Hur jag stärks i min tro av att studera kyrkans historia
Bilder från Getty Images
Som gymnasieelev i Sydafrika tyckte jag om att studera historia. När jag studerade vid universitetet tog jag examen i historia. Som seminarie- och sedan som institutelev gillade jag alla mina kurser, men jag tyckte särskilt mycket om Läran och förbunden eftersom den introducerade kyrkans historia för mig. Under årens lopp har jag tyckt om att läsa böcker om kyrkans historia – även de som tog upp svåra ämnen i vår historia. Min tro stärks allteftersom jag fortsätter att lära mig om kyrkans historia från olika källor. Detta sker på tre sätt.
Kyrkans historia ger mig perspektiv, särskilt när det gäller tidigare praxis, inklusive restriktioner gällande prästadömet och templets välsignelser. När jag fick veta att det fanns en tid när svarta män inte fick ha prästadömet vacklade min tro. Hur kunde kyrkan jag älskade ha undanhållit prästadömet för svarta? Några försökte visa mig förklaringar som de hävdade var baserade på kyrkans lära eller skrifterna. De var förvirrande och bekymrade mig mycket.
Med tiden var det den historiska förklaringen som verkade förnuftig och gav tröst. Den historiska introduktionen till Officiellt tillkännagivande – 2 förklarar till exempel att Joseph Smith ordinerade några svarta manliga medlemmar men att kyrkans ledare slutade förläna prästadömet till de svarta tidigt i kyrkans historia. Sedan ges följande viktiga information: ”Kyrkans uppteckningar ger inga klara insikter om ursprunget till denna praxis.”1 Uppsatser om evangelieämnen2 och annat material som kyrkan publicerat ger fler detaljer och ytterligare historisk bakgrund.3 De här historiska förklaringarna gav resonans hos mig och stärkte min tro.
Kyrkans historia hjälper mig att uppskatta dem som gått före. Det gäller särskilt när man begrundar det som till synes ”vanliga” medlemmar har bidragit med. Till exempel möjliggjordes uppförandet av de första möteshusen i Sydafrika, Zimbabwe och Zambia under 1950- och 1960-talet tack vare bidrag från medlemmar. Det krävdes ännu större offer för att ta emot templets förrättningar. Med vetskap om att det skulle ta decennier innan de kunde ha tempel i Afrika, sålde många medlemmar sina ägodelar, inklusive hem, för att ha råd att resa till templet och delta i dessa heliga förrättningar. Kyrkan på den afrikanska kontinenten är byggd på tron hos dessa tidiga medlemmar som hade så lite men offrade så mycket. När jag läser deras uppteckningar stärks min tro, och min villighet att göra uppoffringar ökar.
Kyrkans historia hjälper mig bli bättre på att föra uppteckningar. Kyrkans ledare har uppmanat oss att föra dagbok. Varför då? Därför att kyrkans historia är en uppteckning över medlemmarnas ”sätt att leva, deras tro och gärningar” (L&F 85:2). När jag läser om kyrkans historia, såsom i den nya historieberättelsen De heliga, imponeras jag av att dessa volymer gjorts möjliga enbart tack vare de dagböcker, brev och andra uppteckningar som vanliga medlemmar i kyrkan bidragit med. Deras uppriktiga ögonvittnesberättelser uppmuntrar mig att bli bättre på att föra uppteckningar så att jag kan hjälpa framtida historiker att dokumentera en sanningsenlig historia över kyrkan i Afrika.
Jag har också fått en mer personlig välsignelse av att läsa kyrkans historia och sträva efter att föra en egen uppteckning. Som president Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt har jag välsignats av att se och komma ihåg Herrens hand i mitt liv och i mina familjemedlemmars liv.4 Dessa minnen stärker mitt vittnesbörd och min förmåga att möta utmaningarna i mitt liv. När jag för en egen uppteckning och tänker på andra medlemmars noggranna uppteckningar börjar jag se Herrens stora mönster allteftersom han återställer sin kyrka och sitt rike i vår tid.
Detta och mycket annat jag har lärt mig genom att studera kyrkans historia har storligen bidragit till min andliga utveckling. Det har också gett mig mod att försvara min tro eftersom jag förstår varför vi gör det vi gör. Genom medvetenheten om den historiska bakgrunden till många av våra tillvägagångssätt och trosuppfattningar har jag blivit en bättre lärare och en bättre lärjunge.