Stor kärlek till vår Faders barn
Kärlek är den mest utmärkande egenskapen i och drivkraften bakom de andliga ändamål som vi fått i uppdrag att genomföra av vår älskade profet.
Mina kära bröder och systrar, det här är en unik och avgörande tid i historien. Vi är välsignade som lever i den sista tidsutdelningen före Frälsarens andra ankomst. I begynnelsen av den här tidsutdelningen år 1829, året innan kyrkan formellt organiserades, togs en älskad uppenbarelse emot som förkunnade att ”ett förunderligt verk” skulle påbörjas. Den här uppenbarelsen fastslog att de som önskade tjäna Gud dugliggjordes till att tjäna genom ”tro, hopp, kärlek och barmhärtighet, med blicken endast fäst på Guds ära”.1 Sann kärlek som är ”Kristi rena kärlek”2 omfattar Guds eviga kärlek till alla sina barn.3
Min avsikt denna morgon är att betona den viktiga roll som det här slagets kärlek har i missionsarbete, tempeltjänst och släktforskning samt i familjens hemcentrerade och av kyrkan understödda religiösa utövande. Kärlek till Frälsaren och kärlek till våra medmänniskor4 är den mest utmärkande egenskapen i och drivkraften bakom tjänande och hos de andliga ändamål5 som vi fick i uppdrag att åta oss i och med de justeringar som tillkännagavs av vår älskade profet, president Russell M. Nelson, under 2018.
Missionsarbete för att samla det skingrade Israel
Jag upplevde sambandet mellan missionsarbete och kärlek tidigt i livet. När jag var elva år fick jag en patriarkalisk välsignelse av en patriark som dessutom var min morfar.6 I välsignelsen sades bland annat: ”Jag välsignar dig med stor kärlek till din nästa, för du ska kallas att föra ut evangeliet till världen … för att vinna själar till Kristus.”7
Redan så tidigt i livet förstod jag att spridandet av evangeliet var grundat på en stor kärlek till alla vår himmelske Faders barn.
När vi som generalauktoriteter fick i uppdrag att arbeta på Predika mitt evangelium för 15 år sedan drog vi slutsatsen att egenskapen kärlek var nödvändig för missionsarbetet i vår tid, precis som den alltid har varit. Kapitel 6, som handlar om kristuslika egenskaper, däribland Kristi rena kärlek, har alltid varit det mest populära kapitlet bland missionärerna.
Som Frälsarens sändebud känner de flesta missionärer det här slagets kärlek, och när de gör det välsignas deras ansträngningar. När medlemmarna får en vision av den här sortens kärlek, som är grundläggande när man ska hjälpa Herren genomföra sina avsikter, uträttas Herrens verk.
Jag hade förmånen att vara en liten del av ett underbart exempel på det här slagets kärlek. När jag verkade som president för området Stilla havet fick jag ett samtal från president R. Wayne Shute. Som ung man verkade han som missionär i Samoa. Senare återvände han till Samoa som missionspresident.8 När han ringde mig var han president för Apia tempel i Samoa. En av hans unga missionärer när han var missionspresident var äldste O. Vince Haleck, som nu verkar som president för området Stilla havet. President Shute hyste stor kärlek till och respekt för Vince och hela familjen Haleck. De flesta i familjen var medlemmar i kyrkan, men Vinces far Otto Haleck, familjens patriark (av tysk och samoansk härkomst), var inte medlem. President Shute visste att jag skulle delta i en stavskonferens och andra möten i Amerikanska Samoa och han frågade mig om jag kunde tänka mig att bo hos Otto Haleck i avsikten att prata med honom om evangeliet.
Min hustru Mary och jag bodde hos Otto och hans hustru i deras vackra hem. Under frukosten gav jag ett evangeliebudskap och inbjöd Otto att träffa missionärerna. Han avböjde vänligt men bestämt min inbjudan. Han sa att han var glad att flera i hans familj var sista dagars heliga. Men han betonade starkt att några av hans samoanska mors förfäder hade varit tidiga kristna missionärer i Samoa, och han kände stor lojalitet mot deras traditionella kristna tro.9 Vi skildes ändå som goda vänner.
En tid senare, när president Gordon B. Hinckley förberedde sig för att inviga Suvas tempel i Fiji, bad han sin personliga sekreterare, broder Don H. Staheli10, att ringa mig i Nya Zeeland för att ordna detaljerna. President Hinckley ville flyga från Fiji till Amerikanska Samoa för att träffa de heliga. Ett visst hotell som använts vid ett tidigare besök föreslogs. Jag frågade om jag kunde få ordna med annat logi. Broder Staheli sa: ”Du är president för området. Det går bra.”
