Den eviga betydelsen av rättfärdiga val
Från ”Resolve to Make Righteous Choices”, ett tal som hölls under en andakt den 20 november 2018 vid Brigham Young University–Hawaii.
Valen vi gör är livsviktiga – de är nyckeln till vår framtid och glädje.
Vi lever i en värld som betonar mångfald över enighet. Många förutsätter att det är praktiskt taget omöjligt för människor från olika kulturer och bakgrunder att vara eniga i gemensamma mål. Vissa har hävdat: ”Vi saknar en gemensam handbok som förklarar hur ett pluralistiskt folk lever” tillsammans.1 Vissa menar att ”världen bedöms av ens stamidentitet. De beskriver samhället som ett slagfält” som ”kultiverar misstro, splittring och känslomässig kyla.”2
Ett enhetligt svar på de här påståendena är Jesu Kristi återställda evangelium. Rättfärdighet är grundprincipen som ger enighet och glädje. Jag älskar 2 Nephi kapitel 9 som innehåller undervisning om lärande, visdom, välstånd, arbete och vägran att se eller höra syndens konsekvenser. Det innehåller djupa lärdomar som hjälper oss följa rättfärdighetens stigar som leder till Frälsaren.
Jag ska ta upp fem principer som jag tror bidrar till att du lyckas i din strävan efter tro på Herren Jesus Kristus, rättfärdighet och kunskap. De här ändamålen kan vara förenliga och komplettera varandra. På ett praktiskt plan är det många av er som förbereder er för familjelivet och hur ni ska försörja er familj. Tro, rättfärdighet och kunskap är till stor hjälp på båda områdena. Ärligt arbete är givande och beundransvärt. Arbete som inbegriper värderingar, meningsfullhet och nya idéer och som välsignar mänskligheten är särskilt betydelsefullt.
1. Fortsätt att lära
Den första principen jag vill ta upp är att entusiastiskt och rättfärdigt fortsätta eftersträva kunskap. En av mina hjältar i den här kategorin är Paul Cox, en aktiv medlem i kyrkan. Han tog kandidatexamen vid Brigham Young University i botanik och tog också flera högre examina. Han verkade som missionär i Samoa och bodde senare med sin familj i Savai’i, Samoa i många år. En av hans inriktningar var folkmedicin, där han studerade några av plantorna som hade använts i generationer av samoanska mödrar för att behandla hälsoproblem. Han och en medförfattare skrev Plants, People, and Culture: The Science of Ethnobotany.3
Han har gjort många genombrott i fråga om sjukdomsbehandlingar. Han har gjort mycket under sin enastående yrkeskarriär, men det jag vill ta upp hände för många år sedan. Paul och en samoansk hövding, Fuiono Senio, bedrev etnobotanisk forskning i byn Falealupo i västra Samoa.
En artikel i BYU Magazine rapporterar: ”Byn hade motvilligt licensierat skogen till en skogsavverkningsfirma för att få pengar till en skola, för, säger Cox, ’de kände att de var tvungna att välja mellan sina barn och sin skog, vilket var ett hemskt, fruktansvärt beslut för dem’. När Cox hörde talas om affären med skogsavverkningsfirman sa han till hövdingarna att han personligen skulle bekosta byggandet av skolan om de kunde stoppa avverkningen” av regnskogen.4
Han byggde skolan med hjälp av företagare som hade kontakter i Samoa.5 Broder Cox har fått många hedersbetygelser och utmärkelser, bland annat Goldman Environmental Prize för miljöhjältar på gräsrotsnivå. Han representerar en pågående strävan efter kunskap som välsignar mänskligheten. Den här berättelsen är ett exempel på kärlek till lärande och kunskapssynergi.
President Russell M. Nelson, en annan av mina hjältar, var banbrytande i utvecklingen av öppen hjärtkirurgi, vilket storligen har välsignat dem som lever i vår tid. För en del år sedan frågade jag honom om den otroliga berättelsen om öppen hjärtkirurgi och hans betydande roll i den. Vi pratade om det en stund och sedan sa han ödmjukt: ”Hur underbart är det inte att Herren, som vet allt, ger oss den stora glädjen att upptäcka små bitar av kunskap.”
