”Kom och följ mig”
Jesus Kristus inbjuder oss att följa förbundsstigen tillbaka hem till våra himmelska föräldrar och vara med dem vi älskar.
Mina älskade bröder och systrar, min fru Wendy och jag gläds åt att få vara med er denna sabbatsmorgon. Mycket har hänt sedan vår senaste generalkonferens. Nya tempel har invigts i Concepción i Chile, Barranquilla i Colombia och Rom i Italien. Vi upplevde hur Anden utgöts rikligen vid dessa heliga händelser.
Jag gratulerar de många kvinnor (och män) som nyligen har läst Mormons bok och upptäckt glädje och dolda skatter. Jag inspireras av berättelser om underverk som skett.
Jag förundras över elvaåriga unga män som, nu som diakoner, värdigt delar ut sakramentet varje söndag. De kommer till templet tillsammans med våra elvaåriga unga kvinnor, som nu ivrigt studerar och tjänar som bikupsflickor. Både unga män och unga kvinnor predikar evangeliet med tydlighet och övertygelse.
Jag gläds med barn och ungdomar som hjälper till att undervisa om evangeliet i sina hem när de arbetar tillsammans med sina föräldrar för att följa den hemcentrerade studiekursen med stöd av kyrkan.
Vi fick det här fotot på fyraårige Blake som tidigt en lördagsmorgon tog tag i en kyrkans bok och utropade: ”Jag behöver mata min ande!”
Blake, vi är så glada över dig och andra som väljer att mata sin ande genom att mätta sig med sanningarna i Jesu Kristi återställda evangelium. Och vi fröjdas över att veta att många tar emot Guds kraft i sina liv när de tillber och tjänar i templet.
Som många av er vet upplevde vår familj ett ömsint farväl för tre månader sedan då vår dotter Wendy lämnade detta jordeliv. Under de sista dagarna av hennes kamp mot cancern välsignades jag med möjligheten till ett farväl-samtal mellan far och dotter.
Jag höll hennes händer och berättade hur mycket jag älskade henne och hur tacksam jag var att få vara hennes far. Jag sa: ”Du vigdes i templet och hedrade trofast dina förbund. Du och din man välkomnade sju barn till ert hem och fostrade dem till hängivna Jesu Kristi lärjungar, tappra medlemmar i kyrkan och medborgare som bidrar till samhället. Och de har valt äkta hälfter av samma kaliber. Din pappa är mycket, mycket stolt över dig. Du har gett mig så mycket glädje!”
Hon svarade tyst: ”Tack, pappa.”
Det var ett ömsint och tårfyllt ögonblick för oss. Under hennes 67 år arbetade vi tillsammans, sjöng tillsammans och åkte ofta skidor tillsammans. Men den kvällen pratade vi om det som betyder mest: förbund, förrättningar, lydnad, tro, familj, trohet, kärlek och evigt liv.
Vi saknar vår dotter mycket. Men tack vare Jesu Kristi återställda evangelium oroar vi oss inte för henne. Medan vi fortsätter att hedra våra förbund med Gud lever vi i förväntan om att få vara med henne igen. Under tiden tjänar vi Herren här och hon tjänar honom där – i paradiset1.
Min fru och jag besökte faktiskt paradiset tidigare i år – det vill säga Paradise i Kalifornien. Det råkade bli så att vårt schemalagda besök där skedde mindre än 40 timmar efter att vår dotter lämnat denna värld. Vi, tillsammans med äldste Kevin W. Pearson och hans fru June, blev stärkta genom de heliga i Chico stav i Kalifornien. Vi fick höra om deras stora tro, deras tjänande och de underverk som skedde mitt i deras förödande förluster på grund av den mest förödande skogsbranden i Kaliforniens historia.
Medan vi var där pratade vi länge med en ung polisman, John, som var en av många modiga utryckningspersoner. Han mindes det tjocka mörker som lade sig över Paradise den 8 november 2018, då eldslågor och glöd svepte över staden, slukade hus och egendom med som en farsot och bara lämnade högar av aska och frilagda skorstenar efter sig.
