Möteshuset – en plats för vördnad och tillbedjan

Biskop Dean M. Davies

förste rådgivare i presiderande biskopsrådet

Herrens Ande finns i våra möteshus och inspirerar oss när vi visar vördnad inför honom.

En hängiven kollega berättade en gång om en upplevelse han hade när han fullföljde ett stavsuppdrag att flytta undan stolar och ställa stavscentret i ordning efter en stavskonferens. När han hade hållit på med uppdraget i 30 minuter upptäckte han att inga andra utom han själv var kvar i byggnaden. Men i stället för att känna sig ensam och angelägen om att skynda iväg märkte han att samma fina känsla av frid som han hade känt under konferensen dröjde kvar hos honom och faktiskt blev allt starkare.

När han hade slutfört uppdraget och lämnade möteshuset mötte han en annan medlem som verkade iaktta honom uppmärksamt. När medlemmen förstod vad min vän hade gjort tog han honom i hand och sa: ”Herren ser de här små sakerna du gör för honom och han ser ner på dig och ler.”

Flera år senare när samme vän tjänade som biskop befann han sig återigen ensam i församlingens möteshus. Efter att ha släckt lamporna i sakramentssalen dröjde han kvar en stund medan månen lyste in på talarstolen genom fönstren.

Den bekanta känslan av frid kom över honom och han satte sig ner nära talarstolen och begrundade alla heliga stunder han hade upplevt i den miljön – alla gånger han hade sett prästerna bryta bröd vid sakramentsbordet, de tillfällen när han hade känt den Helige Andens sällskap medan han höll ett tal under en församlingskonferens, de dopgudstjänster han hade lett, de vackra körframträdanden han hade hört och de oräkneliga vittnesbörden från församlingsmedlemmarna som hade berört honom så djupt. Där han satt för sig själv i den mörka salen kände han sig överväldigad av det samlade intrycket av dessa upplevelser i sitt liv och han böjde huvudet i djup tacksamhet.

Min vän hade klokt och korrekt blivit undervisad att de heligaste platserna på jorden är templet och hemmet, men på grund av de ovan nämnda upplevelserna kom han också till insikt om våra möteshus heliga natur. Eftersom de här byggnaderna är invigda genom prästadömets myndighet blir de en miljö i vilken Herren utgjuter välsignelser över sitt folk och i vilken ”gudaktighetens kraft [blir] uppenbar” genom de förrättningar som utförs där (se L&F 84:20).

Möteshuset ger tillsammans med hemmet den utlovade glädje som trofasta heliga kan förvänta sig på sabbatsdagen. Det blir en plats där medlemmarnas kollektiva tillbedjan får deras hjärtan att ”[förenas] i enighet och i kärlek till varandra” (Mosiah 18:21) och till Frälsaren. För att vi ska kunna visa tillbörlig tacksamhet och respekt för det utgjutande av andliga välsignelser som kommer till oss genom våra möteshus bör vi gå in i dessa platser för tillbedjan i en anda av djup och uppriktig vördnad.

Innebörden av vördnad

I vår nutida kyrkkultur har ordet vördnad blivit synonymt med ordet tystnad. Mjuka toner är förvisso lämpliga i våra möteshus, men en sådan begränsad syn på vördnad fångar inte hela innebörden av ordet.Vördnad kan spåras till det latinska verbet revereri, som betyder ”att förundras över”.¹ Kan vi möjligtvis hitta ett ord som bättre uttrycker vår själs känslor när vi verkligen begrundar det som Frälsaren har gjort för var och en av oss?

Jag blir påmind om orden i den vackra psalmen vi sjunger i våra möteshus: ”Förundrad jag är att han nedsteg från himlens sfär.”² Den djupa känslan av tacksamhet, pris och förundran är det som vördnad utgörs av, och den förmår oss att undvika allt slags språk eller dåligt uppförande som kan försvaga dessa känslor hos oss själva och andra.

Möteshuset och sabbatsdagen

Genom nutida uppenbarelse vet vi att en viktig del av vår tillbedjan på sabbaten är att ”gå till bönehuset och offra [våra] sakrament på [Herrens] heliga dag” (L&F 59:9). De ”bönehus” vi samlas i på sabbaten är våra heliga möteshus.

President Russell M. Nelson har hjälpt oss att bättre förstå det nära sambandet mellan vår vördnad för Frälsaren och våra känslor gentemot sabbatsdagen. När han berättade om hur han själv lärde sig hedra sabbaten sa han: ”Jag lärde mig genom skrifterna att det jag valde att göra och min inställning till sabbaten var ett tecken mellan mig och min … Fader.”³

Precis som vårt uppförande och vår inställning på sabbaten är ett tecken på vår hängivenhet till Herren kan vårt uppförande, vår inställning och även vår klädsel när vi befinner oss i hans bönehus ge en antydan om hur stor vördnad vi hyser för Frälsaren.

