Porträtt av tro
Sakiusa och Salote Maiwiriwiri
Suva, Fiji
Jag kunde knappt tro den frid och glädje jag kände hemma hos familjen Maiwiriwiri. Trots att två av deras barn har gått bort lever de varje dag med glädje och mening.
Leslie Nilsson, fotograf
Salote:
Två år efter att vår son Esa hade dött av lungcancer dog vår dotter Esalynn av en hjärnhinneinflammation. I templet kände jag en stark maning att prata med en äldre systermissionär där som också hade förlorat två barn många år tidigare. Hon sa: ”Om du gör ditt hem till en helig plats kan du känna dina barns närvaro där.”
Det har blivit vårt mål. Allt vi gör är med avsikt att vårt hem ska bli en helig plats. Vi vill känna dem nära oss.
Vi vet inte hur man är föräldrar till barn bortom slöjan. Men om vi gör vårt bästa för att leva rättfärdigt tror vi att de känner våra ansträngningar. Under våra familjeandakter välkomnar vi Esa och Esalynn vid namn.
När vi har ett meningsutbyte hemma försöker vi att reda ut det snabbt. Vi vill att vårt hem ska vara en helig plats så långt det är möjligt. När vi har arbetat på det har vi alla känt hopp, helande och kärlek.
Sakiusa:
Förlusten av Esa och Esalynn har med tiden fört oss närmare varandra som familj. Vi samråder med våra andra barn. Vi besöker templet som familj. Vi lever så enkelt som möjligt och väljer att vara tacksamma varje dag. När vi pratar om vad det innebär att vara beseglade som familj i templet levandegörs den beseglingen inom oss. Och i allt detta känner vi verkligen att våra barn är nära.
Något av det första vi gjorde för att vårt hem skulle bli heligare var att läsa i Mormons bok varje dag. Först läste vi berättelser från Mormons bok med bilder för våra yngre barn. Sedan började vi titta på videor. Nu läser vi mer ur Mormons bok. Jag kan vittna om kraften i Mormons bok.
Jag kan också vittna om kraften i frälsningsplanen. När vi planerade begravningarna för Esa och Esalynn beslutade vi oss för att inte ha sådana omständliga begravningar som är vanliga i den fijianska kulturen. I stället var min fru och jag de enda som talade, och vi talade om frälsningsplanen. Många av våra släktingar har sedan dess blivit medlemmar i kyrkan efter att ha hört dessa sanningar under begravningsgudstjänsterna.
Sakiusa lär sina barn att livet inte handlar om att gå tillbaka, utan framåt enbart. ”Vi blir mer förfinade för varje dag”, säger han. De lever så enkelt som möjligt och fokuserar på tacksamhet.
Salote finner stor glädje i att vara med sina barn och undervisa dem om evangeliet.
Familjen Maiwiriwiri har ett starkt vittnesbörd om tempelbeseglingen. De håller dessa sanningar nära hjärtat när de tänker på Esa och Esalynn.
I sin fokusering på att leva enkelt och gå framåt känner familjen Maiwiriwiri tacksamhet för sina välsignelser varje dag. ”Vi är tacksamma för det vi har”, säger Sakiusa.