Låt oss be utanför templet
Juan Beltrame
Buenos Aires, Argentina
Illustration Allen Garns
När vår som Marco var tre år blev han och jag allvarligt sjuka av matförgiftning. Marco var så sjuk att han blev medvetslös. Min fru Marianela och jag körde honom till sjukhuset i ilfart. När vi kom dit såg han nästan död ut. Efter fyra timmar återfick han äntligen medvetandet.
Efter det fick Marco krampanfall då och då under fem års tid. När vi stoppade om honom på kvällarna undrade vi om vi återigen skulle behöva ta honom till sjukhuset mitt i natten. Vi hade svårt att sova under de där stressfyllda åren och litade till bön, fasta och prästadömsvälsignelser.
När Marco var omkring sex år ringde Marianela mig på arbetet och sa att jag skulle skynda mig till sjukhuset. Marco hade fått ett allvarligt anfall och låg i koma. När hon ringde arbetade jag på renoveringen av missionärsskolan som ligger nära Buenos Aires tempel.
Innan jag åkte till sjukhuset sa en vän och medarbetare: ”Eftersom vi är så nära Herrens hus kan vi väl be tillsammans först?” Templet var stängt för renovering och tillbyggnad, men vi gick till Herrens hus där jag bad utanför för Marco.
Trots allt som vi hade gått igenom med Marco kände jag mig tacksam mot Gud för den tid som Marianela och jag hade kunnat tillbringa med honom. När jag bad sa jag till min himmelske Fader att vi hade försökt vara goda föräldrar och hade tagit hand om Marco så gott vi kunde. Jag sa också att vi skulle acceptera ifall det var hans vilja att kalla hem Marco.
När jag kom till sjukhuset visste jag inte om Marco skulle överleva koman eller, om han vaknade upp från den, ifall han skulle kunna gå eller prata igen. Efter två svåra timmar vaknade han. Han var utmattad men okej. Därefter återhämtade han sig mirakulöst nog. Så småningom blev han fri från sin medicin och skrevs ut från sjukhuset för gott.
Marianela och jag ser tillbaka på den svåra tiden och är tacksamma för att vi fortfarande har Marco och för allt vi har lärt oss. Vår prövning enade oss och gjorde oss andligt starkare. Utan den kanske vi inte hade lärt oss se alla de sätt varpå Herren visar sin hand i våra liv.
Som Marianela säger: ”Vi såg många bevis och upplevde mycket som har gett oss ett vittnesbörd om Guds närvaro, att han är med oss och att han lyssnar på oss. Om vi härdar ut och har tålamod kan vi få välsignelser när vi minst väntar oss det.”