I 2 Nephi 9:29 står det: ”Men att vara lärd är bra om man hörsammar Guds råd.” Kunskap har alltid varit viktig och i dag står vi på tröskeln till många nya och spännande vetenskapliga och tekniska framsteg. Förvisso innebär mycket av det här enorma fördelar för kyrkan och för hela den mänskliga familjen. Kunskap som används rättfärdigt, oavsett den är ny eller gammal, är viktig.
2. Rättfärdiga val har betydelse
Äldste Bruce C. Hafen, nu emeritusmedlem i de sjuttios kvorum, gav för många år sedan ett komiskt exempel på dåliga val i ett tal som hölls i Nya Zeeland. Som jag minns det hade kakmonstret (en känd figur från Sesame Street) vunnit en frågetävling och han kunde välja bland tre priser. Det första var ett nytt hus som han kunde få en månad senare. Det andra var en ny bil som han kunde få en vecka senare. Eller det tredje; han kunde få en fantastisk kaka – med en gång! Vad tror du han valde? Du har rätt – han valde kakan!6
Vi skrattar åt det här, men valen vi gör är livsviktiga – de är nyckeln till vår framtid och glädje. Kom ihåg att vi är totalsumman av varje beslut vi fattar. Vi lever i en tid när nästan alla val debatteras och analyseras. Många opponerar sig nästan omgående mot varje rättfärdigt förslag eller sund princip (se 2 Tim. 4:3). Mot slutet av sitt liv sa profeten Lehi:
”Ty det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting. …
Därför är människorna fria i köttet, och allt som är lämpligt för människorna är givet åt dem. Och de är fria att välja frihet och evigt liv genom alla människors store Medlare, eller att välja fångenskap och död enligt djävulens fångenskap och makt. Ty han strävar efter att göra alla människor lika olyckliga som han själv är” (2 Ne. 2:11, 27).
Med tanke på striden i himlen om frälsningsplanen (se Abr. 3) är det inte förvånande att de religiösa principer som lärts ut i denna, den sista tidsutdelningen, angrips med illvillig vildsinthet. Men för att inte bli missmodiga ska vi komma ihåg resultatet av striden i himlen och den underbara utgången som vi vet blir följden av Jesu Kristi andra ankomst.
En stor fiende till bra val är rationalisering. Många hävdar att vi inte är ansvariga för våra val. Men tack vare Jesu Kristi återställda evangelium vet vi att vi är ansvariga (se L&F 72:3). Vi vet också vem vi är ansvariga inför. Det är Frälsaren! (Se 2 Ne. 9:41; se även Apg. 4:12.)
Ibland är viktiga val ganska enkla. Som unga missionärer i England hade min kamrat och jag möjlighet att besöka templet. När vi gick över tempelområdet kom missionspresidenten Selvoy J. Boyer gående mot oss. När han såg våra missionärsbrickor pekade han på oss och frågade: ”Matteus 5:48 – kan ni det skriftstället?” Min kamrat sa: ”Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.” President Boyer sa: ”Det stämmer. Följer ni det budet, äldster?”
Vi började stamma. Vi visste att vi inte var fullkomliga! Han hjälpte oss. Han ställde frågor om vad vi hade gjort under de senaste tre dagarna. Han frågade om när vi gick till sängs, när vi gick upp, när vi hade enskilda och gemensamma studier och om vi gick ut och proselyterade i tid. Sedan sa han: ”Jag förstår att ni inte är fullkomliga, men ni har gjort fullkomliga val under de senaste tre dagarna, och det betyder att ni förflyttar er i rätt riktning.” När han hade gått tänkte vi på hur viktigt det han hade sagt var.
Lehi utropade följande om val, vilket varje rättfärdig far och mor upprepar för sina söner och döttrar: ”Jag [vill] att ni ser till den store Medlaren och hörsammar hans viktiga befallningar och är trofasta mot hans ord och väljer evigt liv enligt hans Helige Andes vilja” (2 Ne. 2:28).
Vi behöver inse att det finns en motsats till allting och att de rättfärdiga val vi gör är livsviktiga.
