Endast digitalt
Uppoffringarna jag gjorde för att bli medlem i kyrkan
Jag gav upp mycket för att bli medlem i kyrkan, men jag har fått mycket tillbaka.
Författaren bor i Skottland.
För medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga betyder ordet offer väldigt mycket. När jag tänker på offer tänker jag på Jesus Kristus i Getsemane trädgård eller på korset på Golgata. Men enkla, dagliga uppoffringar har blivit en verklig strävan för de flesta medlemmar i kyrkan, inklusive mig själv sedan jag blev medlem.
Jag är född och uppvuxen i Skottland av goda föräldrar och det var inte förrän jag var 18 som jag insåg att det fanns något bättre. Jag har alltid vetat att det finns en Gud, men det var först nyligen som jag lärde mig att han har en personlig koppling till mig.
När jag gick med i kyrkan hade min familj inget att invända. Men mina vänner uttryckte många tvivel. De hade gjort efterforskningar om kyrkan och trodde på en hel del felaktig information om den. De kallade kyrkan en sekt, berättade för mig att den var full av lögner och att jag var galen som hade gått med i den. Men jag visste i mitt hjärta att den här kyrkan är sann. Jag tror inte att någonting kan förändra det. Och när jag berättade för mina vänner att jag visste att den var sann, övergick deras kommentarer i åtlöje.
Den natten bad jag om hjälp med mina vänner. Jag ville inte förlora dem, men jag ville inte heller vara föremål för deras åtlöje längre. Efter att jag hållit min bön minns jag att jag fick denna tydliga känsla: ”Om dessa personer är goda vänner till dig kommer de att stötta dig. De kommer inte att reta dig.” Jag följde den maningen, och när saker och ting inte förändrades gav jag upp de vänskapsrelationerna, vilket var svårt, men sedan dess har jag funnit bra vänner i kyrkan – vänner som står vid min sida i alla väder.
En annan uppoffring jag vägleddes av Anden att göra var mitt jobb. Innan jag blev medlem i kyrkan arbetade jag i en pub, och även om ingen evangelieprincip talar mot det kändes det inte bra. Jag började söka efter ett nytt jobb och hittade ett ganska snabbt på en restaurang som serverar väldigt lite alkohol och som drivs av en av de snällaste familjer jag någonsin har träffat!
Så, allt som allt, även om vårt medlemskap i kyrkan kan kräva uppoffringar – vare sig det handlar om tid, bekvämlighet, eller något annat – så är de uppoffringarna värda det. Mina uppoffringar kan tyckas små jämfört med andras, men de var svåra ändå, och de har stärkt mig – precis som alla våra dagliga uppoffringar och den tid vi ger till Herren stärker och förädlar oss alla.
Jag vet att detta är Jesu Kristi enda sanna kyrka. Jag vet att vi har en profet på jorden i dag och det är jag väldigt glad för. Jag är tacksam för det vittnesbörd jag har och för de uppenbarelser vi alla kan ta emot genom att vara värdiga medlemmar i kyrkan. Jag vet att om vi försöker älska varandra som Kristus gjorde blir vi rikligt välsignade. Jag älskar det här evangeliet – det har förändrat den jag är.
Nicky är chef de partie på en liten skotsk ö strax utanför västkusten. Han tycker om att cykla mountainbike, paddla kajak och fiska. Han är enda barnet och står väldigt nära sina föräldrar, trots att han är den enda medlemmen i kyrkan i sin familj. Han döptes vid 18 års ålder och hoppas kunna gå ut som missionär när han får möjlighet!