Möteshus och förrättningar

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum vidgade vår kunskap om det här begreppet när han sa:

”Förutom att skapa ytterligare tid för mer hemcentrerad evangelieundervisning är vårt ändrade mötesschema för söndagar också tänkt att … [lägga] rätt tonvikt vid Herrens nattvards sakrament som det heliga och erkända huvudfokuset i vår gudsdyrkan varje vecka. Vi ska på ett så personligt sätt som möjligt minnas att Kristus dog av ett förkrossat hjärta som kom av att han tog på sig hela den mänskliga familjens synder och sorger.

Eftersom vi bidrog till denna dödliga börda kräver en sådan stund vår respekt.”⁴

Det är viktigt att komma ihåg att den utsedda platsen för denna högtidliga stund av respekt för Frälsaren är möteshusets sakramentssal. Förutom vördnaden vi känner när sakramentets förrättning utförs varje vecka förstärks våra känslor av vördnad och respekt när vi tänker på de andra prästadömsförrättningarna och välsignelserna som utförs i möteshuset – när barn får ett namn och en välsignelse, dop och konfirmationer, prästadömsordinationer och avskiljningar för ämbeten. Var och en av dessa förrättningar och välsignelser kan föra med sig en utgjutelse av den Helige Anden om de som deltar och de som närvarar kommer med en vördnadsfull inställning.

Möteshus och tillbedjan

Sabbatsdagen ger oss möjlighet att tillbe Herren i våra hemstudier och som församling under sakramentsmötet och andra möten. Alltsedan kyrkans första dagar har de heliga tyckt om att samlas för att umgås och skapa band av broderskap och systerskap. Våra möteshus har designats med utrymmen för att sådana aktiviteter ska kunna hållas under veckan. Men vi får aldrig förlora huvudsyftet med dessa byggnader ur sikte, vilket är att tillhandhålla en plats för tillbedjan.

Det finns ett nära samband mellan tillbedjan och vördnad. ”När vi tillber Gud närmar vi oss honom med vördnadsfull kärlek, ödmjukhet och dyrkan. Vi bekänner och accepterar honom som vår mäktige Konung, universums Skapare, vår älskade och oändligt kärleksfulle Fader.”⁵

Det centrala syftet med vår dyrkan bör därför påverka vårt uppförande i möteshusen även när vi är engagerade i sociala eller rekreationsmässiga aktiviteter. Stor omsorg bör läggas på att minimera nedskräpning, oordning och skador i alla delar av byggnaden till följd av kyrkans aktiviteter, och åtgärder bör vidtas för att snabbt städa eller reparera den när sådant inträffar.

Barn och ungdomar kan få undervisning om att vördnad för och omsorg om möteshuset sträcker sig bortom söndagsmötena. När medlemmar hjälper till att städa möteshuset – särskilt när föräldrar och barn gör det tillsammans – får de på ett underbart sätt möjlighet att utveckla en känsla av vördnad för våra heliga byggnader. Som min väns upplevelse visar – när han ställde stavscentret i ordning efter en stavskonferens – är själva handlingen att ta hand om möteshuset ett sätt att dyrka Herren och inbjuder hans Ande.

Möteshuset och Frälsaren

Under president Nelsons profetiska ledning görs betydande ansträngningar för att se till att Jesu Kristi namn aldrig exkluderas när vi benämner hans kyrka. På liknande sätt får vi inte låta Frälsaren fråntas sin centrala plats i vår tillbedjan – inklusive våra platser för tillbedjan.

Vi har för vana att kalla templet Herrens hus, vilket är en korrekt och viktig benämning. Vi kan emellertid vara benägna att glömma att vart och ett av våra möteshus är invigt som en plats där Herrens Ande kan vistas och där Guds barn – både i och utanför kyrkan – kan komma ”till kunskapen om sin Återlösare” (Mosiah 18:30).

Det nyligen tillkännagivna initiativet att utsmycka våra möteshus med tavlor som respektfullt skildrar Frälsaren och de gudomliga händelserna under hans jordiska och efterjordiska liv är ämnade att dra våra blickar, sinnen och hjärtan närmare honom. När du går in i dessa bönehus för möten och aktiviteter inbjuder vi dig kärleksfullt att stanna upp, observera och begrunda dessa heliga målningar, att betrakta dem tillsammans med dina barn och att låta dem stärka dina känslor av tillbedjan och vördnad inför Gud.

Gamla testamentets profet Habackuk förkunnade: ”Herren är i sitt heliga tempel. Var stilla inför honom, hela jorden!” (Hab. 2:20). Må vi på liknande sätt minnas att Herrens Ande vistas i våra möteshus och genomtränger våra hjärtan i den mån vi handlar i vördnad inför honom.