När jag var liten hörde jag ett citat av Harry Emerson Fosdick, en framstående protestantisk pastor. Han sa följande om val: ”Vårt livs tragiska synder är vanligtvis så oavsiktliga. Vi eftertraktade inte det där dåliga, tarvliga målet till en början. Vi hade inte det målet i sikte alls. … Det är därför vägen till helvetet är kantad av goda föresatser, och det är därför jag inte hyllar höga ideal, högtsträvande mål, hedervärda syften, storslagna beslut, utan jag säger i stället att något av det farligaste som finns är att acceptera dem och tänka att man tror på dem och sedan försumma de dagliga gärningar som leder till dem. O min själ, titta på vägen där du går! Den som plockar upp ena änden av en pinne plockar även upp den andra. Den som väljer början på en väg väljer också vart den leder. Det är medlen som avgör utgången.”7
3. Gör dagliga medvetna ansträngningar
Rättfärdiga, dagliga, hängivna ansträngningar är bättre än tillfälliga hjältemodiga handlingar. En vän till mig, Jim Jardine, sa under en föreläsning vid Brigham Young University att han, när han var elev, funderade på att ”helga sitt liv genom en enda storslagen, hjältemodig gärning”, men han insåg att ”helgelse inte är en enstaka händelse i ett liv, utan att den visas genom daglig hängivenhet”.8
När jag var ung ville jag också visa vad jag gick för genom någon hjältemodig handling. Min morfars far David Patten Kimball var en av de unga män som räddade och hjälpte till att bära medlemmar från Martins handkärrekompani över Sweetwater River. Det lät som det slags helgande jag sökte efter. Senare besökte jag min morfar Crozier Kimball som förklarade att när president Brigham Young (1801–1877) sände iväg dessa män på deras räddningsuppdrag så bad han dem att göra allt som stod i deras makt för att rädda handkärrekompaniet. Deras helgande utgjordes av att de ”följde profeten”. Min morfar sa till mig att ständig, trofast, rättfärdig hängivenhet mot sin plikt eller mot en princip är mycket beundransvärt.
David Patten Kimball var hjältemodig när han hjälpte till att rädda pionjärerna, men det är lika hjältemodigt att i dag följa profeten genom att hörsamma hans råd om att minska användandet av sociala medier, studera Mormons bok och i synnerhet att samla det skingrade Israel på båda sidor av slöjan. Om vi hjälper till att samla det skingrade Israel räddar vi människors själar – precis som när min morfars far hjälpte till att rädda människorna i handkärrekompaniet.
En del medlemmar i kyrkan erkänner att de entusiastiskt skulle gå till verket om de fick någon storslagen kallelse, men de tycker inte att stödverksamheten eller insamlingen av släkthistoria är tillräckligt hjältemodigt för att de ska anstränga sig till det yttersta.
4. Var stark och orubblig i fråga om rättfärdighet
För en del år sedan talade äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum om några av sina personliga vänner som var mindre aktiva i kyrkan. Han sa att han hade sett upp- och nedgångar i deras tro och vad den underliggande orsaken var. Sedan sa äldste Maxwell:
”Den mest tillfredsställande förklaringen ges i en vers i Mormons bok. Det är en frågeställning i Mosiah 5:13: ’Ty hur kan en människa känna den mästare som hon inte har tjänat och som är en främling för henne och är långt borta från hennes hjärtas tankar och avsikter?’
Det här beskriver vad som vanligtvis händer: Människor som för övrigt är goda fångas av världens omsorger. Om vi i stället för att närma oss Mästaren blir främlingar för honom så har vi gått vilse. De goda människor som råkar ut för det här har i regel inte gjort några stora överträdelser, men de har fjärmat sig från Frälsaren och han har blivit en främling för dem.”9
Det är av största vikt att vi sätter vår tro på vår Herre och Frälsare Jesus Kristus i centrum i våra liv. En underbar missionspresident lät var och en av oss missionärer memorera en enkel mening om tro och rättfärdighet som har stannat kvar hos mig hela livet. Jag rekommenderar den till er:
Varken olyckor, ödet eller slumpen
kan avvärja, hindra eller styra
en beslutsam själs fasta föresats.10
Mina kära vänner, ni behöver vara beslutsamma själar när det gäller att leva rättfärdigt!
5. Förtjäna ditt arv genom rättfärdiga val
En av de storslagna redogörelserna i Mormons bok är Almas råd till sina tre söner: Helaman, Shiblon och Corianton. Alma var son till profeten Alma. Han upplevde en mirakulös omvändelse som ung man. Han blev överdomare för nationen och kyrkans högpräst och profet. Två av hans söner hade gjort bra val. Men en son hade gjort några mycket dåliga val. Det viktigaste med Almas råd är för mig att han gav det som far till sina egna barn. Han var främst angelägen om att de skulle ha ett vittnesbörd om Gud Fadern, Jesus Kristus och den Helige Anden.
