Små och stora svenska mirakel
Jag visste via Facebook att en vän till mig, vi kan kalla henne Maria, var gravid och jag blev väldigt glad för hennes skull. Cirka fyra veckor efter jag sett hennes uppdatering vaknade jag klockan tre på morgonen med en stark orostanke: ”Undrar hur det går med Marias graviditet?” Jag somnade om, men under dagen kom tanken tillbaka gång på gång. Jag var hemma från arbetet med sjukt barn och tanken kom till mig att jag måste ringa Maria och berätta om den känsla som jag fått. Jag var orolig att något var fel, tänk om hon fått en infektion eller något? Jag har själv personlig erfarenhet av detta och vet att infektioner kan vara farligt för fostret. Men jag drog mig för att ringa. Det var alltid trevligt att träffa Maria i kyrkan men utöver det brukade vi inte ha kontakt. Vad skulle hon säga och tycka om jag ringde och berättade något så oroväckande? Det kanske skulle skrämma upp henne i onödan? Tanken återkom dock gång på gång med mer och mer styrka: ”Ring Maria och berätta om den oro du känner.” Jag tänkte att om jag inte ringer och något händer med barnet så kommer jag aldrig att förlåta mig själv för att jag inte följde Andens maning. Så på eftermiddagen ringde jag till slut till Maria. Jag frågade hur hon mådde i graviditeten och hon svarade att hon mådde bra. Jag berättade om hur jag vaknat med orostanken och hur manad jag känt mig att ringa henne. Jag sa att jag inte visste vad det var, om det kanske var en infektion, men att jag känt att jag behövde meddela henne och att hon kanske skulle kolla upp det. Senare fick jag höra att hon ringt sin mamma, som också är en stark medlem i kyrkan, för att fråga vad hon borde göra med det som jag berättat. Nästa morgon gick Maria till barnmorskan och tog ett prov. Efteråt ringde Maria till mig och tackade för varningen. Det visade sig att Maria haft en oupptäckt urinvägsinfektion. Själv hade hon trott att det var problem med foglossning. Barnmorskan sa att det var väldigt bra att Maria kommit i det här skedet så att hon kunde få antibiotika. Resten av graviditeten gick bra och Maria kunde föda en fullgången baby som var fullt frisk. Jag är så tacksam att jag vågade följa Andens maning och ringa det där samtalet. Detta har stärkt mitt vittnesbörd om vikten av att kunna höra Herrens röst.