vi verkligen lever efter kan göra skillnad i deras hjärtan som vi undervisar. Om vi vill att människor, oavsett om de är familj eller inte, med glädje ska samla skrifternas ord och lärdomar från nutida levande apostlar och profeter i sina hjärtan, så behöver de se våra själar glädjas åt dem. Likaså om vi vill att de ska veta att president Russell M. Nelson är vår tids profet, siare och uppenbarare så behöver de se oss höja våra händer för att stödja honom och förstå att vi följer hans inspirerade undervisning. Som det står i det amerikanska ordspråket: ”Handlingar talar högre än ord.”
Kanske några av er i just det här ögonblicket frågar er: ”Äldste Soares, jag har gjort allt det här och har följt den här modellen både för mig själv och i familjen, men tyvärr har några av mina vänner eller nära och kära tagit avstånd från Herren. Vad ska jag göra?” De av er som just nu känner sorg, smärta och kanske ånger ska veta att de inte är helt förlorade eftersom Herren vet var de är och vakar över dem. Kom ihåg, de är hans barn också!
Det är svårt att förstå alla skäl till att några går en annan väg. Det bästa vi kan göra i dessa situationer är att bara älska och omfamna dem, be för deras välbefinnande och söka efter Herrens hjälp för att veta vad vi ska göra och säga. Gläds uppriktigt med dem i deras framgångar, var deras vänner och sök efter det goda hos dem. Vi bör aldrig ge upp hoppet om dem utan bevara våra relationer. Avvisa eller missbedöm dem aldrig. Bara älska dem! Liknelsen om den förlorade sonen lär oss att när barn förstår sina verkliga omständigheter så vill de ofta komma hem. Om det händer era nära och kära, fyll då era hjärtan med förbarmande, skynda till dem, omfamna dem och kyss dem, liksom fadern till den förlorade sonen gjorde.20
Slutligen, lev ett värdigt liv, var ett gott exempel för dem på vad ni tror på och närma er vår Frälsare Jesus Kristus. Han vet om och förstår vår djupa sorg och smärta och han kommer att välsigna våra ansträngningar och vår hängivenhet till era nära och kära, om inte i det här livet så i nästa. Kom alltid ihåg, bröder och systrar, att hoppet är en viktig del av evangeliets plan.
Jag har under många år av tjänande i kyrkan sett trofasta medlemmar som konsekvent har tillämpat dessa principer i sina liv. Det är fallet med en ensamstående mamma som jag här kallar ”Mary”. Mary gick sorgligt nog igenom en uppslitande skilsmässa. Vid den tiden insåg hon att de viktigaste besluten gällande familjen skulle vara andliga. Skulle bön, skriftstudier, fasta och närvaro i kyrkan och templet fortsätta att vara viktiga för henne?
Mary hade alltid varit trofast och vid den kritiska tidpunkten bestämde hon sig för att fortsätta göra det hon visste var sant. Hon fann styrka i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, som bland många underbara principer lär att ”föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet” och att lära dem att alltid hålla Guds bud.21 Hon sökte hela tiden svar från Herren och berättade om dem för sina fyra barn när familjen var samlad. De samtalade ofta om evangeliet och delade sina upplevelser och vittnesbörd med varandra.
Trots de sorger de gick igenom utvecklade hennes barn en kärlek för Kristi evangelium och en önskan att tjäna och dela det med andra. Tre av dem har trofast verkat som heltidsmissionärer och den yngsta verkar nu i Sydamerika. Hennes äldsta dotter, som jag känner rätt väl och som nu är gift och stark i sin tro har sagt: ”Det kändes aldrig som att mamma fostrade oss på egen hand eftersom Herren alltid fanns i vårt hem. När hon bar sitt vittnesbörd om honom för oss började vi alla vända oss till honom med våra egna frågor. Jag är så tacksam för att hon gjorde evangeliet levande.”
Bröder och systrar, den här goda mamman förmådde göra hemmet till ett centrum för andligt lärande. I likhet med den fråga som etiopiern ställde undrade Mary själv många gånger: Hur kan mina barn lära om inte en mamma vägleder dem?
Mina kära vänner i evangeliet, jag vittnar för er att när vi uppriktigt, innerligt, orubbligt och ärligt försöker lära Jesu Kristi evangelium och undervisar varandra om det med verkligt uppsåt och med Andens inflytande så kommer dessa lärdomar att förändra hjärtan och inge en önskan att leva enligt Guds sanningar.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är världens Frälsare. Han är Återlösaren, och han lever. Jag vet att han leder sin kyrka genom sina profeter, siare och uppenbarare. Jag vittnar också för er om att Gud lever, att han älskar oss. Han vill att vi ska komma tillbaka till honom – var och en. Han hör våra böner. Jag bär mitt vittnesbörd om dessa sanningar i Jesu Kristi namn, amen.