Jag ringde genast president Shute och berättade för honom att vi kanske hade fått en andra chans att andligen välsigna vår vän Otto Haleck. Den här gången skulle missionären vara president Gordon B. Hinckley. Jag frågade om han trodde att det skulle gå bra att familjen Haleck var värd för oss alla i president Hinckleys resesällskap.11 President och syster Hinckley, deras dotter Jane samt äldste och syster Jeffrey R. Holland utgjorde också en del av resesällskapet. President Shute ordnade alla förberedelser i samarbete med familjen.12
När vi kom från Fiji efter tempelinvigningen blev vi varmt mottagna.13 Vi talade den kvällen till tusentals medlemmar i Samoa och åkte därefter hem till familjen Haleck. När vi samlades till frukost nästa morgon hade president Hinckley och Otto Haleck redan blivit goda vänner. Jag tyckte det var intressant att de i hade stort sett samma samtal som jag hade haft med Otto över ett år tidigare. När Otto uttryckte sin beundran för vår kyrka men återigen bekräftade sin hängivenhet mot sin nuvarande kyrka, lade president Hinckley handen på Ottos axel och sa: ”Otto, det duger inte. Du borde vara medlem i kyrkan. Det här är Herrens kyrka.” Man kunde bildligt talat se hur Ottos motstånd smälte bort och hur han öppnade sig för vad president Hinckley sa.
Detta var början på ytterligare missionärsundervisning och en andlig ödmjukhet som fick Otto Haleck att döpas och konfirmeras drygt ett år senare. Ett år efter det beseglades familjen Haleck som en evig familj i templet.14
Det som berörde mig i den här otroliga upplevelsen var den överväldigande tjänande kärleken som president Wayne Shute visade sin före detta missionär, äldste Vince Haleck, och hans önskan att få se hela familjen Haleck förenad som en evig familj.15
När det gäller att samla in Israel behöver vi rikta in våra hjärtan på den här sortens kärlek och röra oss bort från känslor av enbart skyldighet16 eller skuld, till känslor av kärlek och engagemang i ett gudomligt kompanjonskap för att dela Frälsarens budskap, verksamhet och uppdrag med världen.17
Som medlemmar kan vi visa vår kärlek till Frälsaren och till våra syskon över hela världen genom enkla inbjudningar. Det nya schemat för söndagens möten är ett enastående tillfälle för medlemmar att framgångsrikt och kärleksfullt inbjuda vänner och bekanta att komma och se och få en upplevelse av kyrkan.18 Ett andligt sakramentsmöte, förhoppningsvis lika heligt som det som äldste Jeffrey R. Holland beskrev i går, åtföljs av ett 50‑minutersmöte med fokus på Nya testamentet och Frälsaren eller relevanta konferenstal som också fokuserar på Frälsaren och hans lära.
En del systrar i Hjälpföreningen har undrat varför de har fått ett uppdrag att ”insamla” tillsammans med medlemmarna i prästadömets kvorum. Det finns skäl till det, och president Nelson presenterade flera av dem på den senaste generalkonferensen. Han sa avslutningsvis: ”Vi kan helt enkelt inte samla in Israel utan er.”19 I vår tid är vi så välsignade att ungefär 30 procent av våra heltidsmissionärer är systrar. Detta motiverar ytterligare Hjälpföreningens systrar att kärleksfullt dela med sig av evangeliet. Det som behövs är ett kärleksfullt, barmhärtigt, andligt åtagande från var och en av oss – män, kvinnor, ungdomar och barn – att dela med oss av Jesu Kristi evangelium. Om vi visar kärlek, vänlighet och ödmjukhet, tackar många ja till vår inbjudan. De som väljer att inte tacka ja till vår inbjudan är fortfarande våra vänner.
Tempeltjänst och släktforskningsarbete för att samla in Israel
Kärleken ligger också till grund för vårt arbete med att samla in Israel på andra sidan slöjan genom tempeltjänst och släktforskning. När vi får kunskap om de prövningar och svårigheter våra förfäder upplevde, ökar vår kärlek till och uppskattning av dem. Vårt arbete med tempeltjänst och släktforskning har stärkts avsevärt genom de nya justeringarna av både söndagens mötesschema och ungdomarnas övergång till klasser och kvorum. De här förändringarna ger möjlighet till ett tidigare och starkare fokus på att lära oss om våra förfäder och att samla in Israel på andra sidan slöjan. Både tempeltjänsten och släktforskningsarbetet har förbättrats mycket.
