Endast digitalt: Unga vuxna
Jag fann glädje genom Kristus trots att jag återvände i förtid från min mission
När jag kom hem från min mission i förtid trodde jag att jag aldrig skulle bli glad igen. Men det blev jag. Det kan du också bli.
Författaren bor i Utah, USA.
Det är svårt att gå ut som missionär. Men det är lika svårt att komma hem från en mission, särskilt när man kommer hem tidigare än planerat. Man oroar sig för vad andra ska säga eller hur de ska bete sig i ens närhet. Kommer de att vara dömande? Besvikna? Känna sig illa till mods? Man oroar sig för att man ska känna att man inte var tillräckligt bra eller tillräckligt stark. Man undrar om något är fel med en eller om man fattade fel beslut som ens gick ut som missionär. Jag oroade mig för allt det där.
Jag var så glad när jag hade bestämt mig för att verka som missionär. Jag visste att det var vad Herren ville att jag skulle göra. De följande månaderna var några av de lyckligaste i mitt liv, och efter att ha haft en underbar upplevelse på missionärsskolan trodde jag att resten av min mission i Argentina skulle vara likadan. Det var den inte.
Jag kämpade mot ångest, rädsla och hopplöshet på min mission – känslor som jag aldrig hade upplevt tidigare, åtminstone inte i den grad jag upplevde dem då. Min missionspresident gjorde allt för att hjälpa mig. Till slut bestämde jag mig för att åka hem. Det beslutet var lätt att fatta i stunden, men väl hemma började alla de ovanstående frågorna hänga över mig.
Jag lärde mig att med tiden ger Frälsaren både helande och perspektiv om man uppriktigt söker dem båda. Jag tror fullt och fast att det finns en lärdom i alla livets upplevelser, vare sig de är goda eller dåliga. Och i sin egen tid gav Herren mig en del värdefulla lärdomar som jag numera värderar högt.
Det var rätt för mig att gå ut som missionär. Men av någon anledning var det inte meningen att jag skulle vara det i 18 månader. Gud har en annan plan för mig. Jag vet fortfarande inte helt vart mitt liv är på väg, men det är okej. Det jag vet är att jag gör vad han vill att jag ska göra just nu. Under mina fyra månader i Argentina stärktes mitt vittnesbörd, och min omvändelse fördjupades. Jag träffade otroliga människor och jag måste ha berört de människor han ville att jag skulle beröra. Jag ångrar inte längre min upplevelse eller önskar att det hade varit annorlunda. Det var exakt vad jag behövde och det har blivit heligt för mig.
Jag läste nyligen ett tal av äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum som gav mig perspektiv på min upplevelse. Han sa:
”Vårt liv kan … inte vara på en gång fyllt av tro och fritt från påfrestningar. …
Hur kan du och jag … förvänta oss att aningslöst glida genom livet som om vi sa: ’Herre, ge mig erfarenheter men inte sorg, inte smärta, inte motstånd, inte svek, och låt mig absolut inte bli övergiven. Bevara mig, Herre, från alla de erfarenheter som gjorde dig till vad du är! Låt mig sedan få komma och bo hos dig och till fullo dela din glädje!’” (”Så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar”, Nordstjärnan, juli 1991, s.84).
Frälsaren blev inte den han är trots de prövningar han mötte. Han blev den han är på grund av dessa prövningar. De bidrog till att forma hans fullkomliga karaktär, och de gav honom möjlighet att känna den glädje han känner nu. Jag känner mig privilegierad att ha haft en karaktärsdanande upplevelse. Det var inte vad jag bad om, och det var definitivt inte vad jag ville, men Gud känner till min potential, och han vill att jag ska dela hans glädje. Denna glädje är något jag inte kan förstå utan att också uppleva sorg, smärta och motgångar. Att komma hem tidigt var något av det svåraste jag någonsin har gått igenom, men med perspektiv på saken och med Frälsarens hjälp verkar det nu som ett lågt pris att betala för vad jag fick i gengäld.
Så ha tro. Lita på Frälsaren. Och håll hoppet uppe! Livet går aldrig exakt som planerat. Det blir inte smärtfritt eller fritt från påfrestningar. Men glädjen väntar dig efter varje dödsskuggans dal. Glädjen är vad han hela tiden har velat att du ska få.