Under 15 timmar körde John genom ett ogenomträngligt mörker med spjutstrimmor av hotande glöd och hjälpte person efter person, familj efter familj fly till säkerheten – alltid med fara för sitt eget liv. Men det som under hela denna krävande prövning skrämde John mest var frågan som överskuggade allt: ”Var är min familj?” Efter många långa, skrämmande, ångestfyllda timmar fick han till slut veta att de hade evakuerats.
Berättelsen om Johns oro för sin familj har manat mig att i dag tala med dem av er som kanske frågar, när ni närmar er slutet på ert jordeliv: ”Var är min familj?” Den kommande dagen, när ni fullbordat er tid i dödligheten och går in i andevärlden, ställs ni inför denna hjärtskärande fråga: ”Var är min familj?”
Jesus Kristus lär oss vägen tillbaka till vårt eviga hem. Han förstår vår himmelske Faders plan för evigt utveckling bättre än någon av oss. Han är ju dess slutsten. Han är vår Återlösare, vår helare och vår Frälsare.
Ända sedan Adam och Eva drevs ut från Edens lustgård har Jesus Kristus erbjudit sin mäktiga arm som hjälp till alla som väljer att följa honom. Gång på gång visar skrifterna att trots alla slags synder av alla slags människor är hans armar fortfarande utsträckta.2
Anden i var och en av oss har en naturlig längtan efter att familjekärleken ska vara för evigt. Kärlekssånger håller vid liv det falska hoppet om att kärlek är allt man behöver om man vill vara tillsammans för evigt. Och vissa tror felaktigt att Jesu Kristi uppståndelse innebär ett löfte om att alla människor kommer att vara med sina nära och kära efter döden.
I verkligheten klargjorde Frälsaren själv tydligt att även om hans uppståndelse sörjer för att varje människa som har levt verkligen kommer att uppstå och leva för evigt3, krävs det mycket mer om vi vill få den stora förmånen att bli upphöjda. Frälsning är en individuell angelägenhet, men upphöjelse är en familjeangelägenhet.
Lyssna till dessa ord som talades av Herren Jesus Kristus till hans profet: ”Alla förbund, avtal, förpliktelser, åtaganden, eder, löften, handlingar, förbindelser, föreningar eller förhoppningar, vilka inte sker och ingås och beseglas genom löftets Helige Ande … har ingen effekt, verkan eller kraft i eller efter uppståndelsen från de döda, ty alla avtal som inte ingås i detta syfte upphör när människorna dör.”4
Så vad krävs för att en familj ska bli upphöjd för evigt? Vi kvalificerar oss för detta privilegium genom att sluta förbund med Gud, hålla dessa förbund och ta emot nödvändiga förrättningar.
Så har det varit sedan tidens begynnelse. Adam och Eva, Noa och hans hustru, Abraham och Sara, Lehi och Sariah och alla andra hängivna Jesu Kristi lärjungar – sedan världen skapades – har ingått samma förbund med Gud. De har tagit emot samma förrättningar som vi som medlemmar i Herrens återupprättade kyrka i dag tar emot: förbunden vi tar emot vid dopet och i templet.
Frälsaren inbjuder alla att följa honom ner i dopets vatten och sedan sluta ytterligare förbund med Gud i templet och ta emot och vara trofasta mot dessa ytterligare nödvändiga förrättningar. Alla dessa krävs om vi vill bli upphöjda med våra familjer och med Gud för evigt.
Mitt hjärtas ångest är att många människor jag älskar, som jag beundrar och som jag respekterar tackar nej till hans inbjudan. De bortser från Jesu Kristi vädjan när han manar: ”Kom … och följ mig.”5
Jag förstår varför Gud gråter.6 Jag gråter också över sådana vänner och släktingar. De är underbara män och kvinnor, hängivna sina familjer och ansvar i samhället. De ger frikostigt av sin tid, sin energi och sina resurser. Och världen är bättre tack vare deras ansträngningar. Men de har valt att inte sluta förbund med Gud. De har inte tagit emot de förrättningar som skulle upphöja dem med sina familjer och binda dem samman för evigt.7
Vad jag önskar att jag kunde samtala med dem och inbjuda dem att med allvar begrunda Herrens möjliggörande lagar. Jag har undrat vad jag skulle kunna säga så att de känner hur mycket Frälsaren älskar dem och känner hur mycket jag älskar dem, och inser hur kvinnor och män som håller sina förbund får ta emot ”glädjens fullhet”8.