Internet är ett mäktigt redskap. Hemmet är nu vårt främsta släkthistoriska center. Våra unga medlemmar är exceptionellt skickliga i släktforskning och känner sig andligt motiverade att utföra dop för sina förfäder som de har lärt sig att älska och uppskatta. Sedan förändringen som tillät många 11-åringar att utföra dop för de döda har tempelpresidenter över hela världen rapporterat en markant ökning av deltagandet. En tempelpresident berättar att ”det har varit en anmärkningsvärd ökning av tempelbesökare som utför dop … och inkluderingen av 11-åringar medför att fler familjer kommer. … Även vid sin [unga] ålder verkar de känna vördnad för och mening med förrättningen de utför. Det är vackert att se!”20
Jag vet att våra primär- och ungdomsledare har och kommer att fortsätta ha stort fokus på att utföra släktforskning och tempeltjänst. Systrar i Hjälpföreningen och bröder i prästadömet kan kärleksfullt hjälpa till att uppfylla sina ansvar inom tempeltjänst och släktforskning enskilt och genom att hjälpa och inspirera barn och ungdomar att samla in Israel på andra sidan slöjan. Detta är särskilt viktigt i hemmet och på sabbaten. Jag lovar att kärleksfullt utförande av förrättningarna för era förfäder stärker och skyddar era ungdomar och familjer i en värld som blir alltmer ond. Jag vittnar också personligen om att president Russell M. Nelson har fått ytterst viktiga uppenbarelser om tempel och tempelarbete.
Förbered eviga familjer och enskilda för att leva hos Gud
Den nya betoningen på hemcentrerade studier om och efterlevnad av evangeliet, samt de resurser som kyrkan tillhandahållit ger mycket goda möjligheter till att kärleksfullt förbereda eviga familjer och enskilda för att möta och leva hos Gud.21
När en man och kvinna beseglas i templet ingår de i äktenskapets heliga orden i det nya och eviga förbundet, en prästadömets orden.22 Tillsammans uppnår de och tar emot prästadömets välsignelser och makt att styra familjens angelägenheter. Kvinnor och män har unika roller som beskrivs i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”23, men deras olika förvaltarskap är lika värdefulla och viktiga.24 De har jämbördig makt att ta emot uppenbarelse för sin familj. När de arbetar tillsammans i kärlek och rättfärdighet välsignas deras beslut av himlen.
De som söker få veta Herrens vilja för sig själva och för sina familjer måste sträva efter rättfärdighet, ödmjukhet, vänlighet och kärlek. Ödmjukhet och kärlek är utmärkande för dem som söker Herrens vilja, särskilt för sina familjer.
Att finslipa oss, kvalificera oss för förbundens välsignelser och förbereda oss för att möta Gud är personliga ansvar. Vi behöver vara oberoende och verka med iver för att göra våra hem till en tillflykt undan de stormar som omger oss25 och till ”en trons helgedom”26. Föräldrar har ett ansvar att kärleksfullt undervisa sina barn. Hem fyllda av kärlek är en glädje, en fröjd, och blir bokstavligen himlen på jorden.27
Min mors favoritpsalm var ”Frid och glädje finns på jord”.28 När hon hörde den första frasen, ”Frid och glädje finns på jord i ett älskat hem”, blev hon märkbart rörd och tårögd. Som barn var vi medvetna om att vi hade ett sådant hem. Det var en av hennes högsta prioriteter.29
Utöver att uppmuntra till en kärleksfull atmosfär i hemmet har president Nelson fokuserat på att vi bör begränsa sådant bruk av media som stör våra primära syften.30 En förändring som gynnar nästan alla familjer är att göra internet, sociala medier och tv till tjänare i stället för en distraktion, eller ännu värre, vår herre. Striden om allas själar, men särskilt barnens, sker ofta i hemmet. Som föräldrar måste vi se till att medieinnehållet är sunt, åldersanpassat och förenligt med den kärleksfulla atmosfär vi försöker skapa.
Undervisningen i våra hem måste vara tydlig och fängslande31 men också andlig, glädjande och full av kärlek.
Jag lovar att om vi fokuserar på vår kärlek till Frälsaren och hans försoning, gör honom till mittpunkten i vår strävan att samla in Israel på båda sidor om slöjan, tjänar andra och personligen förbereder oss för att möta Gud, förminskas den ondes inflytande och evangeliets glädje, fröjd och frid upphöjer våra hem med kristuslik kärlek.32 Jag vittnar om dessa doktrinära löften och bär mitt fasta vittnesbörd om Jesus Kristus och hans försoningsoffer för vår skull, i Jesu Kristi namn, amen.