Söka kunskap genom Anden

Äldste Mathias Held

i de sjuttios kvorum

Vi bör lära oss att inte enbart urskilja sanningen med vårt rationella förstånd utan också genom Andens mycket milda och stilla röst.

Kära bröder och systrar, Herren har upprepade gånger sagt åt oss att ”sök[a] lärdom, ja genom studier och även genom tro”.¹ Vi kan få ljus och kunskap inte bara genom logiska resonemang utan också genom den Helige Andens vägledning och inspiration.

Den här andra kunskapskällan har inte alltid varit en del av mitt liv.

Min kära hustru Irene och jag anslöt oss till kyrkan för 31 år sedan när vi var nygifta. Vi hade båda växt upp i Colombia men några månader efter vårt bröllop bosatte vi oss i Tyskland på grund av mitt arbete. Vi var mycket unga och hade stora förhoppningar och förväntningar – det var en oerhört spännande och lycklig tid för oss.

Medan jag koncentrerade mig på mitt arbete fick Irene känslan att vi skulle ta emot något slags budskap från himlen, utan att veta hur eller när. Så hon började släppa in alla slags dörrförsäljare med uppslagsböcker, dammsugare, kokböcker, köksmaskiner med mera, i ständig väntan på det där speciella budskapet.

En kväll berättade hon för mig att två unga män i mörk kostym hade knackat på vår dörr och att hon mycket tydligt känt att hon borde släppa in dem. De hade sagt att de ville tala med henne om Gud men att de skulle komma tillbaka när jag också var hemma. Kunde det här vara det väntade budskapet?

De började besöka oss, och under deras vägledning läste vi i skrifterna och lärde om den avgörande betydelsen av Jesus Kristus som vår Frälsare och Återlösare. Vi ångrade snart att vi hade blivit döpta som bebisar, vilket inte hade varit ett medvetet förbund. Men att döpas igen skulle också innebära att vi blev medlemmar i den här nya kyrkan, så först behövde vi verkligen förstå allt om den.

Men hur skulle vi kunna veta om det missionärerna berättade för oss om Mormons bok, Joseph Smith och frälsningsplanen verkligen var sant? Jo, vi hade förstått av Herrens ord att ”på deras frukt skall ni känna igen dem”.² Så vi började mycket systematiskt undersöka kyrkan genom att söka efter den där frukten med vårt mycket rationella förstånd. Vad fick vi se? Jo, vi såg:

Vänliga och glada människor och underbara familjer som förstod att vi är ämnade att känna glädje i det här livet och inte bara lidande och elände.
En kyrka som inte har något avlönat prästerskap men där medlemmarna själva tar emot uppdrag och ansvar.
En kyrka där Jesus Kristus och familjen är det centrala i allting, där medlemmar fastar en gång i månaden och donerar för att hjälpa fattiga och nödställda, där hälsosamma vanor uppmuntras och som lär oss att avstå från skadliga ämnen.

Dessutom:

Vi tyckte om betoningen på personlig tillväxt, utbildning, hårt arbete och oberoende.
Vi lärde oss om det utomordentliga välfärdsprogrammet.
Och vi imponerades av generalkonferenserna med den underbara musiken och de djupsinniga, andliga principerna som framlades där.

När vi såg allt det här kunde vi inte hitta några fel på kyrkan. Tvärtom tyckte vi mycket om allt vi såg. Men vi kunde fortfarande inte bestämma oss för att döpas eftersom vi ville veta allt innan vi gjorde det.

Men trots vår obeslutsamhet förberedde Herren oss tålmodigt, formade oss och hjälpte oss upptäcka att vi inte bara skulle lära oss urskilja sanningen med vårt rationella förnuft utan också genom Andens milda, stilla röst som i synnerhet talar till våra hjärtan.

Den rösten och känslan som följde kom en kväll efter tio månaders evangelielärande när vi läste i Mosiah 18: ”Eftersom ni nu önskar … att bära varandras bördor … och trösta dem som står i behov av tröst och … om detta är ert hjärtas önskan, vad har ni då emot att döpas i Herrens namn?”³

Det här skriftstället från Mormons bok gick rakt in i våra hjärtan och själar och plötsligt kände och visste vi att det inte fanns någon anledning att inte bli döpta. Vi insåg att den önskan som nämndes i de här verserna var samma önskan som fanns i våra hjärtan och att det var den som räknades. Den var viktigare än att förstå allt, för vi visste redan tillräckligt. Vi hade alltid litat på en kärleksfull himmelsk Faders vägledande hand och var säkra på att han skulle fortsätta vägleda oss.