De behöver förstå att även om det finns en plats för dem härefter – med underbara män och kvinnor som också valt att inte sluta förbund med Gud – är det inte den plats där familjer återförenas och ges privilegiet att leva och gå framåt för evigt. Det är inte det rike där de får uppleva glädjens fullhet – med oändligt framåtskridande och oändlig lycka9. Dessa de yppersta välsignelserna kan bara fås när man lever i ett upphöjt celestialt rike med Gud, vår evige Fader, hans Son Jesus Kristus och våra underbara, värdiga och kvalificerade familjemedlemmar.
Jag vill säga till mina tveksamma vänner:
”I det här livet har du aldrig nöjt dig med det näst bästa inom något område. Men när du vägrar att helt och hållet ta till dig Jesu Kristi återställa evangelium väljer du att nöja dig med det näst bästa.
Frälsaren sa: ’I min Fars hus finns många rum.’10 Men när du väljer att inte sluta förbund med Gud nöjer du dig med ett knapphändigt tak över huvudet i all evighet.”
Jag skulle vidare vädja till mina tveksamma vänner genom att säga:
”Utgjut ditt hjärta för Gud. Fråga honom om det här är sant. Ta dig tid att studera hans ord. Studera ordentligt! Om du verkligen älskar din familj och om du vill bli upphöjd med dem i all evighet, betala då priset nu – genom allvarliga studier och innerlig bön – för att få lära känna dessa eviga sanningar och sedan hålla fast vid dem.
Om du inte är säker på att du ens tror på Gud, börja då där. Inse att i avsaknad av upplevelser med Gud kan man tvivla på Guds existens. Så försätt dig i en situation där du kan börja ha upplevelser med honom. Ödmjuka dig. Be om att ha ögon att se Guds hand i ditt liv och i världen omkring dig. Be honom berätta för dig om han verkligen finns där – om han känner dig. Fråga honom vad han anser om dig. Och lyssna sedan.”
En sådan kär vän till mig hade begränsade upplevelser med Gud. Men han längtade efter att vara med sin avlidna hustru. Så han bad mig hjälpa honom. Jag uppmuntrade honom att träffa våra missionärer för att kunna förstå Kristi lära och lära sig om evangeliets förbund, förrättningar och välsignelser.
Det gjorde han. Men han kände att det de rådde honom att göra skulle kräva för många förändringar i hans liv. Han sa: ”De där buden och förbunden är helt enkelt för svåra för mig. Och jag kan verkligen inte betala tionde, och jag har inte tid att tjäna i kyrkan.” Sedan bad han mig: ”När jag har dött, vill du göra den nödvändiga tempeltjänsten för min fru och mig så att vi kan vara tillsammans igen.”
Tack och lov är jag inte den här mannens domare. Men jag ifrågasätter verkan av ställföreträdande tempeltjänst för en man som hade möjlighet att döpas i det här livet – att ordineras till prästadömet och ta emot templets välsignelser här i dödligheten – men som medvetet fattade beslutet att avvisa det livet.
Mina kära bröder och systrar, Jesus Kristus inbjuder oss att följa förbundsstigen tillbaka hem till våra himmelska föräldrar och vara med dem vi älskar. Han inbjuder oss: ”Kom … och följ mig.”
Som hans kyrkas president vädjar jag nu till dem av er som har tagit avstånd från kyrkan och till er som ännu inte riktigt har försökt att få veta att Frälsarens kyrka har återställts. Gör den andliga ansträngningen för att få veta för egen del, och gör det nu. Tiden börjar ta slut.
Jag vittnar om att Gud lever! Jesus är Kristus. Hans kyrka och hans evangeliums fullhet har återställts för att välsigna våra liv med glädje, här och härefter. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.