Hjälp finns att få
Jag har under en tid haft en det lite jobbigt. Ni kanske också känner igen er? Att man slutar göra sådant som man har tyckt om eller älskat att göra bara för att man har blivit rädd eller misslyckats och därför har blivit osäker på sig själv, eller att vissa personer har fått en att må dåligt genom ord, handlingar och beteende. Eller kanske är en ny situation läskig bara för att man inte är van och inte har varit med om den förut. Det gör så att man tackar nej och håller sig undan sådant som skulle ha kunnat vara trevligt, roligt och lärorikt. Att säga ja till saker hade gjort livet så mycket roligare. Man känner sig frustrerad och känner hur man inte tycker om sig själv längre, att man vill förändras till det bättre och leva ett liv där man har en balanserad glädje.
Det är min erfarenhet att man under dessa omständigheter måste se till att hitta tacksamhet, allt som får en att känna sig glad varje ny dag. Något som fungerar bra för mig är att be om möjligheter och tillfällen att kunna tjäna människor i min omgivning. Det gör så att jag blir mindre självcentrerad och får mig att tänka på andras behov och omständigheter i stället för mina egna. Jag tycker också om att se mina framsteg och inte fokusera på mina misslyckanden. Man kan skratta åt mycket efter en tid.
Man kanske tänker: ”Varför går jag igenom dessa saker fast jag försöker vara en snäll och kärleksfull person och gör mitt bästa?” Det är nog en fråga som många ställer sig då svårigheter drabbar dem. De börjar tvivla på att Gud kommer att svara på deras böner, att han verkligen är där, vill hjälpa och vill deras bästa – att han verkligen älskar dem. Man kan bli arg på Gud och det kan dessutom bli svårt att känna av den Helige Andens maningar. Även om vi ber om att han ska hjälpa oss klara av våra utmaningar så kommer han inte alltid att svara på våra böner direkt, utan i sin tid och efter sin vilja.
Det finns alltid personer som har gått eller som går igenom samma saker som du själv. Det är bara det att människor ofta inte visar det utanpå utan i stället håller det inom sig själva. I Moronis bok kan vi läsa att “kyrkan ... ofta [kom] tillsammans för att fasta och be och för att tala med varandra om sina själars välfärd” (Moroni 6:5).
Det kan kännas svårt att öppna upp sig och tala med andra om själens välfärd. Prövningar, svårigheter och andra bekymmer känns privata. Men vi kanske borde lära oss av kyrkan på Moronis tid? Om man tänker efter så är det oftast människorna i ens omgivning som är hjälpen. Bönesvaren är änglarna runt omkring dig, men personen som är ditt bönesvar kan vara vem som helst.
För mig har det hjälpt att läsa böcker, titta på videor och fråga andra om hjälp; hjälpa andra, göra saker som får mig att må bra och bli glad, vara med personer som får mig att bli glad, vara i naturen och röra på mig samt att skriva ner, sjunga eller teckna de tankar och känslor som jag känner att jag vill få ut.
Något som kan hjälpa är att tänka att vår himmelske Fader älskar oss, känner oss var och en personligen och vill vårt bästa. Vi valde att följa honom och frälsningsplanen. Vi visste redan då vi var i andevärlden att vi skulle gå igenom olika sorters prövningar, motgångar, svårigheter och orättvisor i världen. Vi kommer att ta med oss minnen, kunskapen som vi har samlat på oss och utveckling härifrån när vi går vidare. Då kommer vi att vara perfekta. Där får vi känna oändlig lycka, frid i själen och den sanna kärleken.
Det kan vara bra att titta tillbaka på sitt liv och se hur det ser ut nu i jämförelse med hur det var förut. Att tänka på vad som var dåligt då men som har blivit bättre för en själv nu. (Det sa en vän till mig.) Prövningar får en att förändras och förstå och se saker med andra ögon och känna mer uppskattning för det goda som finns runt omkring en själv. Man kan känna medlidande för andra personer som upplever sådant man själv har gått igenom. Man blir starkare. Detta har jag kommit underfund med under de år som jag har haft mina motgångar, men hoppas på att det kommer att fortsätta att bli bättre och lösa sig en vacker dag.