Så den dagen bestämde vi ett dopdatum och kort därefter döptes vi – äntligen!

Vad lärde vi oss av den upplevelsen?

För det första lärde vi oss att vi helt och fullt kan lita på en kärleksfull himmelsk Fader som alltid försöker hjälpa oss bli den person han vet att vi kan bli. Vi bekräftade den djupa sanningen i hans ord när han sa: ”Jag skall ge människobarnen rad på rad, bud på bud, lite här och lite där. Och välsignade är de som hörsammar mina bud … ty de skall lära visdom. Ty åt den som tar emot skall jag ge mer.”⁴

Och för det andra lärde vi oss att tillsammans med vårt eget rationella förnuft kan en annan dimension i inhämtandet av kunskap ge oss vägledning och förståelse. Det är hans Helige Andes milda, stilla röst som talar till vårt hjärta och även till vårt förstånd.

Jag tycker om att jämföra den här principen med vår synförmåga. Vår himmelske Fader har gett oss inte bara ett utan två fysiska ögon. Vi kan se tillräckligt bra med bara ett öga, men det andra ögat tillför ännu ett perspektiv. När båda dessa perspektiv sätts ihop i våra hjärnor skapar de en tredimensionell bild av vår omgivning.

På samma sätt har vi fått två informationskällor genom våra fysiska och andliga förmågor. Vårt förstånd bildar en uppfattning genom våra fysiska sinnen och genom vårt intellekt. Men genom den Helige Andens gåva har Fadern också gett oss ännu ett perspektiv, vilket faktiskt är det viktigaste och sannaste eftersom det kommer direkt från honom. Men eftersom Andens maningar ofta är så milda, är många människor inte medvetna om den här ytterligare källan.

När de här två perspektiven sedan förenas i våra själar visar helhetsbilden verkligheten som den faktiskt är. Med den Helige Andens perspektiv kan faktiskt vissa ”verkligheter” som vi uppfattar dem med endast vår mentala förståelse avslöjas som vilseledande eller helt enkelt falska. Kom ihåg Moronis ord: ”Och genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting.”⁵

Under mina 31 år som medlem i kyrkan har jag många gånger upplevt att om vi bara förlitar oss på vårt rationella förstånd och förnekar eller försummar den andliga förståelse vi kan få genom den Helige Andens viskningar och intryck, så är det som att vi går genom livet med bara ett öga. Men vi har bildligt talat faktiskt fått två ögon. Det är bara förenandet av de båda synsätten som kan ge oss den sanna och fullständiga bilden av all sanning och allt vi upplever i våra liv såväl som den fullständiga och djupa kunskapen om vår identitet och vårt syfte som barn till en levande himmelsk Fader.

Jag påminns om det president Russell M. Nelson lärde oss när han för ett år sedan sa: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”⁶

Jag har med fullständig visshet insett att:

Vi har en kärleksfull Fader i himlen, och vi gick alla med på att komma till den här jorden som en del av en gudomlig plan.
Jesus är Kristus – han lever och är min Frälsare och Återlösare.
Joseph, en enkel bondpojke, kallades och blev den mäktige profet som påbörjade denna tidernas fullbordans utdelning med alla dess nycklar, dess makt och Guds heliga prästadömes myndighet.
Mormons bok är ett andra vittne om Jesus Kristus och familjer är avsedda att vara tillsammans för evigt.
Vår Herre Jesus Kristus leder denna sin återställda kyrka genom vår levande profet, president Russell M. Nelson, i dag.

Dessa och många andra dyrbara sanningar har blivit andliga byggstenar i det Gud hjälper mig att bli. Och jag ser fram emot de många nya lärdomar som han fortfarande vill att jag – och ni – ska ta emot när vi går genom detta underbara liv och drar ”lärdom … genom studier och även genom tro”.

Jag vet att det här är sant och jag vittnar om det i Jesu Kristi namn, amen.