Inte rädd för att sprida sanningen
Beväpnad med ett vittnesbörd om evangeliet och dess välsignelser har Fabian inte låtit sin unga ålder hindra honom från att bli en stark, orädd medlemsmissionär.
Solen går ner över Las Tomas, ett område byggt på de sandiga sluttningarna i Antofagasta. Nedanför tänds ljusen när skymningen lägger sig över hamnstaden i norra Chile.
Det är lördagskväll och trettonårige Fabian H. kunde ha umgåtts med sina vänner. Men Fabian som är ny medlem i kyrkan väljer i stället att tillbringa kvällen med heltidsmissionärerna. Det är dags ”att hjälpa till att samla in Israel”.1
Av alla hängivna medlemsmissionärer som Kellen VanNatter och Jordan Shelton arbetat med under sina heltidsmissioner i Chile, utmärker sig Fabian mer än alla andra.
”Om han var ledig var han ute med oss och arbetade”, säger Kellen. ”När sommarlovet var över var han inte bara ledsen över att behöva gå tillbaka till skolan utan också för att han inte hade så mycket tid att gå ut med oss.”
Jordan som var kamrat med Kellan i flera månader tillägger: ”Fabian gick ut med oss fyra eller fem gånger i veckan – varje vecka – när vi tjänade tillsammans i Antofagasta. Han var den bästa medlemsmissionären vi någonsin har arbetat med.”
Vad är det som gör en ung man så villig att utföra missionsarbete trots klasskamraternas förakt och avsnäsningarna från främlingar? För Fabian har det att göra med välsignelserna som han och hans familj har fått sedan de tog emot evangeliet – välsignelser som han vill dela med andra.
”Oförklarlig glädje”
Fabian började få undervisning av missionärerna kort efter att de hade knackat på hans dörr. Han minns fortfarande sitt första sakramentsmöte.
”Jag kände ingen när jag kom in i kyrkan, så jag var lite nervös”, säger han. ”Men jag fick en underbar känsla. Det kändes som om jag hade gått i kyrkan i månader eller år.”
Under sitt dop några veckor senare ”kände jag en oförklarlig glädje när jag sänktes ner i vattnet och sedan kom upp igen. Jag kände mig som en ny människa, fast besluten att följa Jesus Kristus och göra mitt bästa för att hålla hans bud.”
När Fabians ogifta föräldrar Leonardo och Angela satt med sin son under missionärslektionerna fick de lära sig om tempeläktenskapet och eviga familjer. ”En vecka senare bestämde pappa datum för deras vigsel”, säger Fabian. ”Mamma var överlycklig.”
Fyra månader efter att Fabian blev medlem i kyrkan gick också Angela ner i dopets vatten. ”Det var en underbar välsignelse”, säger han.
Andra välsignelser följde snabbt. Leonardo som hade döpts som ung blev åter aktiv i kyrkan. Evangeliestudier blev ett stående inslag i hemmet. Familjemedlemmarna kom varandra närmare. Leonardo fick ett stadigvarande arbete. Och Fabian tog emot aronska prästadömet.
”Jag gillar att ha prästadömet så att jag kan dela ut sakramentet till församlingens medlemmar och hjälpa dem förnya sina förbund”, säger Fabian. ”Jag tycker särskilt mycket om att dela ut det till min familj och till äldsterna som undervisade mig. Den stolta blick pappa ger mig när han ser mig dela ut sakramentet gör mig jätteglad.”
”Det vore toppen!”
Fabian började utföra missionsarbete redan innan han döptes.
”Jag berättade för tre av mina vänner att jag skulle döpas. Två av dem kom”, säger han. ”Jag tycker om att berätta om evangeliet så att mina vänner förstår vad vi tror på och vad vi gör i kyrkan, så att de kan lära sig om evangeliet, döpas och leva lyckligare liv. Jag skulle bli jätteglad om en av dem döptes och blev en av mina kvorummedlemmar. Det vore toppen!”
Fabian har med sig en Mormons bok till skolan och missionärsbroschyrer som han kan dela ut till sina vänner. Han besvarar gärna frågor om kyrkan och inbjuder vänner till söndagens möten och till aktivitetskvällen för ungdomar. Och han är inte rädd att gå fram till människor på gatan och, som missionärerna har lärt honom, fråga dem om de vill lära sig mer om kyrkan och förbereda sig för dop.
”Fabian bryr sig inte om ifall någon tycker han är konstig för att han bär sitt vittnesbörd”, säger Kellan. ”Han vet att han gör det rätta. Han vet att andliga saker är viktigare än allting annat.”
När Fabian bär sitt vittnesbörd, säger Jordan, hämtar han kraft från sin omvändelse, sin kärlek till evangeliet och sina välsignelser.
”Han såg välsignelserna som hans familj har fått, vilket inspirerar honom att vara så modig och rakt på sak när han berättar om evangeliet för sina vänner”, säger Jordan. ”En gång vittnade han för en undersökare om vilken stor välsignelse det var för hans föräldrar att gifta sig, men hur svårt det var för honom att vänta i fyra månader efter sitt dop på att hans mamma skulle döpas. Han blev överväldigad av sina känslor och rördes till tårar. Sedan vittnade han om att om vi håller buden så tar Gud hand om oss.”
Fabians vittnesbörd gör honom till en mäktig medlemsmissionär, tillägger Kellen.
”Han säger inte: ’Å, jag hörde någon säga det här i kyrkan.’ I stället berättar han om sina egna personliga upplevelser – som hur det kändes när han gick till kyrkan för första gången och hur det känns när han läser Mormons bok. Alltihop är mycket autentiskt och äkta.”
”Det känns alltid bättre.”
Fabian får ännu en välsignelse av att dela med sig av evangeliet.
”Ibland är det jobbigt för mig i skolan, men sen kommer missionärerna och knackar på dörren och frågar om jag vill hjälpa dem undervisa”, säger han. ”När jag har varit ute med dem känns det inte som om jag har några problem. Det känns alltid bättre när jag går ut med dem, läser skrifterna med dem och hjälper dem att sprida evangeliet. Mitt vittnesbörd stärks när jag berättar om evangeliet och min omvändelse. Och genom att undervisa om evangeliet kan jag vara ett exempel för andra, bland andra min lillasyster.”
Det kommer inte som en överraskning att en av Fabians största mål är att själv bli heltidsmissionär när han har gått ut gymnasiet.
”Jag vill berätta om sanningen för dem som inte känner till den”, säger han. ”Jag vill uppmana dem att tvätta bort sina synder. Jag vill lära dem hur de kan bli en evig familj. Jag vill inbjuda dem att vara lyckliga nu och leva i ett tillstånd av oändlig lycka efter det här livet.”