Endast digitalt: Unga vuxna
Därför är jag tacksam för hur min kropp ser ut efter graviditeten
Med hudbristningar och ärr kommer min kropp aldrig bli densamma som innan jag fick barn. Men jag är tacksam för det.
Författaren bor i Utah i USA.
Har du någonsin tittat på dig själv och tänkt ”Wow! Jag skulle se fantastisk ut om bara …”? Eller har du någonsin jämfört dig med alla andra flickor på sociala medier? Det har jag. Det var jag under hela min tonårstid och innan jag gifte mig och blev gravid. Till och med när min man talade om för mig att jag såg perfekt ut tänkte jag alltid att ”om bara det eller det …” så skulle jag se bättre ut och må bättre. Men i ärlighetens namn, skulle de där ”om bara” få oss att må bättre? I mitt fall vet jag att om jag skulle gå ner i vikt skulle det bara vara början och därefter skulle jag ha hittat något annat att ”fixa” med min kropp och spiralen skulle fortsätta och fortsätta.
När jag var gravid älskade jag att ha en stor, rund mage! Det var då jag insåg att jag var perfekt på mitt eget sätt – det är vi alla! Jag bar på en växande liten människa, finns det något bättre än det? Låt mig få säga att det gör det! Och det är att hålla sin bebis i sina armar.
Min lilla flicka Sofia föddes för en kort tid sedan. Jag planerade och drömde hela tiden om att föda naturligt, utan medicinering och med snabb återhämtning. Dock uppstod några komplikationer under förlossningen och det slutade med att jag behövde få kejsarsnitt. I ärlighetens namn var jag rädd för operationen både för egen del och för min dotters. Jag var också rädd för att få ett ärr.
Efter operationen tog det kroppen lång tid att återhämta sig. Under dessa veckor och månader kunde jag inte vara särskilt fysiskt aktiv, men allt jag ville var att motionera och återgå till den storlek jag hade haft före graviditeten. Så en dag slog det mig: min kropp är inte densamma som innan jag fick min dotter, och det är inte jag heller. Och varken min kropp eller jag kommer någonsin att vara som innan Sofia kom in i mitt liv. Och jag är tacksam för det.
Jag har kommit att älska hudbristningarna och ärret som graviditeten lämnade kvar efter sig, för varje gång jag ser dem påminner de mig om vilken fantastisk resa som jag har gått igenom. De där små märkena är bara en ljuv påminnelse om den vackra dotter min himmelske Fader har anförtrott mig. Dessa märken på min kropp fyller mig med tacksamhet, inte bara för min dotter, utan också för min kropp som kan göra förunderliga ting som att skapa, bära, och föda en människa. Mitt ärr påminner mig också om hur Frälsaren är med oss, även under våra mörkaste stunder eller när det inte går som planerat. När vi är rädda eller sårade finns han där och han vet vad som är bäst för oss.
Till många mammor där ute, tänk på det: Du genomgick en smärtsam men livsförändrande resa för att föra vår himmelske Faders barn till jorden – dina barn! Vilken ofattbar och ödmjukande upplevelse det är att kunna spela en så stor roll i lycksalighetsplanen!
Om du har svårt för att acceptera och älska dig själv kan du be om hjälp. Herren vill att vi ska vara lyckliga, och att älska oss själva är avgörande för att vi ska kunna uppnå den lyckan. Gud kommer alltid att hjälpa oss med de små sakerna, och de inte fullt så små sakerna. Han vet vad som betyder något för oss. Om du ber om att få veta hur du ska kunna älska och acceptera dig själv kommer han att visa dig det.