I kapitel 36 börjar Alma berätta för Helaman om sin mirakulösa omvändelse. En ängel sa till Alma att han skulle förgöras om han fortsatte att strida mot kyrkan. Han vittnar om att kunskapen han delgav inte kom från hans egen visdom utan hade uppenbarats för honom av Gud. Han vill att Helaman ska ha ett vittnesbörd.
Många av er, om inte de flesta, har ett vittnesbörd. Vi behöver alla ha ett personligt vittnesbörd. President Joseph F. Smith (1838–1919) sa: ”Ett fel som de heliga, unga och gamla, bör undvika är tendensen att leva på lånat ljus och låta ljuset inom sig vara reflekterat ljus i stället för ett eget ljus.”11
President Heber C. Kimball (1801–1868), en rådgivare till president Young, sa:
”Tiden kommer då ingen man eller kvinna kan leva på lånat ljus. Var och en måste vägledas av ljuset inom sig. Om du inte har det, hur kan du då hålla ut? …
Om du inte har det, kan du inte hålla ut. Sök därför vittnesbördet om Jesus och håll dig till det när prövningarna kommer, så att du inte snubblar och faller.”12
I det 76:e kapitlet i Läran och förbunden talas det om de tre härlighetsgraderna, och den celestiala härligheten jämförs med solen. Sedan jämförs det terrestriala riket med månen och det telestiala riket med stjärnorna (se även 1 Kor. 15:41).
Det är intressant att solen har sitt eget ljus men att månen är reflekterat ljus eller ”lånat ljus”. I vers 79 talas det om dem som ärver det terrestriala riket: ”Det är dessa som inte är tappra i vittnesbördet om Jesus.” Vi kan inte nå det celestiala riket och bo hos Gud Fadern med lånat ljus.
Var tacksam om du har goda föräldrar med ett vittnesbörd som har undervisat dig om evangeliet. Men du behöver ett eget vittnesbörd. Filosofen Goethe sa: ”Det som kommer från din fars arv, förtjäna det på nytt och gör det till ditt!”13
Var och en har ansvaret att göra rättfärdiga val och allvarligt begrunda de fem råd som jag har lagt fram. Ditt främsta mål är att bygga din egen personliga tro. Förhållandena i världen kräver en djupare personlig omvändelse till och starkare tro på vår himmelske Fader och på Jesus Kristus och hans försoning.
Förberedda för svåra tider
Kyrkan har gjort avsevärda ansträngningar för att ge dig en vägkarta till hjälp när du ska göra rättfärdiga val. Herren har förberett oss, rad på rad, för de ”svåra tider” (2 Tim. 3:1) vi nu står inför. En kort lista över åtgärder av första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum för att tillhandahålla den här vägkartan inbegriper följande:
-
Helgande av sabbatsdagen och sakramentets heliga förrättning har återigen betonats under de senaste fem åren.
-
Under biskopens ledning fokuserar stärkta äldstekvorum och Hjälpföreningar på kyrkans syfte och gudomligt tilldelade ansvar att hjälpa medlemmarna ingå och hålla heliga förbund.
-
Vi har med glädje börjat stödja varandra på ett högre och heligare sätt.
-
När vi börjar med målet i sikte blir templets förbund och släktforskningens tjänande en mer fokuserad del av förbundsstigen.
Ytterligare justeringar för att uppnå en ny balans mellan det som händer i kyrkan och i hemmet presenterades under generalkonferensen i oktober 2018. Justeringar presenterades för att helga sabbatsdagen på ett hemcentrerat sätt som stöds av kyrkan. I talet jag höll, som godkänts av första presidentskapet och de tolvs kvorum, tillkännagav vi att ändamålen och välsignelserna i samband med den här justeringen och andra nyss gjorda ändringar bland annat är följande:
-
En djupare omvändelse till vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus och starkare tro på dem.
-
Starkare enskilda och familjer genom studiekursmaterial som är hemcentrerat, stöds av kyrkan och leder till ett glädjefullt evangelieinriktat liv.
-
Att helga sabbatsdagen med fokus på sakramentets förrättning.
-
Att hjälpa vår himmelske Faders alla barn på båda sidorna av slöjan genom missionsarbete och genom att ta emot templets förrättningar, förbund och välsignelser.14
Genom att rättfärdigt följa råden du har fått blir du välsignad nu och hela livet.