Skydda barnen
Vad kan vi göra för att bättre skydda och stärka barnen i våra liv?
Fotoillustration Linda Lee
Av alla grupper av människor som Jesus undervisade, vet vi att han särskilt älskade barnen. Han gav barnen uppmärksamhet också när det inte var bekvämt. Han sa åt barnen att komma så att alla kunde få en välsignelse av honom. Han fördömde dem som skadade barn. Och han lärde att vi behöver bli mer som barn för att kunna komma in i himmelriket.1
”Se era små”, sa han till folket på den amerikanska kontinenten efter sin uppståndelse. Himlarna öppnades och kärleksfulla, skyddande änglar kom ner och bildade en ring runt barnen och omslöt dem med eld. (Se 3 Ne. 17:23–24.)
Med alla faror i världen i dag skulle vi kanske önska att våra barn ständigt var omslutna av himmelsk eld. Uppskattningsvis har en av fyra personer utsatts för övergrepp som barn, och det medeltalet stiger när man tittar på vissa utsatta grupper, till exempel personer med funktionsnedsättning.2 Den goda nyheten är att det finns mycket vi kan göra i förebyggande syfte för att skydda barn.
”Tänk på ett barn som du älskar”, säger syster Joy D. Jones, Primärs generalpresident. ”När du säger ’jag älskar dig’ till det barnet, vad betyder det? … Vi skyddar dem vi älskar så att vi kan hjälpa dem att bli sitt bästa jag och möta livets utmaningar.”3
När vi tittar närmare på Frälsarens exempel får vi kanske idéer om hur vi bättre kan skydda barnen i våra liv.
Jesus tog sig tid för dem
Se era små, av David Lindsley © 1983
Jesus tog sig tid att uppmärksamma de små och sårbara (se Matt. 19:14). Vi kan också ta oss tid att lyssna på våra barn och försöka förstå deras utmaningar.
”Ju mer kärlek barnet känner, desto lättare är det för honom eller henne att öppna sig”, säger syster Jones. … ”Vi måste inleda samtalet och inte vänta på att barnen kommer till oss.”4
En mor tyckte det var till hjälp att fråga sina barn varje kväll: ”Hörde du några ord i dag som du inte förstod?”
Våra barns första instinkt är kanske att leta efter svar på internet, eftersom det ger omedelbar hjälp och inte dömer, men vi behöver övertyga dem om att vi är en mer tillförlitlig informationskälla. Och det innebär bland annat att vi inte reagerar överdrivet när våra barn berättar något som känns obekvämt. Om vi till exempel får ett känslomässigt utbrott när vårt barn erkänner att han eller hon har sökt efter pornografi så kanske de inte kommer till oss för att be om hjälp igen. Men om vi reagerar kärleksfullt har vi möjlighet att sända ett tydligt budskap – att vi vill att de ska prata med oss om allting.
Syster Jones säger: ”Om vi pratar om mindre problem på ett kärleksfullt sätt skapar vi en grund av sunda reaktioner så att kommunikationen fortfarande är öppen när de stora problemen kommer.”5
Några av de viktigaste skyddande samtal som föräldrar kan ha med sina barn handlar om deras kropp. I sådana samtal ska vi använda de rätta orden för olika kroppsdelar, ge information om hygien och om vilka förändringar som kan förväntas under de kommande åren. Vi bör prata om sexualitet och hur fysisk och känslomässig intimitet är en underbar del av vår himmelske Faders plan för oss. Vi kan också ta upp sådana ämnen som övergrepp och pornografi. Dessa samtal behöver vara åldersanpassade och vägledas av de frågor som våra barn har. Idealet är att vi har flera samtal efter hand, där vi ger mer information allteftersom barnen växer och förstår mer. (Se slutet av den här artikeln för bra resurser.)
Jesus var ett föredöme för dem
Jesus var ett fullkomligt föredöme för alla (se Joh. 8:12). Som vuxna har vi också möjligheten och ansvaret att vara föredömen. Ett av de bästa sätten att hjälpa våra barn är att själva göra trygga val. Barn lägger märke till hur deras föräldrar behandlar andra och låter andra behandla dem. Om du är i en relation eller har hamnat i ett beroende som kan utgöra en fara för din familj, ber jag dig att skaffa hjälp. Kontakta civila myndigheter och sök professionell rådgivning, och kontakta din biskop eller hjälpföreningspresident. De kan hjälpa dig hitta lämpliga resurser i kyrkan och samhället. Du förtjänar trygghet och respekt.
Vi bör också vara föredömen när det gäller att ta hand om vår andliga styrka. Ser barnen att du ber? Vet de att du läser skrifterna? Har de hört ditt vittnesbörd? Tar vi på oss ”hela Guds vapenrustning” som familj på morgonen innan vi ger oss ut i världen? (se Ef. 6:11–18; L&F 27:15–18).
Jesus försvarade dem
Frälsaren tillrättavisade dem som skadar små barn (se Matt. 18:6). Vi kan också vara förespråkare för barnen i våra liv.
”Barn behöver andra som för deras talan”, har president Dallin H. Oaks, andre rådgivare i första presidentskapet, sagt, ”och de behöver beslutsfattare som sätter deras välbefinnande före vuxnas själviska intressen.”6
Vi behöver inte vara överdrivet rädda för eller misstänksamma mot andra, men vi bör vara medvetna om potentiella hot och fatta kloka beslut i fråga om säkerhet. Primärs ledare bör följa kyrkans riktlinjer för att förebygga övergrepp7 – det är tryggt att ha två lärare i varje klassrum och någon från presidentskapet som tittar in hos klasserna.
