Sista dagars heliga berättar
En bonusvälsignelse
Roberto Atúncar Nieto
Lima, Peru
Illustration Ale + Ale, Morgan Gaynin
Min fru Carmen och jag hade just fått vårt första barn när jag kallades att vara biskop i vår församling. Vid den tiden hade vi det svårt med ekonomin. Det blev stressigt för mig att försörja min familj och samtidigt vaka över och ta hand om medlemmarna i vår församling.
En söndag lade jag märke till en ensamstående mamma och hennes fyra små barn på sakramentsmötet. Hon satt på raden längst bak i sakramentssalen och försökte så gott hon kunde att hålla barnen tysta. Jag visste att hon hade det svårt ekonomiskt också, men hon bad aldrig om hjälp. Veckorna gick, och hon kom till kyrkan med sina barn varje söndag.
En söndag fick jag min lönecheck. Välsignad med en bonus bestämde jag mig för att använda de extra pengarna till att köpa material till välbehövliga reparationer på mitt hus. Men när jag var på väg till affären kom jag att tänka på den där systern och hennes barn. Jag kände att jag borde använda pengarna till att köpa mat till dem. Jag ringde Carmen och berättade vad jag kände att jag behövde göra. Hon höll med.
Medan jag handlade fick jag syn på några kakor. Jag tänkte att barnen kanske skulle tycka om lite sötsaker. Jag fyllde två kassar med mat och åkte hem till systern.
Jag knackade på den nötta trädörren flera gånger. När jag just skulle gå öppnades slutligen dörren. ”Biskopen”, sa systern. ”Jag väntade mig inte att se dig här.” Genast sprang hennes barn fram.
”Jag har med mig lite mat”, sa jag.
En av döttrarna hittade kakorna och utbrast: ”Kakor!” Hennes bröder och systrar samlades ivriga runt henne. En sjuårig dotter kramade mig. ”Tack så mycket!” sa hon.
Jag tittade in i huset och såg att systern hade tvättat kläder i en bunke på golvet. Familjen hade inget bord och sov på en madrass på golvet. Jag insåg vilken nödsituation de var i. Jag ordnade så att de skulle få ett bord och att varje barn skulle få en säng.
Den här upplevelsen hjälpte mig inse att Herren vägleder och välsignar sina tjänare. Vi behöver inget särskilt ämbete för att hjälpa våra bröder och systrar. Vi behöver bara vara i harmoni med Anden, inse vem som behöver hjälp och vara villiga att vara verktyg i Herrens händer.