Be med Filip
Författaren bor i Kalifornien, USA.
Vad betyder ”bordsbön”?
”Be alltid” (L&F 19:38).
Det var första gången Josef var hemma hos Filip. De hade roligt medan de byggde ett rymdskepp av kartong. De målade till och med coola eldsflammor på det. När Filips mamma ropade att det var middag följde Josef med Filip in i köket.
”Jag håller bordsbönen”, sa Filips pappa.
Vad betyder det? undrade Josef. Han tittade på Filip och hans familj när var och en rörde vid pannan, mitten på bröstet, sedan vänster sida och sedan höger sida. Josef hade aldrig sett någon göra så förut.
Filip sträckte ut handen. Josef såg att resten av Filips familj höll händer och böjde på huvudet. Ska de välsigna maten? Är det det som ”bordsbön” betyder? undrade Josef.
Josef ville inte såra Filips känslor så han tog honom i handen. Filips pappa tog Josefs andra hand och började sedan be.
”Välsigna oss, O Herre …”
Innan de satte sig ner rörde Filip och hans familj vid sina pannor och mitten på bröstet som förut.
När Josef kom hem frågade mamma om hans dag.
”Hade ni roligt?” frågade mamma.
”Ja”, sa Josef tyst. Han hade haft roligt. Rymdskeppet var coolt och hamburgaren var jättegod. Men något bekymrade honom.
Mamma tittade lite närmare på honom. ”Det låter inte som du hade roligt. Är det något som är fel?”
”Nja …”
Josef hade så många frågor! Han tänkte fortfarande på den där bönen. Varför var den inte som när han och hans familj bad?
”Mamma”, sa han, ”hur bad du innan du blev medlem i kyrkan?” Josef berättade om bönen i Filips familj.
”Det låter som om de är katoliker, som jag var förr”, sa mamma. ”De gjorde korstecknet med händerna. Ser du hur det ser ut som ett kors? Det är en påminnelse om att Jesus dog för oss.”
Josef log. ”Så Filip tror på Jesus också?”
”Just det”, sa mamma. ”Kommer du ihåg vad Filips pappa sa under bönen?”
Josef fick tänka lite på det. ”Han tackade Gud för gåvorna han ger oss … och han pratade om Kristus!”
”Ser du?” sa mamma med ett leende. ”Vi är inte så olika. Jag är glad att du kunde be med Filips familj.”
Några dagar senare kom Filip hem till Josef för att leka. De lekte ute när pappa ropade att det var middag. Josefs mage knorrade när de sprang in i köket.
”Jag är jättehungrig!” sa Josef.
”Jag också”, sa Filip.
Alla satte sig på sin plats runt bordet. Filip satt bredvid Josef. Filip gjorde korstecknet och sträckte ut handen mot Josefs.
”Så här ber vi hemma hos oss”, sa Josef. ”Vi lägger armarna i kors, blundar, böjer ner huvudet och ber.”
”Är det allt?”
”Det är allt.”
”Lätt”, sa Filip.
Josef blundade och log. Han var glad att han kunde be med sin vän.
Jag har vänner i skolan som är katoliker och muslimer, och vi är alla bästa vänner för det är så Jesus vill att vi ska behandla varandra.
Elizibeth A., 8 år, West Midlands, England