Föräldrar och ledare bör samråda och bestämma om det finns andra förebyggande åtgärder de kan vidta för att minimera vissa hot. Många kyrkobyggnader har till exempel fönster i klassrumsdörrarna. Om er byggnad inte har det kan ni överväga att låta dörrarna vara något öppna under lektionerna och prata med ert lokala fastighetsförvaltningsombud för att se om installation av fönster är ett alternativ. Oavsett ämbete kan alla vuxna vara uppmärksamma i kyrkan och hjälpa till vid behov, till exempel välkomna besökare som går omkring i korridorerna eller uppmuntra ett kringirrande barn att återvända till klassen.
Tråkigt nog blir barn ibland skadade av andra barn. Om vi ser någon form av mobbning eller olämplig fysisk kontakt i kyrkan eller på annan plats behöver vi ingripa omedelbart. Om vi är ledare behöver vi vara villiga att prata med familjerna i fråga – även om det kan kännas obehagligt – för att se till att barnen är i säkerhet. Visa medkänsla och var tydlig för att skapa en atmosfär av välvilja.
Om vi tror att ett barn utsätts för övergrepp ska vi omedelbart rapportera inblandade till civila myndigheter. I många länder finns det hjälplinjer som erbjuder krishjälp, information och stödtjänster. Vi ska också berätta för biskopen om misstänkta övergrepp, särskilt om det rör någon som har tillgång till barn genom kyrkan. Förutom att vidta åtgärder för att förhindra en förövares framtida tillgång till barn kan biskopen ge tröst och stöd till offer och hjälpa dem få kontakt med andra resurser från Familjeservice.
Jesus välsignade dem ett efter ett
Fotoillustration Shanea Janese Acebal
Jesus kände barnen och välsignade dem ett efter ett (se 3 Ne. 17:21). På samma sätt bör vi lära känna varje barn och hjälpa honom eller henne enskilt.
Hur kan vi göra kyrkan till en tryggare plats för barn med hälsoproblem? Har vi en plan för att hjälpa primärbarn med funktionsnedsättningar? Är vi lyhörda för olika familjesituationer i primärlektionerna vi håller? Vad kan du göra för att bli mer inkluderande?
Rasistiska kommentarer, nedlåtande påpekanden om andra kulturer och en dömande inställning gentemot personer som tillhör andra trosinriktningar har inte någon plats i budskapen vi delar. I en primärklass fanns det en pojke som inte pratade samma språk som de andra barnen så bra. För att hjälpa honom känna sig välkommen såg lärarna till att skriva ut utdelningsblad på båda språken. Enkla omtänksamma handlingar visar barn att vi känner och bryr oss om dem enskilt, och sådana handlingar kan bli exempel som de kan följa.
Vi kanske märker att vissa barn behöver omedelbar hjälp. Till exempel är vissa humörsvängningar en normal del av att växa upp, men om ett barn visar ilska, är tillbakadraget eller ledset i flera veckor kan det finnas ett allvarligare problem som kräver professionell hjälp. Rättfärdiga vanor som bön och skriftstudier är viktiga, men ofta behövs mer stöd för dem som drabbats av begynnande mental ohälsa eller något annat dolt trauma. Ingenting blir bättre av att man ignorerar situationen. I många områden kan biskopar ge ekonomisk hjälp till enskilda och familjer för att få terapi genom Familjeservice eller annan personal.
Jesus stärkte dem
Fotoillustration Angalee Jackson
Jesus skyddade inte bara barnen utan stärkte dem också. Han framhöll barnen som exempel (se Matt. 18:3). Efter Herrens besök på den amerikanska kontinenten kunde små barn undervisa vuxna om ”förunderliga ting” (3 Ne. 26:16).
Vi kan stärka barnen vi känner genom att lära dem hur Anden talar till dem och sedan följa Anden när de ska fatta beslut – och således hjälpa dem att utveckla ett inre filter som vägleder dem i deras handlingar. Som syster Jones säger: ”Det är mycket viktigt att hjälpa barnen att skapa en egen inre motivation till att [fatta trygga beslut].”8 Här är några förslag som har stärkt andra familjer:
-
En mamma lärde sina barn att vara uppmärksamma på obehagliga känslor och vara försiktiga i närheten av personer som verkar vara knepiga. Det visade sig komma väl till pass när några personer försökte övertala hennes son att följa med dem in i ett badrum. Han lyssnade på de varnande känslorna och vägrade.
-
Vissa familjer gör upp en flyktplan i förväg som de använder när de utsätts för något skadligt. Till exempel kallade en familj sin flyktplan för ”krascha och berätta”, vilket innebar att barnen stängde av datorskärmen och genast berättade för en förälder om de såg en obehaglig bild. Barnen behövde aldrig undra hur de skulle hantera obehaglig media – de visste redan vad de skulle göra!
-
En annan familj skapade ett kodord som barnen kunde sms:a till sina föräldrar eller säga på telefonen om de behövde hämtas omedelbart.
-
Du kan hjälpa dina barn att öva på att säga nej när någon försöker övertala dem att göra något som får dem att känna sig illa till mods. Alla barn borde kunna veta att de kan be om hjälp, och de ska fortsätta be om hjälp tills de är i säkerhet.
Vår roll som vuxna
Låt oss åter erinra oss scenen i 3 Nephi 17 där Jesus ”tog deras små barn ett efter ett och välsignade dem och bad till Fadern för dem. … Och de var omslutna av eld, och änglarna betjänade dem” (v. 21, 24). Det viktiga med den här berättelsen är kanske inte bara att den lär oss hur viktiga barnen är utan också att den illustrerar vilken roll vi behöver ha som vuxna. Vi är de som tar hand om nästa generation. Vi bör vara de änglar som omger och betjänar barnen. Låt oss fortsätta att se till Jesus som vårt fullkomliga föredöme och göra vårt bästa för att omsluta våra små med kärlek och beskydd.