Bara en bön bort
Prodi var rädd för att somna om. Tänk om han fick en mardröm till!
”Be, han är där” (Barnens sångbok, s. 6).
Prodi satte sig med ens upp i sängen. Hjärtat slog snabbt.
Regnet smattrade mot taket när han satt där i mörkret. Han kunde höra vatten droppa från fikonträdet utanför fönstret och luften kändes klibbig och varm. Prodi drog ett djupt andetag och försökte slappna av. Det var bara en dröm.
Han hasade sig ner från sängen och kikade in i föräldrarnas rum. Mamma och pappa sov fridfullt. Hans lillasyster Célia låg också hopkrupen i sin säng. Allt var okej. Det var ingen fara med hans familj.
Prodi lade sig i sin säng och försökte somna om. Han vred och vände på sig, och sedan vred och vände han på sig lite till. Han visste att drömmen inte var på riktigt, men den hade varit så skrämmande! Fastän han var trött var han rädd för att somna om. Tänk om han fick en mardröm till!
Prodi låg på rygg och tittade upp i taket. Han försökte tänka på roliga saker. ”Himmelske Fader, är du alltid där? Hör du vart barn som ber till dig från jorden här?” En våg av värme svepte över Prodi när han tänkte på orden till sin favoritsång i Primär. Syster Kioska hade lärt dem att vår himmelske Fader alltid vakar över dem. De kan be till honom när som helst och var som helst.
Prodi visste vad han skulle göra. Han klev ur sängen och knäböjde för att be.
”Käre himmelske Fader”, bad han, ”jag är jätterädd. Snälla, gör så att inget händer min familj. Och hjälp mig att somna och inte få några fler mardrömmar.”
Prodi avslutade sin bön och lade sig i sängen. Han slappnade av och kände sig lugn. Snart hade han somnat.
När morgonen kom vaknade Prodi av att den varma solen sken genom fönstret. Han kunde höra skramlet av kastruller i köket och gick upp för att prata med mamma. Célia satt vid bordet och åt kassava-rester. Mamma värmde också upp lite åt honom att äta.
”Bonjour”, sa mamma. ”Har du sovit gott?”
”Jag hade en jättehemsk mardröm”, sa Prodi. ”Men sedan bad jag en bön. Min himmelske Fader hjälpte mig att känna mig trygg.”
”Jag är ledsen att du hade en mardröm”, sa mamma. Hon kramade Prodi hårt en lång stund. ”Men jag är glad att du bad en bön. Det låter som om vår himmelske Fader verkligen hjälpte dig.”
”Det gjorde han”, sa Prodi. ”Jag kunde somna om, och jag hade inga fler mardrömmar.” Prodi kramade mamma hårt. Han var glad att veta att hur rädd han än kände sig så var hans himmelske Fader bara en bön bort.